Visar inlägg med etikett rutiner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett rutiner. Visa alla inlägg

söndag 1 december 2013

1 advent 2013

Första söndagen i advent



Gårdagen var lång. Men kul och gör gärna om det fler gånger.
Hyrd buss, 7 kollegor och en tur till Ullareds Gekås.
Fnitter, skratt och allvarliga samtal.
Jag ljuger inte om jag säger att jag aldrig sett så många människor på ett och samma ställer förr.
Men det gick förvånansvärt smidigt ändå, och jag fick plus i kanten av den manliga kassören då jag snyggt lagt upp allt med streck koden synlig.
Kom ut med en kundvagn full med påsar, men ändå låg jag under min budget. De var snyggt!




När vi 7 tjejer äntligen landade på hemma plan igen agerade jag taxi och fick hem alla i tryggt förvar med alla gula påsar de hade med sig.
Jag lämnade bussen och avslutade kvällen med "Så mycket bättre" och glögg hemma hos min fina mamma.

Det är dagar och helger som den här man måste unna sig.
En lång tid under sonens uppväxt gjorde jag inte det. Jag var helt slutkörd och orkade helt enkelt inte med socialt samvaro när sonen inte var hemma. Utan låste in mig, och vilade.

Den jobbiga tiden gick upp och ner. Vissa perioder var mycket hemska innan det lugnade ner sig.
Nu har vi haft ett års lugn. Men nu vet man att när det kommer en mycket brant backe, så går det alltid nedför till sist!

Måste berätta om en väldigt kul sak som hände på mitt jobb i fredags.jag arbetar i en barngrupp där vi har av någon anledning en hel del som man kanske kan kategorisera inom NPF (men det vet man ju inte än).
I vilket fall som helst så har jag och min kollega fått arbeta fram en struktur som fungerar för hela barngruppen. Med tryck på tydlighet.

Vi hade besök av en psykolog från BUP, som skulle göra en observation.
Och han var såå imponerad hur vi lagt upp vårat jobb.
Så att han sa att det här vill jag ta med och berätta för andra.
Man blir så glad, när någon utomstående ger en komplimanger.
Då vet vi med rätt att de vi gjort är bra.







Vi arbetar med veckoschema, där våra fasta aktiviteter finns med. Som vi går igenom på morgonsamlingen.
Vi har en "välja" aktivitet (på fredagen här i schemat), det är fria aktiviteter. Barnen har ett laminerat fotografi på sig själv, som de hämtar från en start tavla. Sen väljer de ett rum eller aktivitet och sätter sin bild där.
Varje svart cirkel är en "plats". När det inte finns någon kvar, är aktiviteten full och man får välja något annat istället.

Det har fungerat mycket väl. Och speciellt för de barn som behövde tydlighet och hade mycket begränsade intressen innan. De som hade svårighet att välja aktivitet förut, går det mycket bättre för nu.


Jag kom på att om vi satte "stop" för aktiviteter som inte skulle användas. Eller begränsa antalet barn i ett rum vissa dagar. Då blev det mycket tydligt för alla vad som gällde.
Man får helt enkelt göra en annan aktivitet då istället.

Nu ska jag fortsätta julklapps inslagning och sätta på en cd full med jul.

Kram på er!















torsdag 5 maj 2011

Lite i vågor, lite tankar.


Mamma, varför får jag inte sova som Pippi?

Precis innan frågan hade sonen berättat om lungan
och dess funktion och hur den ser ut efter ett helt liv med
tobaksrökning.

Vid tandborstningen studerade han spegelbilden och gjorde miner
som han så många gånger gör när han ser sin spegelbild.
Så brast han ut i afrikansk inspirerade toner.
Haba ha, haba hi ha he....
Norges bidrag till melodifestivalen...
Dansar fram och tillbaka och ett minspel, följer sina rörelser.

Helt plötsligt under maten sprätter det till i kroppen och en fras
från nån film eller reklam kommer från sonens mun.

Blir han uppspelt, vifftar han med händerna gör små läten
och gömmer ansiktet. Idag hände det när jag skulle hämta honom
på fritids där han precis fick mål på Fifa 11.

Upptäckte att det var helt fel dag för sonen att följa med till affären.
Mycket folk. Men vissa dagar klarar han det, andra inte.
Idag var han nog ganska så trött.
Han snurrade runt i sin egen värld.
Körde nästan in i människor med vagnen. La i saker i vagnen
som jag fick sätta tillbaka. Ställde sig i ett hörn då han inte var
enig med mig om vilket bröd som skulle köpas och gick runt
å muttrade för sig själv.

Brukar försöka handla själv, men idag hade jag så mycket annat innan
så jag hann helt enkelt inte.



Våra dagar går upp och ner.
Men det är länge sen det varit berg och dal.
Utan det ligger ganska så plant för tillfället.
Och det känns jättebra!

Utbrotten var länge sen han hade.
Många gången haffar man honom innan det är på väg.
Tror också att ens tydlighet och inställning har mycket med
det att göra. Rutiner!

Melatoninet som han nu ätit i två veckor har en verkan.
Emil sa härom dagen att jo mamma, den fungerar.
Nu tar det kanske en..hmm..13 minuter innan jag somnar!

Tyckte det var rätt komiskt att han utryckte sig så..exakt.
Men jag märker stor skillnad.
Sonen blir ju faktiskt trött och jäspar en halvtimme efter intag av
medicinen..ca. Det har ju aldrig hänt innan!

Och visst är det helt suveränt att insomningen gått från ca 4 timmar
till fjuttiga 13 min?!



Det slog mig idag, när han hade en sån...dag, hur detta funktionshindret
går i ojämna vågor.
Ena minuten helklar, och andra, inne i sin bubbla.
Eller att han vissa tider är åldersenlig, mendans andra är han
på väldigt låg nivå.

Känner ändå en glädje i detta, att få följa honom genom livet.
Även om sorgen ligger under ytan och guppar upp ibland.
Men dessa "ibland" kommer mer sällan.

Emil känner inte saknaden av vänner, som vi kanske gör.
Jo han kan sakna. Men, det är när han vill och har tid.
Det är ju mer jag som känner sorgen innom mig, att han inte kommer uppleva
vännskap som jag själv hade som liten.
Eller barndommens alla långa dagar ute i trädgården eller i området.
Inte satt man inne dagarna i ända...
Men, som sagt, det är min sorg..inte hans.

Det blev ju en hel rad tankar ikväll. Hmm..

Kramar om!

måndag 25 april 2011

Annandag Påsk och värmebölja


Vi hade en helt fantastisk annandag påsk!
Här visar jag en del bilder av den.

Vi började med att packa picknick korgen och spel sen åkte vi till
Alnarps parken i Lomma, mellan Malmö och Lund.



Emil var ganska så besviken innan han åkte till pappa
i fredags. Påskharen hade inte dykt upp med något ägg!
Han brukar vanligtvis få det om lördagen och inte hade
jag en tanke på att vi gör annorlunda om han ska hem till pappa.
Men se det brukade vi, det fick jag talat om för mig!

Eller, rättare sagt.
Påsk haren brukar veta att han vill ha påskägget innan!!

Ja för Emil så finns påskharen och likaså tomten.
Det är inte fören nu som jag förstår att detta med rutin,
och göra samma sak varje gång är viktigt.

För mindre barn är det ju så, men man växer ifrån.
Förstår förr eller senare att det faktiskt är påhittat.

Emil sände ett sms under lördagen och frågade om han hade varit där hemma.
Detta tog jättemycket av hans tankar förstod jag.
Så jag skrev en lapp, och fotade den åh sände den till honom.

Vi gör nämligen en "skatt jakt" efter ägget. Där det ligger olika
lappar vart han ska leta efter nästa lapp.

Det är ju rätt kul, det tyckte man ju själv om när man var i hans ålder.
Fast då visste man ju såklart att det var mamma som hade köpt innehållet.

Nu sa han att den danska påsk haren visste inte
vad han gillade för godis. Så han hade bara kunnat äta några stycken!
Det är tur den svenska haren vet! Och så sken han upp efter fyndet av ägget
i städskrubben!



Det var så varm och skönt idag, runt 23' när vi satt i parken.


Man blir ju så glad när man får yatzi första gången så man
inte vet vart man ska ta vägen.
Att han sen fick 3 yatzy till under spelets gång, gjorde mamman
något tystlåten...



Lomma strand, så otroligt härligt.
Jag blev faktiskt förvånad när folk satt i bikini och många badade i havet!
Brrr..säger jag..



Tänk till och med jag fastnade....

Hoppas veckan blir lika fin. Och håller tummarna till lördag med.
Då ska vi hem till en kompis och grilla och se på majbålet!

Kramar om!!

måndag 28 mars 2011

Gnisselfritt och toarullar!

Känner ni igen:

- Du ska borsta tänderna, för det har du alltid gjort!

- Men nu är du så stor och kan göra det själv!

- Nej, för tandläkaren har sagt att du ska borsta en gång om dagen.
och då är det så!

Jo det har hon visserligen sagt...och pojkar har sämre motorik
normalt sett. De behöver ju hjälp till ca 12 års ålder.
Emil har ju haft svårt med motoriken men är nu ikapp sen ett bra tag tillbaka.
Men ändå...

- Du ska torka mina ben efter duschen, för det har du alltid gjort
och jag kan inte själv lika bra!

Jag blir tokig.
De mesta tycker jag iallafall att han klarar själv om det ska va.
Vissa saker har verkligen tagit tid innan han självmant har
gjort utan min hjälp.
När ska han då klara dessa moment...
bra dagar går det ju galant, andra dagar kan han ingenting.

Kommer ihåg nu när jag skriver om något en lärare sa till mig en gång.
En person med asberger tex kan koka kaffe ena dagen, men nästa inte veta
vad han ska sätta i melittafiltret. Mur man mår är avgörande!

Ja det kanske är så det är. Vissa dagar behöver han mer hjälp än andra.
Man kanske får nöjja sig med att de bra dagarna är fler
nu än tidigare kanske!

Kom förresten på en rolig sak ang att göra självmant.
Bytte ni toarullar självmant när ni var små?

Det vet jag att jag aldrig gjorde. Min mamma var tokig och skällde ut
kommer jag så väl ihåg.
Själv har jag inte ens sagt till Emil att han ska göra det.
Nej han har bytt ut en tom rulle automatiskt sen flera år tillbaka!

I eftermiddags var vi hemma hos T som bor ute på landet
vid Tomelilla utanför Ystad.
Han fixade mina bromsar, så nu kör man gnisselfritt!

Vägen hem var så vacker, solen sken och började gå ner en aning.
Havet på ena sidan och åkrar på den andra.
Det finns inget så vackert som kusten helt enkelt!

Väl hemma blev det lite fika till nått polisprogram och
Världens bästa Hotell.
Lite av tjeckning med mamma per telefon, som kommer ner i morgon.
Hon och Emil ska mysa när jag åker iväg på konfrens.

Hon ska dessutom få följa med i skolan en av dagarna.
Det ska bli spännande att höra vad hon tycker!
Har ju inte själv varit med och sett på undervisningen.

Tror Emil var lite spänd ikväll, lite rastlös också och
tanborstningen och nattningen blev lite långdragen.

Till i morgon ska jag ordna ett schema till mig själv, så
jag vet vad jag MÅSTE göra. *skratt*
För Emil´s schema är helt tomt.
Han drog ner alla bilder för nån vecka sen.
Sen dess har han inte velat ha några.
Ja vi prövar utan ett tag så får vi se!

Nu ska jag kika runt lite, sen blir det sängen och krama kudden!

Sov gott på er!!

torsdag 24 mars 2011

Nattliga utbrott och ändrad inställning


Jag läste ett inläggg på facebook som en mamma skrivit.
Det handlade om utbrott om natten, och en frågan om
andra kände igen sig.

Jag nickade instämmande.
Oja, det där känner jag mer än väl igen.

De högljudda skriken som skar igenom nattens tysthet.
Den lilla kroppen som var helt stel och alldeles svettig.
Röd i ansiktet, ögonen uppspärrade och lilla munnen vidöppen
i ett hjärtskärande skrik.

Vad berodde det på?
Jag har ju prövat allt.
Hålla om, smeka över håret...blev bara värre då.
Var det tonen på rösten när jag kom in?
Eller inte ljust nog i rummet?
Var det kanske tystnaden i sig eller ensamheten?

När barnet är runt 4 år och inte kan komunicera verbalt
ordentligt, då får man pröva och pröva och pröva...
Om och om igen..varje natt...år efter år...
Är du sen ensamstående och får ta detta helt själv.
Kan ju säga att man var en zombie om dagarna.
Inte konstigt att man inte orkade med sig själv, eller hemmet.
Man andades, så man levde, men mycket mer var det inte.


Hjälp?
Nje, för det första så skämdes man otroligt.
Man la ju skulden på sig själv. Att man inte var en bra mamma,
att man inte gjorde saker på rätt sätt.
Man blev för stolt kanske, eller svag och vågade inte..

Jag kommer så väl ihåg en incident hemma hos min mamma.
Den vände min inställning, men fortfarande så bad jag inte om hjälp..
För ska jag vara helt ärlig. Jag visste inte vart jag skulle vända mig!
Mamma satte ner foten och var så frustrerad över ett utbrott som tagit timmar.
Det finns hjälp sa hon, ni kan inte ha det så här!

Tack mamma, jag har aldrig sagt att det samtalet hjälpte mig mycket!
Tror du vet vad jag menar!

Från ena dagen till den andra var min inställning djupt innom mig att
nu är det nog. Nu orkar jag inte mer, och nu är det jag som tar komandot!


Omedvetet tror jag att jag gjorde vardagen mer tydlig för Emil.
För döm min förvåning när han blev lugnare från en dagen till den andra!
Nu pratar vi nog när han var i 5 års åldern kanske...eller möjligen 4 år.
Ja iallafall dagtid.
De nattliga bestyren fortsatte några år.
Men när han väl blev mer verbal så började också utbrotten på natten avta.
Utan då ropade han istället.

Han sov alltid bäst när han sov i min säng.
Av nån andledning så hatade han sin säng, sitt rum.
Nattliga rutinerna har alltid varit kämpiga. Många utbrott...
Springa rundor.

Men jag var envis. Somna i sin säng och komma till mig på natten var helt ok.
Men just insomnandet kunde ju ta halva natten...
När han vaknade så ropade han, jag kom in och han följde med till min säng.
Han är rädd för mörker och vågade inte gå den korta biten in till mig!

Så hade vi det i 10 år.

Under tio år, sov jag inte en hel natt..



Idag önskar jag att jag varit stark nog att fråga..
Vart vänder jag mig? Vem ska jag fråga så jag får hjälp!

Vi tog oss igenom alla åren och kom ut på andra sidan mycket klokare.
Det är inte en svaghet att be om hjälp!

Ju tidigare man inser att man behöver hjälp desto bättre.
Och inte är det ett tecken på att man är svag som människa,
nej man gör det ju av kärleken till sitt barn.

Det är ju för barnets bästa!

måndag 7 februari 2011

En egendomlig köpare..


















Satt i stilla ro kl 07.30 och åt frukost
när telefonen ringde.
Det var samma kille som ringt hur många ggr
som helst förra veckan ang en gamal mobiltelefon
jag satt ut i en annons.

Han är så intresserad, precis en sån han vill ha.
Hmm..själv har varken jag eller sonen tyckt den
varit nått vidare att ha. Som sagt väldigt enkel.
Ville hämta den idag, efter flera turer fram och tillbaka.

Undrar om mitt zim kort passar, får ringa telenor...
Öhh...ok.

Nej lite underlig var han allt.
En ung lundabo, det hörde man på dialekten.
Han skulle ringa vid 18-19..

Och jag trallade vidare med dagen.
Lämnade sonen på skolan.
Hem och en snabb bloggrunda.

Sen till jobbet och ha teckenkurs.
Sen ett uppdrag för socialtjänsten.
Tillbaka på jobb...

In på affären handla det viktigaste.
Hämta en butter son på skolan.













Han börjar med att smyga rundor genom lägenheten.
Blev mer och mer frustrerad.
Och jag förstod inte alls vad som var fel.
Så började han slå på saker, Stänga dörrar.
Sticka in en sax till hans stackars undulater.
Muttrar...

Till sist får jag ut att matsedeln inte
satt där den skulle.
Det var inte ens skrivet någon ny inför veckan..
(vilket jag hade glömt göra igår)
Och dessutom hade jag påbörjat pasta carbonara.

De hade nämligen ätit de i skolan.
och han var så mätt av det.
Vill inte äta mer sa han. Vill inte äta mer,
är mätt, är mätt.

Så jag får nog fråga om matsedeln från skolan
vilken jag inte fått för terminen.
Ja varför ska livet vara enkelt??
Det blev våfflor istället...

Emil skulle se nya avsnitt av 112 på 4+.
Den kanalen har han inte på sitt rum.
Så jag drog in korgstolen satte en pall till fötterna.
Och så blev det familjen annorlunda och spårlöst i
sonens rum med kaffekoppen i handen.
Emil kom också in sen och låg och kikade ner
på tv:n från sin loftsäng.

I pauserna klättrade han nedför stegen för att
lämna en kram eller två.
Gosiga unge där!



















Sen var det natter för unge herrn, som blivit lugnare
vid sängdax.
Kan bero på två saker.
Han var inte trött kl 21 som kuratorn sa. utan kl 22
var nog mer passande.
Sen har han sovit så gott sen han fick sin loftsäng.
Undrar om det är för att taket är så nära..?
Så att det känns tryggare på nått vis.
Själv trodde jag att det skulle vara ett meck att få upp
honom i sängen på kvällarna.
Men nej då..ja inte nu iallafall!

Kom på under kvällens gång att killen med
telefonen inte ringt.
Tänkte för mig själv..jo men ha sa mellan 18-19.
Men släppte det...

Kl 22.20 ringer min mobil.
Vid den tiden studsar man upp. Då tror man verkligen att
nått har hänt!
Såg på displayen....jodå, killen med mobilen.
Men han får snällt ringa på mänskliga tider.
Inte tog jag telefonen så sent.

Man gör bara inte så!!
Jag skulle aldrig falla mig in att ringa så
sent ens till min bästa vän!

Äsch...dagen har innehållit en hel del.
Tror jag ska se om drömmarna gör det med.

Kramar om och sov gott!

söndag 23 januari 2011

Lite så där..avslagen...



















Man ska ju njuta när man har en fri helg..
eller?

Den här gången kändes det så himla tomt.
Kunde inte för må mig att göra nått alls.

Blev nån fika med ett par väninnor.
Lite titt i affärer...

Hade tänkt fixa lite på Emils rum nu när han inte
var närvarande. Men..nä.
Måste köpa några hyllor eller en bokhylla.
Får inte plats med sakerna nu.
Så de är uppstaplande i rummet.
Och det kan ju irritera mig.

Nåja, han dör inte för de.
Ja han bryr sig inte en tum om jag ska
vara helt ärlig.
Bara han kan ligga i sängen och titta ner på tv:n så..


















De hade inte gjort något alls hemma hos stödfamiljen.
Emil har mest varit inne på stora pojkens rum,
och sett på datorn eller tv spelet.

Så han hade en hel del energi i kroppen.
Och var rastlös, kan jag lova.

En kamp av dess like för att få in honom
och borsta tänder. Knytnävar, skrik...
Rullade in sin i dusch drapperiet till slut,
och stod och gungade på tå.

Där stod jag med tandborsten i högsta hugg
och väntade.
Väntade tills andetagen blivit mer normala.
och prövade då att locka med att läsa bok.
Och det ville han ju inte missa.
isär när det är Guinnes Rekord bok.

Men han var surmulen och lätt retlig hela
kvällen faktiskt.
Men såklart visste han inte varför.
Fast det brukar dyka upp som ett samtals ämne
i morgon eller om nån dag sådär.

Igårkväll känndes det som om yrseln
kom tilbaka. Fyy..
Men nu på morgonen var det bra igen.
Tack å lov!
Har bara en aning deffus känsla än.

Nu ligger lill killen uppe i det blå...
nja vit kanske mer (taket), och gosar
till cd sagan.
Här är LasseMajas detektivbyrå en favvo.

Det blir en lite runda här ikväll.
Titta runt.
Men det är inte det samma när både Lena
och Nina tycker de ska ha ledigt!

Kramar om!!

måndag 6 december 2010

Ordens betydelse...balans!!!














Har tidigare skrivit om läggdax rutinerna
som inte funkar här hemma.
Det är precis som om man trycker på en knapp..
Pannkaka eller speedad lill kille.

Idag var jag på sista träffen på habb.
med Problemskapande beteende.
Har ju inte tyckt att det gett mig något.

Men se, idag fick jag faktiskt lite tips
om hur jag kan ändra så att det kanske
blir lugnare.

Det sitter med två kuratorer, som lyssnar
och ger tips på hur man kan se på saker.
Vända, och göra om.

Vad är det som orsakar hans beteende från grunden.
Mm..då får man tänka efter.

Jo det är för att han tycker det är tråkigt att sova.
Ja det har jag hört många gånger.


Jo, kanske är det så att han inte är trött just då.
Kanske du skulle se om det gick bättre att han
får vara uppe en stund till nu vid jullovet.
Han fyller ju tolv nu.

Gör kvällsrutinerna lite innan.
Ta på pyjamas, borsta tänder och sen kan han få
göra nått han tycker om. Men lugnt då.
Ingen tv spel eller dator. Kanske en bra fakta bok
han tycker om att bläddra i.
Men att han stannar på sitt rum, liksom för att
varva ner.

När hon sa det, kom jag på att på Tiger
(billighets affär) har jag sett att de har
olika böcker nu, stora uppslagserk med massa bilder.
Ja nästan enbart..hade passat perfekt.
Bra både nu til födelsedagen på fredag,
samt julen....

Jag har ju också lite problem med...ja det är
bättre nu men fortfarande ganska störande.
Han ropar efter mig flera gånger med olika
saker han vill, efter att vi sagt god natt!

Då tipsade de om sociala berättelser, eller
rit samtal. Han kan ha behov för att ha någon nära,
för det är han van till, sa kuratorn.
Någon som stöttar, ger uppmärksamhet, hjälper.
Men, nu är han stor nog att klara vissa saker själv.
Som att hämta vatten, öppna fönstret, byta täcke..

Prata om hur det var när han var liten.
tex toaletten, den behöver han inte hjälp med nu.
Han kan torka sig själv, för han är stor och kan det.
Samma sak med vattnet, eller fönstret...han kan
det själv nu, för han är stor.
Detta ska man då prata om och upprepa flera gånger.
kanske rita om han behöver stöd visuellt.

Tja, det är väl värt att pröva!
Så vi får se.

Ikväll så spelade vi ett sällskaps spel
som det sista på hans schema.
Efter det visste han inte vad han skule göra.
Då föreslog jag att han tog på pyjamas,
och borstade tänder.
Sen kunde han ligga i sitt rum och titta i
böcker tills jag kom in kl 21.

- Du ska borsta, det brukar du göra.

Nej nu är du stor, sa jag.
Jag kan borsta i morgon bitti.

Och trodde det skulle bli värdens ståhoj..
men nädå. Han borstede tänder, fick på sig pyjamas
letade fram en bok och satte sig i sängen.

-Måste jag ligga i sängen, frågade han.

Nejdå, bara du är på ditt rum!

Målös var jag, och funderade på
att bara genom något litet så kunde det
göra sån stor skillnad.

Orden väger i en vågskål...balans.
Att finna balansen, det är de som är svårt.

Men ikväll lyckades det!

Kramar om!

onsdag 1 december 2010

Rena plågan..

Att gå i affärer, har väl mer eller
mindre varit ett problem alltid för min son.

Redan i vagnen skrek han hysteriskt om vi
närmade oss en ingång..speciellt
H&M´s
dörrar.
Det var absolut snabba rundor och bara om man
var tvungen att ha nått.

Sen när han blev större, körde han racer
med kundvagnen och skrattade hysteriskt högt.
Eller hämtade saker i hela affären som man snällt
fick köra runt och lämna igen, innan man
kunde gå till kassan.

Ofta massa skrik.
Tills han var kanske 5.
Då berättade jag innan vad vi skulle ha,
sen att skulle vi betala och gå hem.
Då var det som om han lugnade sig rejält.

Och det var ju år, innan jag ens hade tanken på
att det var något som var
"fel"
med sonen.
Då la jag ju all dålig uppförsel på mig själv.

Tänkte på det idag när en lärare berättade
hur duktig han var på Media Markt.

De skulle ha en ny kaffebrygare. Och han var
den som tog täten och skulle se vilken som var bäst.
Ja..fst då hade han ju iof "ett uppdrag".
Sen var det ju en teknik affär, går bättre
än i klädesaffärer men det kanske
är det manliga draget... *skratt*

Själv hade jag vandrat i affärer idag.
Fann en ny täckjacka till Emil.
Så svårt det är att få tag på rejäla
ytterkläder!! Ofta är de så tunna att
de måste han flera lager på sig.
Och det gillar inte min son.

Men nu fann jag en bullig, som en
dunjacka ungefär. Får hoppas den duger.

Kläder ja

Som man har handlat och fått lämna tillbaka.
Fel färg, fel sydda sömmar (ni vet sömmarna på utsidan)
Tycker inte om..
Ja då är det bara att lämna tillbaka.

Försökte mig på en T-shirt för en del år sen
där han inte gillade färgen.
Tänkte att..det var nog bara idag.
Men tji fick jag. Han vägrade ha på den nån gång.

Fast att följa med och handla..åh nej,
det ska han inte.

Sen får man ju klippa bort alla märken med,
för de kliar alltid bak i nacken eller i sidan.

Har ju förstått att det är den överkänslighet
många NPF barn har vid olika material och beröring.
Som vid dusch tex.
Många badar ju hellre, då vattnet har ett
likadant tryck över hela kroppen.

Fick ett tipps om att, har man inget badkar..
då kan man bara ta bort dusch handtaget och
bara spruta med slangen.
Det ger inga "stickningar", utan en
mjukare duschning.
Ibland är det bra med föräldragrupper! *skratt*

Ikväll hade jag sån huvudverk, och önskade
att tiden skulle gå fort.
Satt med min nya telefon och försökte se
hur den funkade.
Tror ni inte att den ringde ...jaha..vart
är knappen till att svara då??
jag tröck och tröck..men nä..inget hände!

Fick helt enkelt ringa upp och skrattadndes
meddela varför ingen svarade.
Har fortfarande inte kommit på hur..men
det ger väl sig!

Emil var mer skör ikväll än de sista dagarna.
Typiskt när man vill ha lugn.

Nej då blev det ett större utbrott med slag på
sig själv, soffans kuddar flög
och bordet fick en omgång.
Det var läxan han skulle göra.

- Jag vill, men min kropp säger nej.
Jag har skrivit hela dagen och orkar inte
..men jag vill!

Fick lugnat ner, då jag lovade vi kunde
göra den efter Bonde söker fru.

I morgon har vi utvecklingsmöte på
Emil´s skola. Ska bli så ntresant att höra!

Nej nu får jag lägga mig och klura lite till
hur denna telefon funkar.

Kram så länge!