Vilken miss.. :(

Är ledsen Nina och Mia, men av nån anledning kom inte era
komentarer med.
Vet inte om jag i all hast fått tryckt fel.
Eller så var det någon nisse som trillskas.

Men tack så mycket för gratulationerna iallafall!


Kramar om!

Lite nytt, lite gammalt!

Då har man blivit ett år äldre då.
Ja för min del har man ju slutat räknat.

Vaddå, inte blir man mer än 25 inte!!

Se sån vacker kaffe kopp x 6 som min syster
gav mig. Är så förälskad i dom!



Detta är mitt gamla kakfat jag nån gång ärvft.


Och tårt/kak spade jag fått av en äldre herre.
Den har till och med hans ingraverade initialer
på baksidan. Spaden kommer fram vid såna här
fina tillfällen som igår!


Dessa servetter fann jag långt bak i linneskåpet.
Kommer inte ihåg vart jag fått dom.
men så synd egentligen.
Jag har ju haft allt fint undanstoppat,
så nu ska jag se om jag kan finna en plats till
alla saker, på något speciellt ställe!

Idag åkte jag och min syster till Bo Olsson
i Tomelilla.
Lite shopping, mest till Emil såklart.
Affären brukar visst kallas för lilla Ullared.
Mm jo visst, man kunde fynda.
Men inte hade de när så mycket som Ullared inte.
Här kunde man välja mellan 4 olika billiga t-shirts
och i Ullared, ett hundratal.

Men nu har han fått lite avslutningskläder.
brukar ju inte köpa nått speciellt egentligen.
Man vill ju att han ska kunna ha dom resten
av sommaren med så..
Men lite nytt får det ju vara iallafall!

Ikväll ringde stugledaren från Kasperkollo.
Han kommer hem till oss nästa vecka, för att visa
sig. Lära känna Emil, och fråga honom vad han gärna vill
göra i sommar när han kommer dit.
Tror det är jätteviktigt med den här första kontakten.

De andra år har Emil varit så otrygg, och det
har inte känts bra att lämna honom egentligen.
Och efter förra årets kollovistelse i komunalt regi, så
hade jag inte sänt iväg Emil iår.
Han och hans vän blev så utsatta av de andra.
Att om jag hade fått veta, så hade jag åkt direkt och hämtat honom.


Men så är det med Emil. Han säger ju inget.
Han ber inte om hjälp. Han lider i det tysta.

Men den här gången känns det otroligt bra, verkligen!
Ska blir trevligt att träffa ledaren nästa vecka!

Nu ska jag ta en sen kopp kaffe i en av mina nya koppar!
Tack syster yster!


Kramar om!

Söndag!

Önskar alla en riktigt skön






Kramar om!!

Soliga lördag!

Idag har det varit underbart väder här i söder.
Hade min syster och hennes barn här och vi gjorde en
utflyckt till Lomma. Där de hade lite gippo och loppis.

Det gick faktiskt mycket bra. Men det brukar det göra
när Emil har sin kusin med.

Han var bara orolig för att vi inte skulle hinna med
att titta på räddningstjänstens bilar.




Emil var lite skeptisk först att åka hävarm,
på brandbilen. Men skulle absolut upp på 28 m
när det begav sig!

Kan ju bara säga att det hade inte jag vågat alls.


Även en tur med kustbevakningens båt, var kul.
och han satt fint och var väldigt intresserad.





Hela dagen var vi ute. Otroligt skönt.
För eftermiddag och kväll höll jag på att baka
och dona inför morgondagen.
Får lite främmande, inget stort nej,
jag är inte så mycket för stora spektakel!

Men tårtbottnen är färdig liksom toscakakan
och äppelkakan. Maränger och småkakor tar
jag i morgon bitti, innan kaffebesöket kommer.
Sen lär man ju vara helt slut resten av kvällen!

Vid såna tillfällen, brukar jag förbereda Emil
så lite som det går. Han blir otroligt uppjagad och
allt går överstyr annars.
Inte alltid, men ofta.

Han tycker bara om när det är folk han känner som kommer.
och är bara hans kusin med, då brukar det flyta på!

Ha en fin morsdag alla!

Kramar om!

Testpilot Canon EOS 550D

Nyponros på landet i skärgården.

Detaljer och bilder är kanske något
av det som intresserar mig mest!
Även om jag varken är en erfaren fotograf
eller jätteduktig amatör.

Så har bilder ändå genomsyrat mitt liv.
En bild, säger mer än tusen ord brukar man ju
oftast säga!

Och ni som läst min blogg, vet att jag
den senaste tiden tagit mina bilder med
mobilkamerans små megapixlar.
Då min digitala camera lagt av.

Jag hade gärna gått en fotokurs.
En kurs där jag kan lära mig det där jag gärna vill.
Inställningar, vinklar, zoomning och ljus!
Hade jag haft en bra camera, kanske det hade varit lättare.

Till min glädje råkade jag komma förbi en sida
där de sökte testpiloter till en canon EOS 550D.
Man bildar ett team, som sen väljs ut.
Och under en månad får man då testa denna camera,
och sen kanske få behålla den med!



Låter inte det bra kul?

Jag hittade sidan hos Smartson som du finner här!

Håller extra hårt om tummarna till på söndag,
då teamen väljs ut!
Det hade ju varit kul att fira tre saker då.
Mors dag, camera och min födelsedag!

Kramar om!

Hjälpmedel

Tänkte visa er Emils nya hand dator.
Han har använt en liknande i skolan sen i höstas.
Men nu har vi fått en egen genom
habbiliteringen.

Man lägger in viktiga rutiner eller
schema, som larmar den tid man satt
de olika aktiviteterna.
Man kan lägga in musik också.

Emil brukar lyssna på sin musik när han
slappar i vita kojjan på skolan.
Ska lägga in musik när vi fått
dataprogrammet som saknades när vi fick den
i måndags.





Han lägger in sitt schema själv när han
kommer till skolan på morgonen.
Det finns även en fuktion med "krisplan".
Där man kan lägga in olika aktiviteter
han kan ta till när han blir orolig
eller inte vet vad han ska göra i sin fria tid.
Det kan vara att gå till kojjan på skolan,
lyssna på musik, ta tre djupa andetag, eller liknande.

Om han ska gå och handla,
finns det även en räknare på den.
Så han vet hur mycket han ska betala.

Alla aktiviteter kan visas med bilder, text samt
en röst som läser upp texten.

Ett jätte bra hjälpmedel.
Så det är spännande och se hur det funkar.

Den är lite klumpig, och Emil har haft en
tendens att lägga den och gå iväg tidigare.
Men jag tog en magväska, en tunn platt som man
har till pengar när man reser.
Och då har han den med sig var han än är.
Han kan dessutom ha den under tröjjan
om han inte vill att den ska synas!



När jag skulle starta min blogg för
nått år sen. Då visste man ju inte direkt vad
man skulle skriva i de olika rutorna
när man startade kontot.

Just nu ikväll när jag var inne hos Uffe
Då kändes det lite pinsamt faktiskt!
hade jag inte kunnat vara fyndigare när
jag skrev adressen till min blogg?
Marrajsan!

Det är i själva verket vad min lillasyster
kallade mig när hon var i 6-7 års åldern!
Men, ja nu kan jag jku knappast ändra mig.
ingen hade ju hittat hit då!

Nu ska jag bege mig till kudden.
I morgon blir nog en lång men trevlig dag/kväll.
Ska nämligen till Bakken
i Danmark med hela personalgruppen.
Emil? Jo han ska vara med moster och kusinerna
hela kvällen!

Kramar om!

Denna ringen den ska vandra....

Vad möttes jag på en av mina favoritbloggar.
Jo en utmärkelse, och man blir så glad!

Själv skriver jag för...mig, på ett sätt.
Men jag vet att många följer mig och min vardag.
Och kanske får lite ut av mina skrivna ord.
Åh det är ju kanske dit jag vill, egentligen
med den här bloggen!

Så tack tack tack fina Mia
för denna fina award!

Med utmärkelsen ligger en utmaning.
Publicera den tionde sparade bilden på bloggen!
Samt sänd vidare awarden med utmaning till
de finaste bloggare ni vet!

Min tionde sparade var nog den här.
Fotografiet är taget i en av de många parkerna i Malmö,
förra våren!



De bloggar som jag gärna vill ge denna
fina award är följande:

Ensamma pappan

En mammas tankar

Glittrande vardag

Vit som snö

Vita rosor och förgetmigej

Det är en liten blandad kompott av mamma/pappa
bloggar samt inrednings och trädgårds rellaterade.
Men det är ju där mina intressen ligger, så
då får det va så! :)

Idag gjorde jag något som inte hör till vanligheten!
Jag stressade till jobbet i vått hår, och möttes av
kollegor med stora ögon.
- Ska du vara här idag??

Hmm, nej faktiskt inte. Jag var ledig!
Så det var bara att vända i dörren igen.
Det var ju lite typiskt!

Trött efter dagens möten

Just nu hade en sån här stund varit så välkommen.
Bilden är tagen på landet utanför nynäshamn.


Idag känns det som om jag bara varit på möten
hela dagen.
Med början i förmiddags då en tjej från
habbiliteringen kom till Emils skola.
Vi skulle gå igenom hans nya hand dator, och hans
lärare skulle berätta deras erfarenheter med den.

En riktigt fin sak faktiskt.
Och Emil kan den nästan bättre än lärarna.
Men så brukar det ju vara kanske!
Sen tog vi två flugor i en smäll, och
hade utvecklingssamtal.

Det går ganska så bra faktiskt.
De internationella proven har de kämpat med
hela våren känns det som.

Ja Emil, han säger ju såklart ingen ting här
hemma. Även om man frågar.
Kanske man kan få fram att det är svårt.
Med hjälpmedel och stöd så kanske han klarar
nästan alla.
Vilket är bra. För jag hade inte hoppats för mycket.

Ja det kanske låter lite dumt.
Men efter de tidigare åren med nederlag i
den andra skolan, så hoppades jag bara att
det hade gått lite frammåt.
Vilket det ju har. Och bättre ändå, och det
är ju ännu bättre!

Vissa saker tar väldigt lång tid för honom att klara.
Inte så mycket för att han inte kan. Nää..det är för att
det inte intresserar honom.
Och det är ju så typiskt för hans handikapp.

Nu i kväll var jag i föräldrasamtal´s gruppen
på habbiliteringen igen.
Ja, faktiskt samma visa. Men snäppet värre denna gång.
Fick ingen syl i vädret, även om personalen försökte
brya. Nej en man satt och pratade i oändlighet
om hans barnbarn som bodde hos dom.

Skulle gjort som hans fru.
Satt vid bordet och slummrade till i mellanåt. :)
Förstår mig inte på folk ibland.
Visst måste man ta hänsyn tycker jag, vi var
ju trots allt fler vid bordet!

En gång till, sen är den gruppen över.
Tyvärr så är samma känsla nu som vid första mötet.
Jag har nog inte fått så mycket ut av det.
Men ja en kaffe stund med andra vuxna är ju trevligt.
Ännutrevligare om man hade fått tillfälle att
prata jag med! :D

Nu ska det bli så skönt att bara vila
huvudet på kudden!

Så glad..

Redan tidigt i morse när jag åkte till jobbet,
var det både varmt och kvaft.
Men det var så disigt fram till lunchtid, så vi var
osäkra på om vi skulle bege oss ut på nån utflyckt.
Men vi gjorde ett försök, och då tittade solen fram.

Vi åkte med några ungdomar till en närbelägen strand
och plockade lite snäckor och fina stenar!



Den här bilden är på en liten fiske "hodda" som
de säger här nere.
En fiske bod alltså, förstår inte varför de inte
kan prata svenska. Hihi!



Mobilkamera bilder, de blev ju ganska så bra,
även om man inte helt kan få fram ljuset som man vill.

Översta bilden och den här under var jag
bara tvungen att ta.

Den lilla nips asken köpte jag faktiskt på
Guld Fynd av alla ställen.
Det stod mitt namn på den....hmm..
ja jag skulle bara ha den iallafall.

Men den jag blev så glad över härom
dagen när jag var och handlade med min syster.
Det är zink baljan. Den fanns i olika storlekar
på Ö&B, faktiskt. Billig och bra.
Även om den inte är i gamal kvalitet.
Men, den duger för mig nu iallafall!



Klädde den invändigt med plast innan jag
planteradedessa fina vita pelargoner.
Snart är det riktgit hemtrevligt ute på balkongen igen.
Brukar bli långa fina kvällar där på sommaren.
Balkongen är nämligen inglasad.
Och då gör det ju inget om det regnar heller!

Nu ska jag ta och slänga benen o soffan.
I morgon väntar ännu en lång arbetsdag!

Kramar om!

Puh, så kvaft...

Min syster och jag kom iväg lagom till
att det började mulna på.
Men det var nog rätt så bra, för fyy så kvaft det var.
Valde den kortaste rundan 2 km.
Vilket var bra, för vi hade aldeles för mycket kläder på
och en tung vagn att rulla uppför backarna!

Men det var verkligen härligt!
Vid en liten bäck stod vi helt stilla.
Lyssnade på fåglarna och vattnets kluckande.
inget annat hördes!
Helt fantastiskt.

Har tyvärr inga bilder då det var lillesyster
som hade sin kamera med.
Vi avslutade med en fika i det gröna.
Så en skönare fridag kan man nog inte tänka sig!

Idag fick jag Anna Örnberg´s bok innanför dörren.
Fick ett tips om hennes böcker, och valde den här.
Mycket inspiration i den kan ni tro!



Den finns att köpa här bl.a.


Kramar om!

Ledig!

Åh vilken morgon!
Solen skiner, fåglarna kvittrar!

Idag får jag se till att varva ner,
ta det lugnt!

Nina frågade hur jag laddar batterierna!
Jo, eftersom jag har helgarbete så är jag
alltid ledig ett par vardagar i veckan.
Och eftersom Emil då är i skolan, har jag flera
timmar för mig själv. Och sen är han ju
såklart hos sin pappa varannan helg!

Något korttids finns inte här som passar.
Men det har ju varit tal om stödfamilj.
Eftersom vi har beviljats två dygn i månaden.
Men än har jag inte hört något positivt.

Nu ska jag ladda fika korgen och gå en lång
promenad i skogen med min syster!
Ha en skön dag alla!


Kramar om!

NPF?

Jag läser en hel del i ett
forum för föräldrar, lägger en liten komentar där
jag tycker mig ha något att
ge, berätta eller att ge ett tips.
Framförallt i de forum som handlar om autism
och adhd såklart!

Den "osynliga" handikappade är mer vanlig än
vad man kanske tror!

NPF är väldigt vanligt, statestiken säger ca 1 i
en vanlig skolklass.Förkortningen betyder
Neuro Psykriatrisk Funktionshinder.

Flest pojkar får dessa svårigheter, men talet av flickor
är osäkert. Då det mest är tydligt hos pojkar.
I gruppen NPF ligger diagnoser som Asperger syndrom,
autistisk syndrom,atypisk autism, högfungerande autism....

Men egentligen är det ingen större skillnad
på dessa diagnoser.

Det de har gemensamt är iallafall svårigheter innom
social interaktion och kommunikation.

Desa barn tänker inte som vi andra.
De ser inte "mellan radera", förstår inte
underförstådda meningar.
De vet inte hur man tar kontak med andra jämnåriga,
saknar inte vänner ch kanske inte vet..vad är en vän?
De har ofta få begränsade intressen, och behöver hjälp
att strukturera på fritiden.

De har ofta ingen förståelse för att andra människor
tänker och känner.
Och blir väldigt ur balance om deras väg rubbas.


Många barn anses som "ouppfostrade" av andra i samhället.
För när det sker saker runt om, för mycket liv,
så har de svårt att sålla alla intryck.
Och det blir kaos i deras innre.

För mig som mamma ställer det ju högre krav
att jag engagerar mig, än om jag hade ett barn
utan NPF.

I mitt fall var det ju lite komiskt.
Jag har hela mitt liv intresserat mig
för barn och unga med olika former av handikapp.
Kanske för att min mamma arbetar på en särskola.

Och jag hade ju kanske en större insikt i vad
det innebar, än om man inte hade någon kunnskap alls.
Men visst är det tufft ibland.
Visst hade jag önskat att min son sprang ute med vänner
hela eftermiddagarna. Att någon ringde och sökte honom,
eller ringde på dörrklockan.


Hans funktionshinder är inte synligt.
Man kan inte se det på honom, eller vid första kontakt
märka av det. Om han är i vand miljö vill säga.

En vän till mig kom över på fika en kväll.
Denne hade aldrig träffat sonen, och nej inte märkte
han av något underligt!

Men hade det varit i en ovand miljö, som tex läkaren.
Ja då är det mer tydligt!

Hur jag märkte det?
Jo som liten var han hemskt svårsomnad, kunde inte
ta ett nej och fickutbrott.
Inte som ett vanligt vredesutbrott som alla barn får,
nej han blev okontaktbar, och stod eller låg stel
som en pinne meduppspärrade ögon, och skrek
tills han somnade.

Rutinbunden, ville alltid att saker skulle
göras "som de brukar".
Och så var han inte så förtjust i
överraskningar heller!

Jag undrade också över varför han aldrig lärde
sig prata som liten, utan det var först vid 4 års
åldern det kom igång.
Han skärmade av sig och behövde hela tiden min hjälp,
framförallt att hitta på saker att göra på fritiden.
Det klarade han inte själv.


Anna frågade om det inte var tufft som ensamstående.
Jo absolut.
Och jag har dessutom ingen avlastning.
Ingen familj i närheten.

Jag har två som ställer upp ibland men det är oftast
då mitt jobb kräver det.
Så egen fritid...ja det har man inte så mycket!

Men det gäller att ta vara på den tid man får.
Och låta oviktiga saker ligga, någon dag extra!

Men visst, en del har ingen
förståelse för att saker
tar längre tid för mig att göra här hemma.
Och jag tror inte varken jag eller sonen dör om det är
stökigt på skrivbord eller hall en vecka eller två!

Bilderna kommer från en sommar på landet utanför Nynäshamn!



Kramar om!

En sån..kväll...

Ibland känns det jobbigare än vanligt.
Vissa kvällar önskade man att man befann sig
någon helt annanstans....
Att det fanns kardborrband i baken och uppe i taket.
Så han stannade på sitt rum.

Önskar...
Så att kvällsrutinerna gick smidigt.
.. att armfäktningarna försvann.
Att han gjorde som man sa.

Men på vägen till tandborsten låg en boll...
Måste bara rulla med den.
Sen en till boll, måste bara kasta vägg med den.

Rutinbyte - pyjamas...jisses..
Kan man släcka lampan eller dra ett
täcke över huvudet?
Allt han får syn på, ska pillas, rullas..

Mamma blir irriterad....åh, det är roligt.
Då börjar man fäktas med armarna, och gör
låtsas fintar med knytnäven.
Då blir hon mer arg, och då skrattar man gott.

Tar djupa andetag, (såja) tydlig, tydlig...
Enligt Teacch, enstaka ord, peka i riktning
dit man vill fokuset ska ligga.

Oh..oj...ibland blir man förvånad.
Från knytnävar till snäll och go under täcke
och i pyjamas!
Lyssnandes på Lasse Majas detektivbyrå.

Nu..nu ska jag ha mina två timmar,
heeelt för mig själv. Och min dator.

Min stora lilla son.
Man slutar aldrig förundras.
Från föredrag om omega 3, och dessa fakta och
teknik program till Byggare Bob och
Mumintrollet i 3d.

Detta handikapp kommer man aldrig att
lära sig helt om. Man kommer nog förvånas och
förundras livet ut!


Kramar om!!

Är lite avundsjuk..faktiskt!

Bild från Blomsterlandet

I nästan hela landet har solen lyst och temperaturen
stigit till sommarvärme!
Men det var ett fel....den glömde lilla skåne!
Här har varit så ruggigt och gått hela helgen!

Men det förstås, då hittar man på andra saker istället.
Fann en söt nipperask och besökte Dimoda
och blev mer inspirerad!

Efter att jag hittade Vinylfabriken
på nätet och såg deras priser på fina väggtexter,
så blev jag så förvånad när jag såg vad butiker
kan ta för det samma!
I vissa fall så räckte det inte ens med det dubbla....

Nu i veckan ska jag till en loppis med möbler,
är ute efter ett sött litet skrivbord eller sekretär.

Ska även bege mig till en tygaffär, då det är hög tid att
börja sy både stolsdynor och nya gardiner till köket!
Funderade på hissgardiner, men jag får se.
Har aldrig tagit mig ann ett sådant projekt!


Har många projekt i mitt huvud.
En sak i taget.

Kramar om!

Kvällsfika!

Usch vilken dag det varit idag.
Ett riktigt inne sittar dag.
Regnet har öst ner hela dagen.

Emil har haft en vän på besök.
Så han har varit lite sysselsatt och
jag fick tid att baka kanelbulla.

På kvällen ville Emil också baka,
så det blev dessa fina chokladbollar.
Jättegoda till kvällsfikat!




Tänkte på det här med vänner.
Det är svårt med den saken när man har
ett nevropsykriatiskt funktionshinder.
Man vet inte hur man gör helt enkelt.
Eller så saknar man det inte alls.

Emils vän P som var här idag är son till
en vän till mig.
Han har sin egen problematik och funktionshiner,
så det skär sig ibland.
Men några timmar klarar de, innan de blir
trötta och vill var till sitt.

Men vi har känt varann många år nu, och försöker
tussa ihop dem ibland då och då.
De klarar ju att ta vara på sig nån timme, och
jag får lite andrum att fixa lite själv med.


Att vara mamma till ett barn som ständigt
behöver ledas är ganska så ansträngande.
Man har liksom inte egentid på samma vis.
Mycket får förberedas, och man kan sällan
göra impuls saker. Eller bara "va" en helg!

Jag är kanske lyckligt lottad, då Emil kan
övertalas till saker. Men det kan ju inte alla.
De har liksom en trängre syn att se på saker.
Har de fått för sig en sak, då är det bara så.
Det finns liksom aldrig något annat alternativ.

Lite åt det egoistiska hållet faktiskt.
Eller som Elisabeth Råberg beskriver,
"de har som en motorväg i hjärnan utan avtagsvägar"!


Vid chokladbullebaket ikväll,
som Emil stod för, kan vara ett bra exempel.
När havregryns blandningen var klar.
Ja då formade han en ända stor boll av hela
blandningen.
Ja, det var ju hans!
Det räckte med en boll, tyckte han!

Men jag ville ju också smaka till kaffet,
menade jag.
Ja då formade han en liten liten,
efter att ha tänkt en stund.
Men när jag ännu en gång la mig i hans bak.
Ja då gav han upp, tvättade händer
och gick till tv-n.


Det blev inget utbrott.
Nej för kl var 19.00
och Wild Kids, började ju!
Tur för mig kanske! :)

Men fikat blev lyckat ändå!

Kramar om!

Så fin!

Åh, jag har funnit en jättefin butik inte
så långt ifrån där jag bor.
Måste bara åka och kika en ledig dag.
Den ligger på väg hem till en vän dessutom,
så lämpligt att bjuda sig själv in på en kaffe!


Bilderna kommer från den lilla
gårds butiken Fridas Gård,
och är alla saker jag mycket väl kunde
tänka mig att inhandla. Eller till och med få ett
presentkort nu när det inte är
allför många dagar till min stora dag!


För det kan man också få och hemsänt
från butikens hemsida som du finner här!
Eller på länken jag har på höger sida
bland några andra web butiker.









Tänk som dagarna går snabbt ibland.
Idag har jag och Emil följt med en vän
och hans son till ett lekland.
Såna fanns inte på min tid....hmm..

Här släpper man in ungarna i ett stor lokal
med klätterställningar, hopp borgar,
trampoliner, bollplan och arkadspel.

Föräldrarna?

Jo vi sitter i cafét och dricker kaffe,
eller läser en bok!

Skön eftermiddag, men knappast lugn.
Ljudnivån där är inte att leka med!

Kramar om!