Datorn

Jag vet inte vad jag hade gjort utan min dator..
Använder den väldigt mycket faktiskt.
Ibland rent för mycket.

Då blir man helt rastlös när sonen tar över,
och kommer in i sina perioder med filmtittande.
De filmer han vill se nu ligger såklart på en av mina hårddiskar.

Då jag fick ett tips om att bli testpilot för en lätt och smidig
liten laptop så var jag ju snabb att sända en ansökan.
Håller tummarna att man får chansen!

Den kommer från Hp, och jag har en likadan fast som stationär.
hade varit väldigt intrssant att få pröva en notbook faktiskt.
Just den här är en HP Pavilion dm1-3110eo Notebook PC

Här skulle det vara en video,
men tänk..har ingen aning om hur jag sätter in den på min fina sida.
Så ni får helt enkelt klicka er in och kika!

För oss familjer i diagnoslandet så är datorn väldigt viktig.
Den är ju ett hjälpmedel för våra barn framförallt.
Men sen har vi ju kommit fram till att det finns en hel värld här ute
med andra föräldrar i liknande situation.
Och genom datorn kan vi stötta varann, ge tips, tröst och uppmuntran!

Så..vad hade man gjort utan datorn?

Jo stått ensam vid spisen...eller bakom tv.n.
Gråtfärdig och kännt sig väldigt ensam....

All kärlek till alla fina kämpande
föräldrar där ute!

Kramar om!!

Vänner med diagnos..

Hemma hos P såg vi inte skymten av
killarna på ett par timmar.
De var i full färd med nått projekt ute i tädgården
som innefattade brädor och en skruvdragere.
Lika bra, för P´s pappa, min bästa vän och jag hade
en del att prata om över en kaffe!

P har också funktionshinder som gör att
han ligger efter i utv. samt att han har
tal svårigheter.
Så han och Emil går väldigt bra ihop.
Ja de har känt varan sen de var väldigt små dessutom.

Emil hade glatt sig till att de skulle få spela
biljard inne i stan idag.
Men när vi kom dit så blev han mer sugen på flipperspelen som
hade ett helt eget rum i spelhallen.
Och då blev han okoncentrerad och butter när han dessutom
inte vann biljarden.
Flipperspelen var ju bara för dom över 18..attans då...





Och jag funderade på hur denna kvällen skulle sluta!

Ja det var ju som vanligt. Små tjaffs.
Uppspelthet, sura miner osv osv.
Låtsasbrottas som snabbt blir allvar för Emil,
och jag får gå i mellan konstant.

De fick sitta i varsin soffa tillslut med mig emellan
när vi skulle se körslaget på tv.

Trots tjaffs, missförstånd, småbråk och ständigt
pikande, så trivs de ändå med varann...
Ja jisses...

Men det blir väl så, när de båda har sina begränsningar.

P´s pappa berättade att hans flickvän har svårt att
ta in att hans son inte är tolv till sättet.
Utan betydligt mindre då han är sen.
Och därigenom kommer en hel del konflickter mellan dom.

Det är ju ganska så vanligt tänker jag.
Vi blir ju uttittade ganska så ofta...man har väl vant sig.
Fast visst är det så, de har osynliga handikapp och det är väldigt
svårt att få grepp om. Om man inte har intresset och tar reda på fakta!

Kramar om!

NPF UPPROR, namninsamling!

Belysa, informera, kunskap!








Mycket av personalen som kommer i kontakt
med våra barn har ingen kunskap eller känsla,
kanske till och med inget intresse av hur
våra barn fungerar!

Utan våra barn med NPF = neuro psykriatriska
funktionshinder, såsom Asberger syndrom, Autism,
ADHD, ADD, ODD m.fl. Får ofta inte den hjälp och
stöd de behöver i skolan.

Ett stöd och hjälp som de har krav på att få!

Våra barn sätts ofta in i fack.
De måste "lära" sig, som alla andra!

Våra barn är "bara" bortskämda, envisa.
Har inte fått veta konsekvenser, får bara det de
pekar på. Dåliga föräldrar, slappa föräldrar...

Om ni visste vad personal pratar bakom våra ryggar.
Hur många gånger har man inte skämts över
blickarna man kan få.
Som om jag skulle vara en sämmre mamma bara för att
jag hjälper mitt barn med det som han inte klarar själv?

Mitt barn kanske är bortskämt, men bortskämt
med kärlek. Han har inte fått lära konsekvencer..
bara för att han förstår inte det, och det är en del
av hans funktionshinder.
Min son får inte allt han pekar på.
Men jag väljer mina strider.

Och jag förbereder, jag planerar,strukturerar.
Hjälper honom med duschningen, städningen,
finna på fritidssysselsättningar för
han inte kan själv.
Får ta emot slag, sparkar, hysteriskt skrik
och gråt, om något inte går som han satt sig
för i sitt huvud.

Min son tänker inte som vi.
Han kan ha svårt att förstå sig på
sin sociala omvärld. Och han behöver vägledning
och hjälp. För annars blir han frustrerad.


















Min son har problem med vårt sociala levene.
Har svårt för att fungera socialt, har inga vänner.
vet inte hur man får någon heller.
Som förälder är man den förlängda armen.
Som att leda en docka till rätt plats och rätt tid.

Det syns inte på ett barn med NPF
att de har ett handikapp.
Det osynliga handikappet.
Funktions hindret som medför mobbing,
utanförskap, dålig eller ingen skolgång alls.
Och det är ofta bara för att kunskapen,
att se och vara lyhörd över dessa handikapp är så knapp!

Snälla, HJÄLP oss att ändra detta!
Hjälp oss att få anpassad skolgång.
Att lärare och pedagoger får mer upplysning,
mer kunskap.

Det görs en namninsamling, som ska föras vidare.
Som man hoppas på ska medföra något...iallafall
att nån högt uppstående ska läsa och fundera!

SKOLAN ÄR INTE EN SKOLA FÖR ALLA!!

På Facebook finns det en sluten disskussionsgrupp
för oss föräldrar med NPF barn.
Där kan man ventilera och få snabba svar
och possitivt bemötande.
Där är alla i samma sits!
Gruppen heter Hjärtefrågor NPF
Samma namn som Bloggen jag har här till höger!

Bloggen startades för att samla information,
tips och idér. En idébank helt enkelt!
För flera tyckte det saknades!

Sprid, informere!! Det är det som gör det
lättare för våra barns vardag!

Kvällsfika!

Usch vilken dag det varit idag.
Ett riktigt inne sittar dag.
Regnet har öst ner hela dagen.

Emil har haft en vän på besök.
Så han har varit lite sysselsatt och
jag fick tid att baka kanelbulla.

På kvällen ville Emil också baka,
så det blev dessa fina chokladbollar.
Jättegoda till kvällsfikat!




Tänkte på det här med vänner.
Det är svårt med den saken när man har
ett nevropsykriatiskt funktionshinder.
Man vet inte hur man gör helt enkelt.
Eller så saknar man det inte alls.

Emils vän P som var här idag är son till
en vän till mig.
Han har sin egen problematik och funktionshiner,
så det skär sig ibland.
Men några timmar klarar de, innan de blir
trötta och vill var till sitt.

Men vi har känt varann många år nu, och försöker
tussa ihop dem ibland då och då.
De klarar ju att ta vara på sig nån timme, och
jag får lite andrum att fixa lite själv med.


Att vara mamma till ett barn som ständigt
behöver ledas är ganska så ansträngande.
Man har liksom inte egentid på samma vis.
Mycket får förberedas, och man kan sällan
göra impuls saker. Eller bara "va" en helg!

Jag är kanske lyckligt lottad, då Emil kan
övertalas till saker. Men det kan ju inte alla.
De har liksom en trängre syn att se på saker.
Har de fått för sig en sak, då är det bara så.
Det finns liksom aldrig något annat alternativ.

Lite åt det egoistiska hållet faktiskt.
Eller som Elisabeth Råberg beskriver,
"de har som en motorväg i hjärnan utan avtagsvägar"!


Vid chokladbullebaket ikväll,
som Emil stod för, kan vara ett bra exempel.
När havregryns blandningen var klar.
Ja då formade han en ända stor boll av hela
blandningen.
Ja, det var ju hans!
Det räckte med en boll, tyckte han!

Men jag ville ju också smaka till kaffet,
menade jag.
Ja då formade han en liten liten,
efter att ha tänkt en stund.
Men när jag ännu en gång la mig i hans bak.
Ja då gav han upp, tvättade händer
och gick till tv-n.


Det blev inget utbrott.
Nej för kl var 19.00
och Wild Kids, började ju!
Tur för mig kanske! :)

Men fikat blev lyckat ändå!

Kramar om!

Omega 3?

Min systers minsta älskar att titta ut genom fönstret.
Men moster har för mycket som skymmer sikten, så han tog
tag om Emil´s solrosor och fick ut en hel del jord på bordet.
Tur att de sköra skotten höll den behandlingen.

Jag fick ta och plantera om och passade även då på att
förnya pelargonjorden till mina älskade blommor.
De mörkare av dom ska ut på balkongen, de är en mini variant
och jättesöt,i sina tunna stjälkar.
De kommer nog lysa upp lite!

Emil är hos sin pappa denna helg och han fick
sin kusin med också. Tror jag vet vad de killarna gör.
Kommer vara spel i massor. En grabbhelg helt enkelt. Kul!

Jag hade tänkt börja på omega 3 kapslar till Emil.
Men vet inte vilka jag ska välja.
Har hört om eye Q och så MorEpa.
Någon som kan recomendera någon?

Nu ska jag ta och marinera räkor till min sallad ikväll.
Hoppas lördagen blir bra för er alla!



Kramar om!