Hösten är förbi!

Smuttar på ett glöggte jag fått av min syster, raggsockarna som mormor stickat
sitter som vanligt och värmer fötterna.
Ute är det grått och trist, men i köket är det värme.
Julgardinerna hänger fint och adventsljusstaken sprider ett härligt varmt sken.

På söndag är det första advent.
Så märkligt fort detta året gått.

Snart är det fyra år sen sonen fick sin diagnos.
Fyra år sen jag fick de sista pusselbitarna att falla på plats.
Ja, det var ju så min son var. Precis så som det beskrevs i en bok
jag läste inför ett arbete i skolan.

Efter det har jag både läst en massa samt gått på föreläsningar.
Bla med Bo Heljskov som är handledare för min sons lärare.
Sen var jag på en föreläsning som satte djupa spår hos mig.
Har aldrig gråtit så öppet som under de två timmarna Elisabeth Råberg höll
ett enastående föredrag om hur hennes två barn med autism blivit misshandlade
i den omsorg hon trodde var trygg.
Den recomenderar jag verkligen att gå på.

Hon har ju dessutom skrivit en bok "Omsorg utan våld" som
alla lärare på min sons skola fick som julklapp för nått år sen
av deras rektor. Hoppas alla läst den.
För jag är inne på min tredje gång nu.
Och varje gång hittar man något nytt att fundera på.

I hennes bok på sida 114 i kapittlet "svårt att välja",
Så står det en sak jag inte helt tänkt på innan.
Men idag när jag läste det så blev det ännu ett aha.

"Barn med autism kan gå runt runt i leksaksaffären utan att
hitta något som den vill ha. Bara för att de inte vet vad leksakerna
skall användas till."

Som så många andra saker i sonens uppväxt, så trodde ju jag att
han bara var snäll och lydig...för att han inte tjatade som andra barn.



Den här hösten med sonen har varit upp och ner.
Då har det oftast handlat om skolan.
Två nya lärare som inte arbetat innom området tidigare.
Så de körde på som om det var vanliga högstadie elever.
Med läxor och krav.

Så här har kuddar flygit. Sparkar och knytnävslag utdelats.
Häromdagen blev man hotad av en högt svingad golfklubba.
Ja det är inte lätt att vara mamma till ett speciellt barn.
Den här gången ville han inte göra engelskaläxan.
Men vi klurade ut tillslut vad som gjorde honom så arg.
Men det tar tid, och med en massa finess.

För sonen har svårt att berätta om han känner att nåt inte är bra.
det kommer ut som aggrission på hemmaplan istället.
I skolan blev de shockade, då han är mönster elev vad gäller uppförande
på skoltid.
Men nu har vi disskuterat en ev lösning med den berörda läraren.
Så nu får vi se vad som sker!

Vad det hela handlade om?
Jo sonen tyckte inte om den nya lärarens läxförhör.
Han ville ha det som hans förra lärare gjorde.
och det tog ju nästan en termin att komma fram till...

Jag skriver inte så mycket mer.
Behovet kommer i vågor.

Jag får mycket idéer och stöd från ett slutet forum på Facebook istället.
Ett forum där föräldrar kan få stöd av andra i samma situation.
Andra som har barn med Npf.
Forumet heter det samma som informations sidan jag länkar till i högra hörnet!

Kramar om alla som finner sin väg hit!
Ha en skön advent och tänd många ljus i mörkret!

Hakan ner till knäna...

Ja det är vad jag fick när sonen kom hem med en bok
som han lånat från P i helgen.
Det är en av böckerna i serien Hotell Gylleneknorren.
Ja preics som julkalendern i december.

Den här ska jag läsa säger han och fäller upp boken.

Mm jo tänkte jag stilla, den kommer kastas i ett hörn
och glömmas bort.
Men han har faktiskt tagit boken och läst lite då och då.
Åh ikväll, borstade han tänder utan att jag sagt till,
jag tänkte gå och läsa säger ungen då.
Kan jag få en lampa vid sängen?

Ni kan tro jag far upp, ja klart han ska få en lampa där!

Han låg och läste i 30 min.

Jag var tvungen att kika in ibland, för att se om det verkligen stämde..
Men det gjorde det!

Det här är den första boken han läser.
Första boken han självmant bara tar upp och vill läsa.
En bok med mer text än bilder!

Han har inte varit intresserad innan.
utan ville titta på bilderna istället.
Fast han kan läsa. Det har han ju gjort många år nu.
Men att läsa spontant har aldrig intresserat honom!

Tills nu då...och jag fick samla upp hakan från golvet!

Varmt vatten

Vilken natt!
Råkade ta fram en bok jag började med för ett tag sen,
när jag var på leklandet med killarna.
Den hade fått legat lite vid sängen ett tag.

Tänkte bara läsa en sida eller två när
man skulle i säng.
Men oj..alldeles för långt in på natten
fick jag slita mig.
Många timmar efter att jag började läsa..

Ibland kan man bara inte lägga den ifrån sig,
speciellt om den är så spännande!

Boken "Utan ett ord" finns här!

I förmiddags gick vi upp lite tidigare än
vad vi normalt gör på söndagar.
Anledningen var att jag fått veta att vi som är
medlemmar hos Autism & Asbergerförbundet har tillgång
till habbiliteringens bassäng.
Idag var det bara jag och två pappor där.
En pojke på 5 och en flicka på 9.














Så här ser det ut!

Så skönt det var att guppa i det varma vattnet,
och samtala med andra vuxna.
Autism rellaterat förstås. :)
Medans barnen lekte i eller vid vattnet!

Att dömma Emil´s komentar efteråt så var det nog bra.
- Nästa gång vill jag komma hit igen!

Sen åkte vi och fikade hemma hos J & A.
Emil och P snickrade i boden samtidigt.

Om två veckor ska Emil till familjen.
Och redan nu tjatar han om att han inte vill.
Måste jag dit säger han. Jag vill inte.

Har sån lust att avboka helgen.
Men just då har jag passat på att boka in saker.
Så jag får se hur jag gör med det.
Känns ju inte bra, när han redan nu känner som han gör.
Och än har jag inte hört nått från vår handläggare!

Kramar om!

Det snöar...

Emil har hållit koll på smhi´s hemsida
ett tag nu. Så han har varit medveten om
väderförändringen länge.

Idag när han vaknade låg det snö på marken.
han blir så till sig, så han inte vet vart han ska
ta vägen. Och kryper upp på soffkanten och bara
studerar världen utanför.


















Här kan han sitta många timmar på vintern.

- Det blir den kallaste vintern
på många år. De har sagt det på tv, och
då blir det så!

jo, måtte det bli det då...

För Emil är ju det som sägs, sant.
Det där med, kanske...eventuellt...
och ironi är inget han känner.

Och han blir så förbaskat ledsen och arg
om det som sagts, inte blir.
Så är det många gånger med saker han inte förstår.

Biggest Loser - Sverige, har gått varje måndag
i höst. Och varje måndag blir han arg och ledsen.

Det har att göra med procenten.
Han förstår ju inte procent, och kan inte
heller förstå att den som gått ner
mest inte vinner..

Det blir skrik åt tv:n, banka i bordet och soffan.
- De ljuger, de ljuger...

Till slut när han blir så uppe i varv
och får en tillsägelse.
Blir han ledsen och bankar på sig själv istället.
- frustration. För att inte ha förstått.

Igår hämtade jag hem en bok jag beställt
på biblioteket. Vet att den är läsvärd.
Har varit på föreläsning med författaren.
Och han är vida känd.

Emils personal i skolan har honom som handledare
dessutom. Bo Hejlskov Elvén
- Problemskapande beteende, vid utvecklingsmässiga
funtionshinder!

















Det är mer en handbok, än ren fakta!
Så den ska jag sätta näsan i, när jag får tid!

Igår flöt det på utan utbrott.
Men han var lite skör.
Och blev besviken på sig själv, när kemi
läxan inte gick som han ville.
De hade med ett experiment hem nämligen.

Men annars blev det både mysig middag
och fika vid tv:n.

Jag brukade drömma om dig!

Jag fick ett tips för ett tag sen om
en bok som var på väg ut i handeln.

Det var författarinnan själv som recomenderade
den på ett föräldra forum jag besöker.

Så jag tog och beställde den. Fick den idag..
och jag kan helt enkelt inte lägga den ifrån mig.




















Petra Holst har skrivit en roman om hur det
är att få ett barn med autism.
Hon skrev att hon ville dela med sig, men kände på nått
sätt att det fanns för många fakta böcker.

Så det blev en roman istället.
Den heter "Jag brukade drömma om dig"
och finns att beställa här.

Har bara läst några kapitel, men den är mycket
bra skriven. Känner så igen mig!