Hösten är förbi!

Smuttar på ett glöggte jag fått av min syster, raggsockarna som mormor stickat
sitter som vanligt och värmer fötterna.
Ute är det grått och trist, men i köket är det värme.
Julgardinerna hänger fint och adventsljusstaken sprider ett härligt varmt sken.

På söndag är det första advent.
Så märkligt fort detta året gått.

Snart är det fyra år sen sonen fick sin diagnos.
Fyra år sen jag fick de sista pusselbitarna att falla på plats.
Ja, det var ju så min son var. Precis så som det beskrevs i en bok
jag läste inför ett arbete i skolan.

Efter det har jag både läst en massa samt gått på föreläsningar.
Bla med Bo Heljskov som är handledare för min sons lärare.
Sen var jag på en föreläsning som satte djupa spår hos mig.
Har aldrig gråtit så öppet som under de två timmarna Elisabeth Råberg höll
ett enastående föredrag om hur hennes två barn med autism blivit misshandlade
i den omsorg hon trodde var trygg.
Den recomenderar jag verkligen att gå på.

Hon har ju dessutom skrivit en bok "Omsorg utan våld" som
alla lärare på min sons skola fick som julklapp för nått år sen
av deras rektor. Hoppas alla läst den.
För jag är inne på min tredje gång nu.
Och varje gång hittar man något nytt att fundera på.

I hennes bok på sida 114 i kapittlet "svårt att välja",
Så står det en sak jag inte helt tänkt på innan.
Men idag när jag läste det så blev det ännu ett aha.

"Barn med autism kan gå runt runt i leksaksaffären utan att
hitta något som den vill ha. Bara för att de inte vet vad leksakerna
skall användas till."

Som så många andra saker i sonens uppväxt, så trodde ju jag att
han bara var snäll och lydig...för att han inte tjatade som andra barn.



Den här hösten med sonen har varit upp och ner.
Då har det oftast handlat om skolan.
Två nya lärare som inte arbetat innom området tidigare.
Så de körde på som om det var vanliga högstadie elever.
Med läxor och krav.

Så här har kuddar flygit. Sparkar och knytnävslag utdelats.
Häromdagen blev man hotad av en högt svingad golfklubba.
Ja det är inte lätt att vara mamma till ett speciellt barn.
Den här gången ville han inte göra engelskaläxan.
Men vi klurade ut tillslut vad som gjorde honom så arg.
Men det tar tid, och med en massa finess.

För sonen har svårt att berätta om han känner att nåt inte är bra.
det kommer ut som aggrission på hemmaplan istället.
I skolan blev de shockade, då han är mönster elev vad gäller uppförande
på skoltid.
Men nu har vi disskuterat en ev lösning med den berörda läraren.
Så nu får vi se vad som sker!

Vad det hela handlade om?
Jo sonen tyckte inte om den nya lärarens läxförhör.
Han ville ha det som hans förra lärare gjorde.
och det tog ju nästan en termin att komma fram till...

Jag skriver inte så mycket mer.
Behovet kommer i vågor.

Jag får mycket idéer och stöd från ett slutet forum på Facebook istället.
Ett forum där föräldrar kan få stöd av andra i samma situation.
Andra som har barn med Npf.
Forumet heter det samma som informations sidan jag länkar till i högra hörnet!

Kramar om alla som finner sin väg hit!
Ha en skön advent och tänd många ljus i mörkret!

Stort S

S som i semester!!

Jag skäms nästan hur länge sen jag skrev här.
men samtidigt har det varit fullt upp i huvudkontoret
den senaste tiden.
Jag har även sett över mig själv och blivit medlem på
Matdagboken och kommit underfund med att jag
äter hur fel som helst. Även om jag trodde jag åt sunt!
Jag har en hel del kilon som för min egen skull måste bort!
Så idag ska jag förnya mitt träningskort.

Idag har jag min första semesterdag.
Emil är på fritids där de skulle åka iväg till
skånes vattenland Tosselilla hela dagen!
Han har fått en ny vän.
M är ny på skolan och de verkar som om de funkar bra ihop.
Hoppas och håller tummarna för det!
De är bara dom två på fritids den här veckan.
De två andra är lediga.

Emil har varit intresserad av golf en hel del år.
men ja ni vet, man har hört att golf är dyrt.
Så jag har inte direkt engagerat mig i att se möjligheterna.
Tills jag råkade få syn på en annons om att FIFH
hade gratis kurs för funktionshindrade ungdommar i sommar!
Och eftersom det bara tar 6 min att cykla dit så var det ju
inget att snacka om!

FIFH är en av sveriges största handikapps organiskationer innom idrott,
och vi kommer fortsätta träning av golf nu i höst!
Är så kul när han finner något som han kan göra utanför våra fyra väggar!

Det är en och en halv vecka kvar tills Emil ska på kollo.
Detta är andra året för honom och han längtar dit vilket är ett gott tecken!
Såg ett inslag från svt om just Kasperkollo som du kan se HÄR.

Ha en skön dag/sommar!

kramar om!!

Gäspningar och egentid!

Har gått och irriterat mig på hårruffset en längre tid.
Varför är man otillfreds med sitt hår jämt..
Har man kort vill man ha långt, och tvärtom!

Emil brukar kalla mig för häxa om mornarna.
Kanske skulle göra nått åt det.
Ska nog svänga förbi frisören och boka en tid.

Nu har vi hållt på med melatonin en månad minst.
och Emil komemr själv ihåg att ta kappslarna
en halvtimme innan läggdax.
Då sitter han och gäsper den sista tiden.
Och somnar nog efter 15 min.

Man vill ju bara skrika ut sin glädje.
Som man har kämpat i alla år.
Då man inte vetad att det fanns hjälp.
Att det bara var att fråga.

Dessa timmavis springande upp och ner från sängen.
Hysteriska utbrott bara man nämde läggdax.
Försökte komma i säng kl 20 men var fortfarande vaken 24.
Mamma hit mamma dit.
Tråkigt att sova. Vill inte.....



Allt är över, och jag har fått något helt nytt på kvällarna.
EGENTID!
Visste först inte vad jag skulle göra av den.
Blev hängande vid datorn helt enkelt!
Och här trivs jag än så länge!

Det är ju här ett helt nytt umgänge tagit form.
Forum och grupper på facebook.
Föräldrar som visste vad man gått igenom, för att de
själva var eller är i situationen.
Vilket bättre stöd än så kan man önska sig?

Ha en jätte skön dag!
Kramar om!

Lite i vågor, lite tankar.

Mamma, varför får jag inte sova som Pippi?

Precis innan frågan hade sonen berättat om lungan
och dess funktion och hur den ser ut efter ett helt liv med
tobaksrökning.

Vid tandborstningen studerade han spegelbilden och gjorde miner
som han så många gånger gör när han ser sin spegelbild.
Så brast han ut i afrikansk inspirerade toner.
Haba ha, haba hi ha he....
Norges bidrag till melodifestivalen...
Dansar fram och tillbaka och ett minspel, följer sina rörelser.

Helt plötsligt under maten sprätter det till i kroppen och en fras
från nån film eller reklam kommer från sonens mun.

Blir han uppspelt, vifftar han med händerna gör små läten
och gömmer ansiktet. Idag hände det när jag skulle hämta honom
på fritids där han precis fick mål på Fifa 11.

Upptäckte att det var helt fel dag för sonen att följa med till affären.
Mycket folk. Men vissa dagar klarar han det, andra inte.
Idag var han nog ganska så trött.
Han snurrade runt i sin egen värld.
Körde nästan in i människor med vagnen. La i saker i vagnen
som jag fick sätta tillbaka. Ställde sig i ett hörn då han inte var
enig med mig om vilket bröd som skulle köpas och gick runt
å muttrade för sig själv.

Brukar försöka handla själv, men idag hade jag så mycket annat innan
så jag hann helt enkelt inte.



Våra dagar går upp och ner.
Men det är länge sen det varit berg och dal.
Utan det ligger ganska så plant för tillfället.
Och det känns jättebra!

Utbrotten var länge sen han hade.
Många gången haffar man honom innan det är på väg.
Tror också att ens tydlighet och inställning har mycket med
det att göra. Rutiner!

Melatoninet som han nu ätit i två veckor har en verkan.
Emil sa härom dagen att jo mamma, den fungerar.
Nu tar det kanske en..hmm..13 minuter innan jag somnar!

Tyckte det var rätt komiskt att han utryckte sig så..exakt.
Men jag märker stor skillnad.
Sonen blir ju faktiskt trött och jäspar en halvtimme efter intag av
medicinen..ca. Det har ju aldrig hänt innan!

Och visst är det helt suveränt att insomningen gått från ca 4 timmar
till fjuttiga 13 min?!



Det slog mig idag, när han hade en sån...dag, hur detta funktionshindret
går i ojämna vågor.
Ena minuten helklar, och andra, inne i sin bubbla.
Eller att han vissa tider är åldersenlig, mendans andra är han
på väldigt låg nivå.

Känner ändå en glädje i detta, att få följa honom genom livet.
Även om sorgen ligger under ytan och guppar upp ibland.
Men dessa "ibland" kommer mer sällan.

Emil känner inte saknaden av vänner, som vi kanske gör.
Jo han kan sakna. Men, det är när han vill och har tid.
Det är ju mer jag som känner sorgen innom mig, att han inte kommer uppleva
vännskap som jag själv hade som liten.
Eller barndommens alla långa dagar ute i trädgården eller i området.
Inte satt man inne dagarna i ända...
Men, som sagt, det är min sorg..inte hans.

Det blev ju en hel rad tankar ikväll. Hmm..

Kramar om!

Nio av tio

Mamma vet du vad!
På bolibompa på måndagarna säger programledaren
hur han har sovit på en skala upp till tio!
Vet du hur jag har sovit i natt?

Nio av tio!!
Och så brister det fräkniga ansiktet upp som en sol.
Jag har bara vaknat en gång på hela natten!


Han var så nöjd med sig själv.
Om det har varit mycket i skolan efter lovet eller om det
är trötthet av all pollen i luften eller kanske melatoninet
som verkat är ju svårt att säga.
Men det var så skönt när han själv satte ord på hur han kände det!

Fredag idag. Solen skiner.
Vi gick till skolan och sen tog jag en promenad innan jag landade
hemma bakom datorn med kaffekoppen ny duschad.
Emil går helst inte till skolan, jag menar promenerar.
Men då han har en sparkcykel så går det smidigare.

Det är ju ganska så roligt ändå..
Han kan gå flera km i skogen på söndagarna.
Men till skolan knappt tio min bort är det så jätte jobbigt!
Har han sällskap så går det bättre med.
Att ensam köra iväg är hemskt.

Tänkte idag hur många som följer sin snart 13 åring till
skolan och säger hej till lärarna.
Men han vill ha det så, och jag behöver ju verkligen motionen.
Dessutom tycker jag att man har fått ett ganska så nära och avslappnat
förhållande till hans lärare, och det känns bara bra!

Nu ska jag tralla vidare med dagen, lite telefonsamtal och sen lite jobb!

Ha en skön fredag, kramar om!!

Annandag Påsk och värmebölja

Vi hade en helt fantastisk annandag påsk!
Här visar jag en del bilder av den.

Vi började med att packa picknick korgen och spel sen åkte vi till
Alnarps parken i Lomma, mellan Malmö och Lund.



Emil var ganska så besviken innan han åkte till pappa
i fredags. Påskharen hade inte dykt upp med något ägg!
Han brukar vanligtvis få det om lördagen och inte hade
jag en tanke på att vi gör annorlunda om han ska hem till pappa.
Men se det brukade vi, det fick jag talat om för mig!

Eller, rättare sagt.
Påsk haren brukar veta att han vill ha påskägget innan!!

Ja för Emil så finns påskharen och likaså tomten.
Det är inte fören nu som jag förstår att detta med rutin,
och göra samma sak varje gång är viktigt.

För mindre barn är det ju så, men man växer ifrån.
Förstår förr eller senare att det faktiskt är påhittat.

Emil sände ett sms under lördagen och frågade om han hade varit där hemma.
Detta tog jättemycket av hans tankar förstod jag.
Så jag skrev en lapp, och fotade den åh sände den till honom.

Vi gör nämligen en "skatt jakt" efter ägget. Där det ligger olika
lappar vart han ska leta efter nästa lapp.

Det är ju rätt kul, det tyckte man ju själv om när man var i hans ålder.
Fast då visste man ju såklart att det var mamma som hade köpt innehållet.

Nu sa han att den danska påsk haren visste inte
vad han gillade för godis. Så han hade bara kunnat äta några stycken!
Det är tur den svenska haren vet! Och så sken han upp efter fyndet av ägget
i städskrubben!



Det var så varm och skönt idag, runt 23' när vi satt i parken.


Man blir ju så glad när man får yatzi första gången så man
inte vet vart man ska ta vägen.
Att han sen fick 3 yatzy till under spelets gång, gjorde mamman
något tystlåten...



Lomma strand, så otroligt härligt.
Jag blev faktiskt förvånad när folk satt i bikini och många badade i havet!
Brrr..säger jag..



Tänk till och med jag fastnade....

Hoppas veckan blir lika fin. Och håller tummarna till lördag med.
Då ska vi hem till en kompis och grilla och se på majbålet!

Kramar om!!

Solskensdag!

Då var Emil i sitt rätta jag igen.

- Mamma, det är mycket roligare att vara frisk!

Jo det kan jag verkligen hålla med om.
Emil är nästan aldrig sjuk, men blir han ja då är det rejält.
Tur det gick så snabbt över!

Hämtade P och tog en tur till Malmö museér.
Det är ju inte alls som de jag är vana från, uppe i Stockholm.
Men lite smått och gott samlat på ett och samma ställe nästan!
Sen blev det sen lunch på en hamburgekedja.

Vädret var riktigt härligt och ute ungen P drog med sig
Emil ner och spelade bandy en sväng i solen.
Han tycker om att vara ute, det gör han verkligen.
Men det är inget han skulle gjort ensam...onej!

Blev lite pannkakor innan vi körde hem P, där jag fick en fika
med Annika. Pratade flytt och hus bla.
Familjen flyttar till hus nu på måndag nämligen.
Kan ni gissa vem som är avis??

Emil tycker jag ska gå en tur på stan och finna mig en man
så vi kan flytta härifrån!! *skratt*
Ja så enkelt är det ju inte precis.

I morgon kommer en från kontakpersonsverksamheten på
besök med en ev kontaktperson till Emil.
Sandra heter den personen.
Spännande och se!

Får ta och snygga till lite här.
Just nu hänger kläder på tork, pyssel i köket..
Ja Emil skulle absolut börja påsk pyssla halv tio
nu på kvällen.
Det blev början på en yr höna innan sängen!





Så nu ska jag lägga huvudet på kudden...
Hoppas jag iallafall, har en förmåga att fastna i nått forum
och nån disskussions tråd, eller på nån kär bloggsida.

Sov gott, och kramar om!!

Solängsskolan, gymnasie för oss med AS!!

Vet ni vad.
Jag läste en förfrågan på ett forum på FB
där en mamma undrade om en speciell gymnasieskola.

Den här skolan ligger i Hammenhög, på Österlen.
Har hört så mycket bra om den skolan, men liksom "glömt"
bort den. Så jag letade upp hemsidan och läste lite.

Jag blev kär! Haha..kan man bli det i en presentation av en skola?

Nu har jag satt länken här till höger, under
"Intressanta sidor".
Solängsskolan ägs av Solhagagruppen som även har
Kasperkollo på sommaren som Emil nu ska åka på
för andra gången.
Det är även de som annordnar Kasper läger, som Emil
är iväg på en gång i månaden!

Skolan har en internat avdelning och finns även
på Öland såg jag!
Gå in och kika lite vet jag!

Hoppas jag kan ha det i minnet om några år då
det är dax för Emil...
usch, det är bara tre år dit...

Här var det ju mulet när man stog upp.
Hoppas det spricker upp senare, just nu gör det inget.
För jag håller på att minska tvättberget!

Ha en super dag!
Kramar om!

Skumt..var det här..

Tack för alla fina komentarer de senaste dagarna.
Jag har aldrig fått till nått bra sätt att svara er.
Men jag hoppas ni vet att alla ord är uppskattade!

Jag rådfrågade på FB om vi kanske skulle höja dosen
melatonin direkt då Emil inte kände av den igår.
Tänkte inte själv på att han fått en ganska så låg dos.
och fina Mia tyckte nog att det kunde funka.

Vi tog bara en kapsel igår nämligen, och vi kan ta två.
Så det prövar vi idag.
Blev väldigt sent idag då herrn råkade börja titta
på en svensk film på tv. Och det är inte ofta han
är så inne i filmen som just ikväll, den var visst spännande!

Själv så packade jag och skrev listan inför i morgon.
Då är det lägerhelg igen och Emil blir hämtad från skolan
av ledarna.
En annan kille har precis fått plats, så de blir två från
samma skola som åker.

Torsdagar är bad dagen. Idag ville Emil ha skum i badet.
Jag hade en hel del att göra ( läs FB... hihi )
och glömde vattnet!
In kommer en naken son..
- Mm...färdig säger han frånvarande och tittar åt ett annat håll.
Ja då vet jag att nåt inte är som det ska...

Mycket riktigt!

Kan tillägga att det även var skum på golvet, men det kom inte med!!


Emil tyckte att det var ganska så spännande med allt skum.
Nu gick det ju att gömma sig med!

God natt och sov gott!

Första kvällen....

Hade jag varit mer insatt och vetat mer om det jag vet idag.
Så hade ju vi för länge sedan prövat melatonin.

För Emil har sen väldigt liten haft stora bekymmer med sömnen.
Ja iallafall det där med att somna in.
Själv prövade man ju allt såklart. Sög in program som
Super Nanny, avslappningsmusik, massage, lägga sig tidigare/senare,
sitta brevid, hålla handen...cd-saga...

Det blev ofta så att han kom in till mig och sov i sängen.
Det gjorde han länge...
Jag trodde ju att det var mitt sätt som inte var rätt.
Så var det med allt egentligen och man prövade och prövade..

Super Mommy!!!

Tänk om man hade kunnat samla kapsyler för allt man prövat,
man kunde tapetsera ett helt rum!

Vi började prata om Melatonin i sommras.
Men jag ville först se hur det gick med nya rutiner osv osv.
(som om man inte testat i 12 år redan)
Sen var det ju den där lååånga väntan på en läkartid då...

Men idag har vi hämtat den.
Emil har längtat. För det är jättejobbigt för honom själv
när han inte kan somna fast han vill.
Och han klandrar sig själv då.
I sommras hade han ju en mindre deprission, ja eller kanske början,
då han slog sig själv när nått inte blev som han tänkte sig.
Det gick tack åh lov över efter några månader.

Han fick mycket pepping från skolan, och jag försökte så gott
jag kunde att stärka honom.
Han har fortfarande svag självkänsla, tycker inte han e bra på nått.
Och det håller vi på att jobba på!

Ja, men den här medicinen då.
Första kvällen.
Han hade svårt att svälja kapseln.
Tänkte att han måste prova innan jag tar den enkla varianten
och delar den. Men efter gråt och utspottning av kapsel prövade vi igen
och då slank den ner.

Efter två min, satt han uppkrypen i soffan och kikade på
Jemie Oliver på tv:
- Mamma...jag blir ju inte alls trött, sa han
med ett förvånat ansikts uttryck..

Nu har han legat i sängen ett bra tag, och inget rop....
alldeles tyst, bara sago cd;n som hörs...
Håller tummarna!

Vet du vad...?

-Mamma, vill du veta en hemlis. Sa han när jag skulle stänga dörren
efter nattningen. Jag älskar dig sååå mycket!



Så slutade kvällen och mamman satte sig vid datorn
för att kika runt och skriva ett inlägg, helt slut men med
en värme i hjärtat....

Vilken härlig dag idag.
Maskrosernas knoppar är sprängfärdiga intill
husväggen vid jobbet.

Våra ungdomar låg huller om buller på den stora
studsmattan i solen och pratade efter skolan idag.
Vi hade ännu inte satt upp nätet runt om
så då var det hopp förbud.

Satt ute med kaffet och solen värmde ansiktet.
I bara en tun tröjja! Verkligen härligt!

Hämtade hem en glad kille, trodde jag.
Det vände lika snabbt som vi kom innan för dörren.
Hade lovat att åka till apoteket, enligt Emil då.

Han väntar på sin melatonin, och vi har äntligen fått pappret
hem i brevlådan.



Jag hade egentligen ingen lust alls att vända i dörren.
Jag var både trött och hungrig.
Men jag insåg att det var nog lika bra de...

Sagt och gjort.
Solen stekte in genom panoramafönstrena i det lilla apoteket.
-Visst är det härligt med värmen sa kvinnan bakom datorn.

Mm jo visst, men här vid fönstret var det nog lite väl varmt
ja iallafall för min smak och påklädda gestallt.

Gav kvinnan pappret. Hmm..ja det tar nog någon dag sa hon.
Innan vi får svar, sen har vi inte den hemma heller, så vi får beställa.
Så vi kan ringa när medicinen och svaret från läkemedelsverket har kommit.

Vände mig om och tittade på sonen som skippat jackan
och satt i munkjackan istället. Han vände bort huvudet i en surmulen min.
Och sen hade jag ett sjhå att få ut honom.
Fullt påklädd, hett som i en bastu med en sur unge som
vägrar lyfta sig från bänken, svetten började träda fram och snart var mitt
tålamod ganska så slut.

Allt fint prat och lockande hjäpte ju inte alls.

-Du ska få panerad torsk när du kommer hem....

Upp som om han hade en stål fjäder i baken, glad som en lärka
nästan sprang han till bilen.

Jo han tyckte att kvinnan var dum, och det var hennes fel
att han inte fick sin medicin.

Så slog han armarna runt mig, mamma vet du vad?
Du är bästa mamman! *gullunge*



Det går minsann upp och ner i diagnosvärlden..
Att han var sur, ja det hade han glömt.

God natt och sov gott!

Lite minnen och lite gnäll och en massa annat tjaffs med.

Den här söta äggkoppen har jag haft sen jag iallafall
var sådär runt 7 år.
I många år har jag haft grovsalt i den, bara för att påminna mig
om det som en gång var.

Den är handmålad av en mamma till en av de bästa vännerna
jag hade som barn.
De bodde i radhuset mitt emot oss, och vi började i samma klass
då, 1980. Vi hade hemlisar, sov över hos varann.
Gjorde i stort sett allt ihop.
Men då vi flyttade till ett område längre bort runt 1986 så
försvann sakta vännskapen.

Hon som målade äggkoppen blev mormor för andra gången för ett par
veckor sen. Min allra bästa väninna som barn blev mamma igen.
Det är väl tur att Facebook kommit till.
Annars hade jag aldrig fått veta det. Vi har ingen kontakt idag.
Men jag har äggkoppen, och minnena!

Den här helgen har jag jobbat och Emil har varit hos pappa.
Igår fick jag mitt allra första sms av honom.
Han skrev att de laddat in musik på mobilen, bra va.

Vilket framsteg. Varken han eller hans far ringer alls annars.
Nej varför ska de? De behöver ju inte prata.

Så jag hoppas att Emil ska få mycket användning för sin mobil på
olika sätt.

Ny bätte bild på irritations möbeln..



Åh så en aning gnäll...
Emil har atopisk eksem, och de träder fram i full styrka
speciellt om han vistas i mögelhaltig miljö.
Mögel finns ju överallt, men när det är concentrerat så reagerar han
med att klia över hela kroppen. Få stora röda eksem.

Tyvärr är det nog något hemma hos hans pappa som han inte tål.
Och jag har i flera år sagt till honom att han måste kolla upp mögel
i lägenheten. Men inget händer.
Det första Emil gör när han kommer hem, är att vilja bada och smörjas in
för att det kliar överallt och han har eksem.

Hemma behöver jag nästan aldrig smörja in honom, om
det inte är runt okt, då det är som mest mögel i skog och mark.

Idag sa han till och med själv att han sett mögel flera ställen
hemma hos pappa. Igår såg jag det vid balkongdörren, sa han!



Huruvida det är så, vet jag inte, men nått är det han reagerar på.
Och jag vet inte hur jag ska tackla det mer.
Jag kan ju inte annat än att påpeka!
Men har man påpekat flera gånger?? Ja vad gör man...

Det är ju inte alls bra, varken för Emil eller hans pappa!

När jag hämtade Emil vid tåget idag, ville han absolut inte hem.
Han ville göra nått roligt ute i det ennormt fina vädret.
Ja vad hittar man på kl 18 en söndag, jo åker och tvättar bien såklart!!
Om det var roligt? Tja han fick nått att göra iallafall.
Kan ju säga att det verkligen behövdes.

När vi kom hem var det väldigt många barn på baksidan.
Emil går ju aldrig ut. men han är nyfiken på vad som händer där nere.
Så när jag lagade till lite lätt mat stod han helt still och bankade försiktigt med en hammare på den inglasade balkongens ena sida.
Ibland kan han stå och ropa "Hallå", eller sitta på en stol och kika
vid balkongräcket.
Men idag stod han i inglasningens öppna del och bara stirrade, med hammaren i högsta hugg. Jagade in honom flera ggr...men han slank ut igen.

Kan ju säga att man gråter innombords...



Själv känner man ju hur ensam han är. Han har ingen..bara mig.
Han saknar inte vänner på samma vis som vi andra kanske.
Visst händer det att han önskar att han hade en vän.
En vän som han kunde hitta på saker med när han hade tid, kanske nån helg...
Nr man inte har skolan sa han en gång till mig.
Åh som jag bara ville stänga in mig och gråta...för mig var det så himla sorgeligt.

Men man måste komma ihåg, att för Emil så har han många kompisar...
men i skolan. och i veckan så är det helt bra med det!
är så glad att han nu fått chansen att åka på helg läger, och träffa jämnåriga
med liknande diagnoser, träffa nya vänner.

Nu på fredag bär det av för andra gången, och han längtar redan!

Jag hade inte tänkt bli så här långdragen idag.
Är egentligen väldigt trött och kudden väntar.
Det är ju en dag i morgon med har jag hört!

Kram på er och sov gott!!

Skäll ut TV....!!

Lite nonchalant stoppade han nya mobilen i jeans fickan
och satte på sig jackan.
Han petade till fickan så mobilen gav ifrån sig ett gällt pip.
Bara för att liksom.

Stolt som en tupp var han för den nya telefonen.
Men igår hade han varit ganska så arg då extra minnet
som vi köpte inte helt vill funka. Så vi kunde inte
sätta in några låtar på den...

Men i morse var det glömt.
Han höll försiktigt handen på byxfickan den korta bilturen
till skolan.
Egentligen ville jag gå, men Emil envisades med att
hade minsann gått till och från skolan flera dagar.
Han hade ju också gått långpromenad både med mormor innan
och vi tillsammans igår.
Ja dessutom mamma, så har du ju gått miltals inne på shoppingcentret
så vi kan gott åka bil...



Skrattade till av hans kreativitet där.
Ibland har han huvudet på skaft måste jag säga.

Emil är ju inte van att ha mobilen med sig.
Det har ju varit nått som legat hemma, och som man bara ringde
mamma för att meddela att han kommit hem från skolan.
Idag ringde han först gången när han skulle hem från skolan.

Vi har glömt sparkcykeln igen mamma...varför gör vi alltid det??
Ja han fick gå hem, fanns inget annat att göra.

Så ringer han på vägen hem.
Jag ville bara tala om att jag tar en omväg hem.

Sen ringer han ännu en gång...
Nu är jag hemma mamma!!

Eller...när det ringer, så är det tyst i luren.
Man får liksom starta motorn innan den går av sig själv.
Ja om man vill veta vad pojken på andra sidan vill såklart!



Undrar tyst för mig själv om han skulle ha lagt den hemma trots allt.
Tur man har förstående kollegor.

Men det är ju så bra av olika andledningar.
borttappad nyckel är en...
Vad skulle han göra om nyckeln inte fanns i väskan?
Om hans lärare redan hunnit låsa och bomma fritids?
Tänk om han gör illa sig på vägen....

Usch nej, så får man ju inte tänka.
Är nog bra med den ändå kanske!



Ikväll var jag helt slut efter jobbet.
Det var bara en såndär dag man ville riva ur kalendern.
Ingen ork, och musten tycktes blivit kvar på COOP när jag och
kollegan handlade idag.

Det blev lätt middag, och sen sjunka ner i tv-soffan.
Det var ganska så lugnt tills Emil upptäckte att programmet han hade
längtat efter hela helgen inte skule komma idag.
Nejminsann, Du blir vad du äter börjar först på torsdag.

Det som kom härnäst är ett virrvarr av mummel, fula ord, slag i dörr
slag i bord, slag på en mamma, skrik och box fintar i luften.
Han slängde igen dörren till sitt rum, och jag sjönk ännu en gång ner i soffan.

Av ett tv-programm..ja jisses...



Det blev ganska lugnt på rummet, och jag slummrade till i soffan.
Tills jag hörde ljud som enskalerade och pockade på uppmärksamhet
innefrån sonens rum.

Släpade benen mot dörren och fann sonen surmulen på en hård
stol i ena änden av rummet.

Du måste göra något. De ljuger i tv mamma, man får inte göra det.

Försökte förklara att även om jag skulle skriva eller ringa
så hade de nog inte lyssnat på lilla mig.

Nåja han klandrade mig iallafall, för att inte tv programmet gick
när han trodde det skulle gå.
och man är så van...

Han lugnade ner sig till sist och mot slutet av kvällen fick jag både
kram och puss på kinden.

Jag lovade att visa Emil´s lyx holk till fåglar som han egen designat
på träslöjden.
Kan säga att han blev riktigt besviken och ledsen när jag sa att
vi inte kunde ha den på balkongen.

Han hade planerat att nån vild liten fågel skulle bo i den på vår balkong..
Får hoppas att farmor och farfar med stor trädgård gärna vill få hyresgäster
på tomten!

Men fin, det var den!



God natt och sov gott!!

Vårsol och videkissar

Medan jag var fullt sysselsatt med att göra Ullared
osäker, med vagn och vassa armbågar så hade Emil och min mamma
några mysiga dagar ihop.

Mamma var med i skolan i torsdags och blev så imponerad
av de duktiga pedagogerna och den fina stämmningen.
Hon gav 5 hjärtan av 5 möjliga!

Var rätt kul att få det bekräftat även av en utomstående,
som följt skoldagen.

Själv blev jag en hel del fattigare än vad jag hade
tänkt från början av Gekås besöket.
Ibland tar shopping galningen tag i en rejält.
Men det var mycket till Emil, nästan en helt ny garderob!

Är lätt att plocka på sig när mycket är billigt,
ja som 3-pack strumpor 24.95, tennis T-shirt för 39.95
och fyndade jeans till honom för 29.95 samt 129.95.
Bara för att nämna nått!


Eller som de här fina nyckelskåpet för 49 kr.

Vi hade en helt fantastisk lördag.
Vädret på förmiddagen kunde ha varit något bättre dock.
Dimmigt, disigt och lätt kylslaget.
Vi startade bilen och körde ner till Agda´s country shop,
utanför Trelleborg åh å så mycket fint där var.
Får svänga förbi fler ggr.

Sen en fika på mysiga fiket på Vellingeblomman.

Emil fick en ny mobiltelefon av mormor.
Och som han höll på med denna hela kvällen sen.
Han tackade henne på sitt eget vis, ett fint kort
som han satt och knåpade ihop.

Emil blev ganska så rastlös och hade myror i kroppen
så det blev en lite jobbig kväll.
Mycket som hade hänt, sen åkte mormor hem idag också.

Men innan vi lämnade henne vid tåget, gick vi en lång
promenad i vårvärmen.
Tror termometern visade runt + 17.
Så det blev en god kopp kaffe ute i det sköna vädret.







Resten av kvällen gjorde vi inte en tum.
Lagade till en kycklinggryta med rövin, men annars var det
kaffe och benen i tv-soffan som gällde.
Inväntar en ny vecka, Emil med.
Så det blir som vanligt igen!




Kramar om!!

Gnisselfritt och toarullar!

Känner ni igen:

- Du ska borsta tänderna, för det har du alltid gjort!

- Men nu är du så stor och kan göra det själv!

- Nej, för tandläkaren har sagt att du ska borsta en gång om dagen.
och då är det så!

Jo det har hon visserligen sagt...och pojkar har sämre motorik
normalt sett. De behöver ju hjälp till ca 12 års ålder.
Emil har ju haft svårt med motoriken men är nu ikapp sen ett bra tag tillbaka.
Men ändå...

- Du ska torka mina ben efter duschen, för det har du alltid gjort
och jag kan inte själv lika bra!

Jag blir tokig.
De mesta tycker jag iallafall att han klarar själv om det ska va.
Vissa saker har verkligen tagit tid innan han självmant har
gjort utan min hjälp.
När ska han då klara dessa moment...
bra dagar går det ju galant, andra dagar kan han ingenting.

Kommer ihåg nu när jag skriver om något en lärare sa till mig en gång.
En person med asberger tex kan koka kaffe ena dagen, men nästa inte veta
vad han ska sätta i melittafiltret. Mur man mår är avgörande!

Ja det kanske är så det är. Vissa dagar behöver han mer hjälp än andra.
Man kanske får nöjja sig med att de bra dagarna är fler
nu än tidigare kanske!

Kom förresten på en rolig sak ang att göra självmant.
Bytte ni toarullar självmant när ni var små?

Det vet jag att jag aldrig gjorde. Min mamma var tokig och skällde ut
kommer jag så väl ihåg.
Själv har jag inte ens sagt till Emil att han ska göra det.
Nej han har bytt ut en tom rulle automatiskt sen flera år tillbaka!

I eftermiddags var vi hemma hos T som bor ute på landet
vid Tomelilla utanför Ystad.
Han fixade mina bromsar, så nu kör man gnisselfritt!

Vägen hem var så vacker, solen sken och började gå ner en aning.
Havet på ena sidan och åkrar på den andra.
Det finns inget så vackert som kusten helt enkelt!

Väl hemma blev det lite fika till nått polisprogram och
Världens bästa Hotell.
Lite av tjeckning med mamma per telefon, som kommer ner i morgon.
Hon och Emil ska mysa när jag åker iväg på konfrens.

Hon ska dessutom få följa med i skolan en av dagarna.
Det ska bli spännande att höra vad hon tycker!
Har ju inte själv varit med och sett på undervisningen.

Tror Emil var lite spänd ikväll, lite rastlös också och
tanborstningen och nattningen blev lite långdragen.

Till i morgon ska jag ordna ett schema till mig själv, så
jag vet vad jag MÅSTE göra. *skratt*
För Emil´s schema är helt tomt.
Han drog ner alla bilder för nån vecka sen.
Sen dess har han inte velat ha några.
Ja vi prövar utan ett tag så får vi se!

Nu ska jag kika runt lite, sen blir det sängen och krama kudden!

Sov gott på er!!

Spänd förväntan och jobbig huvud pina..

Tyckte nån kom med förslaget att man inte skulle
ändra tider från sommar till vinter osv.
Hade varit rätt så bra då jag hela tiden glömmer
när och ..hur... fram eller tilbaka.
Jo möblerna ut...fram ..sommar..

Min kära natt kollega påminner mig alltid..
efter att jag ett år kommit in en timme tidigare..alltså kl 6.

I morse var jag så otroligt trött när kl ringde och
man skulle hasa sig upp och till jobbet då man började kl 7.
Det blev lite sent igår då jag var iväg på revy med kollegorna.
Var länge sen jag skrattade så mycket, iallafall i första akten.
Vart år får vi en revy tur som julklapp av jobbet.
Ganska så trevligt faktiskt.

Jag hade inte hört något från lägret där Emil
varit nu i helgen. Var ganska så spänd hur det hade gått!
Även om jag nog visste att det skulle gå hur fint som helst!
Jag sände iväg ett sms, men hade ingen förhoppning om att
få nått svar. Emil är helt ointresserad av telefonen nämligen och anser
att den bara är till för att meddela mig när han kommit hem från skolan.

Mycket riktigt, han hade inte ens sett att jag sänt den!
- Den har legat i väskan!

De hade ätit gott, bowlat och haft en urskön helg.
Allt hade gått riktigt bra enligt ledaren.
Och det var ju väldigt kul att höra!


Emil var väldigt bekymmrad över att hans påse som sovsäcken
låg i hade spruckit lite och ville bestämt tillbaka med
den och få en ny.
Men han lugnade ner sig efter ett tag.
Fick följa med till jobbet idag när han kom hem och hjälpa till att handla.
Men det var lite väl mycket för herrn som körde recer med kundvagnen, hittade honom liggandes på golvet och försökte krypa in under kundvagnen när jag
i en svag minut kikade efter en god ost...

Som jag skrattade för mig själv...men skyndade på lite så
vi fick slut på all tråkig överenergi som verkade samlas under
taket på ICA butiken..

Väl hemma sen, så gjorde vi absolut ingenting.
Mamman hade huvudvärk..så otroligt...har haft från och till
i flera dagar nu.
Så det blev en burk ravioli till en misstänksam son som först petade
i de fyrkantiga pasta kuddarna.
Det gick ner till sist iallafall.

Sen mös vi vid tv:n och glömde helt söndagsbadet, tur vi inte
har så bråttom på morgonen så Emil kan ta en dusch då,
vilket han kors i taket gick med till.
Vet att en hel del där ute har beymmer med både duschning och hårtvättning.
Det har inte varit speciellt svårt att övertala honom att bada,
men det mer och mer med sura miner.
Håret är också ett kapittel för sig, lite svårt att vända bladen där.
Motsträvig, tills han väl står i badkaret och jag är snabb
nog att hjälpa honom så.
Annars går det inte alls.

- Nej det gjorde jag igår.

-Men snälla Emil, du badade inte igår...det var iallafall
tre dagar sen nu!!

Ja ja, man är ju inte ensam om det, de vet jag, och det känns bra!

God natt och sov gott!
Kramar om!!

Nattliga utbrott och ändrad inställning

Jag läste ett inläggg på facebook som en mamma skrivit.
Det handlade om utbrott om natten, och en frågan om
andra kände igen sig.

Jag nickade instämmande.
Oja, det där känner jag mer än väl igen.

De högljudda skriken som skar igenom nattens tysthet.
Den lilla kroppen som var helt stel och alldeles svettig.
Röd i ansiktet, ögonen uppspärrade och lilla munnen vidöppen
i ett hjärtskärande skrik.

Vad berodde det på?
Jag har ju prövat allt.
Hålla om, smeka över håret...blev bara värre då.
Var det tonen på rösten när jag kom in?
Eller inte ljust nog i rummet?
Var det kanske tystnaden i sig eller ensamheten?

När barnet är runt 4 år och inte kan komunicera verbalt
ordentligt, då får man pröva och pröva och pröva...
Om och om igen..varje natt...år efter år...
Är du sen ensamstående och får ta detta helt själv.
Kan ju säga att man var en zombie om dagarna.
Inte konstigt att man inte orkade med sig själv, eller hemmet.
Man andades, så man levde, men mycket mer var det inte.


Hjälp?
Nje, för det första så skämdes man otroligt.
Man la ju skulden på sig själv. Att man inte var en bra mamma,
att man inte gjorde saker på rätt sätt.
Man blev för stolt kanske, eller svag och vågade inte..

Jag kommer så väl ihåg en incident hemma hos min mamma.
Den vände min inställning, men fortfarande så bad jag inte om hjälp..
För ska jag vara helt ärlig. Jag visste inte vart jag skulle vända mig!
Mamma satte ner foten och var så frustrerad över ett utbrott som tagit timmar.
Det finns hjälp sa hon, ni kan inte ha det så här!

Tack mamma, jag har aldrig sagt att det samtalet hjälpte mig mycket!
Tror du vet vad jag menar!

Från ena dagen till den andra var min inställning djupt innom mig att
nu är det nog. Nu orkar jag inte mer, och nu är det jag som tar komandot!


Omedvetet tror jag att jag gjorde vardagen mer tydlig för Emil.
För döm min förvåning när han blev lugnare från en dagen till den andra!
Nu pratar vi nog när han var i 5 års åldern kanske...eller möjligen 4 år.
Ja iallafall dagtid.
De nattliga bestyren fortsatte några år.
Men när han väl blev mer verbal så började också utbrotten på natten avta.
Utan då ropade han istället.

Han sov alltid bäst när han sov i min säng.
Av nån andledning så hatade han sin säng, sitt rum.
Nattliga rutinerna har alltid varit kämpiga. Många utbrott...
Springa rundor.

Men jag var envis. Somna i sin säng och komma till mig på natten var helt ok.
Men just insomnandet kunde ju ta halva natten...
När han vaknade så ropade han, jag kom in och han följde med till min säng.
Han är rädd för mörker och vågade inte gå den korta biten in till mig!

Så hade vi det i 10 år.

Under tio år, sov jag inte en hel natt..



Idag önskar jag att jag varit stark nog att fråga..
Vart vänder jag mig? Vem ska jag fråga så jag får hjälp!

Vi tog oss igenom alla åren och kom ut på andra sidan mycket klokare.
Det är inte en svaghet att be om hjälp!

Ju tidigare man inser att man behöver hjälp desto bättre.
Och inte är det ett tecken på att man är svag som människa,
nej man gör det ju av kärleken till sitt barn.

Det är ju för barnets bästa!