Nu vet jag vad som är fel.
Inte min camera utan minneskortet..suck!
hur får man ut sina foton nu då?
*kliar mig i håret*
Jag hade några ärenden jag tänkte
göra på förmiddagen. Men det blev aldrig så.
Får ta det i morgon.
Emil kändes för skör att åka till nått han hatar,
affärer. Han totalvägrade!
Har varit en dag med många tankar.
Mycket ledsamhet.
Många barn med NPF lider av dåligt
självförtroende och deppressioner.
Och när de är på väg ner är det ju viktigt att
vara nära och stöttande.
Men hur ska man gå tillväga?
Hur ska man hjälpa när ens barn
saknar någon att vara med.
Att han känner sig instängd som i ett fängelse
här hemma.
Varför har jag ingen att leka med?
När jag är ledig och har tid, varför
har jag ingen vän som vill vara med mig då?
Åh det skär i hjärtat.
Jag vet varken vad jag ska göra för att hjälpa
eller förbättre....
Emil har två vänner.
Hans kusin som flyttat utomlands.
Samt min bästa väns son.
Och de ses mer sällan då det är en enormt
aktiv familj som knappt är hemma.
Har tänkt så mycket på det här med
vänner. Det är inte lätt för våra barn.
För är de inte själva så sociala att
de går ut och tar kontakt. Ja då är det
ju väldigt svårt att få vänner.
Läste om en mamma vars son började på
korttids, och som fan en jätte fin vän där.
Emil har stödfamilj.
och det blir inte det samma.
Han saknar vänner...
Tror jag måste ta tag i det jag funderat
på innan jul.
Att få avlastning på Kaspers läger helger.
Tror det passar Emil som handen i handsken!
Och dessutom känner han ju ledarna sen
kollot i sommras!
Jag får nog sitta i telefon en hel
del i morgon..
Det blev inga affärer.
och jag försökte vända ut och in på mig
för att finna nått vi kunde göra som herrn
tyckte var "kul".
Och då blev det skridskoåkning på
Stortorget i Malmö.
Sen en liten burgare på Max.
Allt som allt gick dagen ganska så bra.
men jag tänkte hela tiden på det sonen sagt.
Man blir så ledsen...för vad kan man göra...
Kramar om och sov gott!
