Folk kör i rappid..

Jag är ju intresserad av inredning och lite småpyssel.
Och kikar in på olika bloggar just om lite
sån intressen.

Satt och tänkte för mig själv nu så här i sena timmen..
Herregud, som folk har tid!!
Det är juldekorationer, kransar, bakning och syltning..
styling och fotografering av sakerna de hunnit med att göra.
Arbeta, laga mat, mysa med ungarna och redigera
samt skriva på bloggen.

Jag blir ju överlycklig om jag hinner byta
gardiner en eftermiddag...

Ja det är kanske lite mer omständigt att vara mamma
i en liten familj som inte är som andra..
Det tar iallafall på krafterna, det är ett som är säkert!

Nu ska jag försöka fluffa till kudden ordentligt!
Sov gott!!

Grått och trist..

Idag hade vi rejäl sovmorgon.
och det behövde jag minsann!

Emil och jag ska ta bilen ner till Österlen
och hem til en vän som bor där.
Så det väntas mat godis och bus.

Ska faktiskt blir skönt att bara få sitta i
soffan och rulla tummarna i kväll.

Det är riktigt grådaskigt och trist höstväder idag.
Så tänd många ljus mina vänner.
Och stanna inne med nått pyssel!

Ha en skön lördag!

Som det skär i hjärtat..

Läste några inlägg på ett föräldraforum
tidigare idag. Och det satte igång en del känslor.

Det handlade bla om att ens barn inte blev
bjudna på kalas och en som fick sina kläder förstörda
av klasskamrater då assistenten hade en ledig dag.

Åh, då tog jag fram såna känslor som man lagt
ner försiktigt i en mörk säck.
En säck som man helst inte vill öppna.

När jag läste den om kalas, så kom jag på en
händelse som skedde då sonen gick i 3:an.
Då gick han i vanlig klass, och blev aldrig bjuden
på något av sina klasskamraters fester.

En dag kom han hem och sa:
- Mamma, det ska vara kalas i klassen.
Men..jag vet inte när.
För jag väntade och väntade på att få ett kort
men..jag fick aldrig något!

Där stod han alltså med stora ögon och såg
kalaskorten delas ut, mitt framför hans ögon.
Alla fick..men han blev utan..

Åh som ett mamma hjärta blödde, och än idag
känner jag av denna sorg.
En tung sådan men även fruktansvärt ilska också.
Varför kan man inte få vara lite annorlunda,
utan att andra ger sig på en....??

Fredags myyys..

Ribbersborg stranden i Malmö


Nej jag beslutade mig för att inte delta i nån inspelning.
Det kändes iallafall rätt för mig.
Tror säkert det finnns andra som står på kö.

Ja då var det fredag mina vänner.
Emil har längtat till den här dagen i en hel vecka nu.
Sen jag hade skrivit matsedeln och satt upp den.
Vi ska äta kina mat ikväll. :)
Lite lat dag, det är härligt.

Ska sätta igång med städning,
tvättvikning osv osv.
Innan en fin väninna kommer på kaffe.
Behöver ju inte ligga en massa dammråttor i hörnen
tycker jag. :)

Ni får ha en jätte skön och mysig fredag!

Inspelning för SVT?

God förmiddag!

Man känner att dagarna blivit mörkare.
Det är så svårt att stiga upp på morgonen.

Emil drar på allt, så vi till slut är sena.
Visst är det bra med en flexibel skola då, men
ja varje dag kanske inte är så bra! *L*

Idag tog hans lärare mig till sidan och överräckte
ett mejl de fått från SVT, om en förfrågan
att få följa ett barn med ADHD och eller autism.

Det är serien Barn på sjukhus, som ska göra
6 nya program.

Och Emils lärare tyckte att det kunde passa
min son bäst!
Jo visst blev man glad. Men sen börjar man fundera.
De ska följa honom en dag, skola, fritid,
och helst en tur på Habb.

Nya människor runtomkring, och Emil blir antingen hyperaktiv,
eller det vanligaste numer, att han går in i sin "bubbla".
Och blir knappt nåbar.

Skolan ser ju ofta inte dessa sakerna. För där är han trygg.

Det är upp till mig om jag vill eller inte kontakta SVT.
Får fundera några timmar till.

Ha en skön torsdag.
En dag kvar till helgen!!

Sen timme!

Nej nu är man sent uppe igen.
Dålig vana...

Ringde jobbet och tackade nej till kursen
i morgon faktiskt.
Kände att jag behövde min fridag för mig själv.
Kursen om autism och flerspråkighet hade visserligen
varit intressant att gå på.
Men man måste ta hand om sig själv också!

Hann köpa gymnastikskor så Emil blev nöjd.
Han längtar så till i morgon när de ska hoppa
trampolin.
Tror knappt jag skriver det..
han längtar till gymnastiken!!

Det är något som stärker hans självkänsla.
Något han är duktigare på än sina klasskamrater.
Då är det gympan.

För två år sen var det verkligen inte så..















På Mallorca en del år sen.

Emil är lite nere i en kris just nu, kan man säga.
Och behöver mycket positiv feedback,
ja ok inte för mycket för det tycker han inte om.
Men lite extra kanske!

Pratade med hans lärare om det.
Att han tycker de andra är så mycket bättre.
Hon bortvisade det bestämt, men kan också se att
Emil känner så.
Hon skulle ta upp det med resten av personalen.

Känns skönt att ha personal som tar saker på allvar.
Som är utbildade, och har stor erfarenhet och kompetens bakom sig.
Som inte skakar på huvudet så fort man vänder ryggen till.
Och låte problemet eller oron förbli liggande i tommrummet
mellan oss. Utan man kan vara säker på att det diskuteras!

Oj, som jag har läst om föräldrar som har det tufft.
Som får kämpa så för att barnen ska få det de
behöver i skolan.För att kunna känna sig trygg,
och att skoldagen skal kunna flyta på.

Jag har nog haft det väldigt lätt faktiskt.
Om jag tittar tilbaka.
Tänker främst på skolsituationen.

Önskar så att fler kunnat få känna denna
trygghet Emil känner nu.
Det är hans skola.
Hans kompisar och hans lärare.
Han går in med ett leende, och kommer ut
med ett lika stort!

God natt och sov gott!!

Kursdag nr 2

Det blir det i morgon.
Ska handla nya gymnastikskor till Emil
innan jag åker till habb, på eftermiddagen.
Han har tjatat om det några dagar och trodde
jag hunnit handla dom i helgen.

Men jag har ju knappt varit hemma, mer än att sova.
Hade lagt mina tider på jobbet så knepigt, att
jag enbart var hemma och sov.
Usch så stressigt.

Och på mina fridagar i veckan har jag planerade saker
jag ska hinna med...
Nej nu behöver jag verkligen bara nån slappardag.
men det får väl vänta.

Får se vad eftermiddagen i morgon ger.
Hoppas det kommer fler föräldrar.
Är dock en liten grupp ändå, bara 5 st.

Ikväll var det den vanliga visan efter hemkomst
från pappa. När det var tid att varva ner,
så varvade han upp....

Men trots det gick det rellativt snabbt att
få honom i säng för att lyssna på en ny cd
vi lånat på bibblan.
Loranga Mazarin och Dartanjang.

Nu är det bara en vecka kvar till höstlovet här nere.
Och Emil går i skolan på måndagen som vanligt.
Av nån andledning har flera skolor här vanlig
dag på måndagen i lov veckan.
Mycket märkligt!

Men sen är vi lediga. Emil skal på
golf läger, som han önskat och kommit med på.
Tre dagars dag läger för funktionshindrade barn.
Riktigt kul!

Ha en fin början på veckan!

Habb. möte

Tidigare i veckan var jag på möte med vår fina kurator
och psykolog på habiliteringen.

Fick lite tips på hur jag ska ändra vissa saker
hemma, så att det som skapar lite kaos ska bli lugnare.
Så nu får vi se om det hjälper.

Tänkte aldrig att jag skulle sätta en bild för
läxläsning. Så det har varit lite problem.
Får se nu, Emil har ju bara två läxor i veckan.
Mycket för att killarna själva velat ha.
Vilket är bra såklart.

Fast sen är det ju en annan femma att göra dom...
iallafall i hemma miljö!

Sen får jag en kallelse till läkaren med
för att prata om melantonin till Emil.
Tror det kan vara bra, och både Emil och hans pappa
är med på den! Så hoppas!

Nu är det pappa helg.
Och första gången Emil ska använda schema hemma hos honom.
Ja vi får se om de reder ut det...

Har jobbat kväll och är mer än trött.
Men för uppvarvad för att lägga sig än på en stund.
Helgerna man jobbar kan man likagärna riva ur kalendern.
Ja man får inget gjort hemma, och man kommer inte ut på något
mer socialt. För..det orkar man inte.

Så det blir lite levande ljus.
Ett glas vin som högst!

Och idag blev det ett stort glas vatten
för festlighetens skull..Hihi!

Sov gott och ha en skön helg!

Härlig helg

Så otroligt fin helg vi haft.
Både med väder och aktiviteter!






















I fredags kväll, var jag med ett gäng
undomar från jobbet på disco för funktionshindrade.
Åh så kul de hade haft. Och det hade jag och kollegan med
för den delen!

I lördags hade Kasper Kollo återträff.
Och Emil klädde upp sig för en bowling tur och
hamburger träff med ledarna från i sommras!
Han hade haft det riktigt kul.

I går tog Emil och jag fika med oss och
körde til ett natur resarvat utanför Lund.
Skrylle gården, och gick två olika slingor.


















Den sista var en skogsstig, och jag måste medge
att jag vissa tillfällen undrade om vi någonsin
skulle komma tillbaka!
Men det är ju klart vi gjorde det, och rejält trötta
efter 6 km promenad i skogen!






















Då var vi värda en ordentlig söndags middag.
Grillad kyckling, potatis, brunsås och svartvinbärs
gelé det var mums vill jag lova!
Man blir hungrigare när man vistas ute!

Emils schema har jag visat innan, men tänkte göra det igen.
Innan använde vi bara den som fritids schema på vardagarna.
Men har märkt att han blir lugnare när han vet omdet ska hända
något i helgen med.













































Söndagen hade jag bara satt utflyckt.
- Ska vi på utflyckt idag. Sa jag.
- Mm..
- Men jag vet inte var vi ska.... svarade han då.

Så fort jag talade om det, så skulle det kollas upp
på internet. Han syndade hemsidan. Tittade på kartan.
Och sen, då kunde vi åka!






















Nu är det måndag, ny vecka!
Bara att kavla upp ärmarna igen.

Vårdmässa

Hela dagen idag har jag varit med en kollega
på hälso och vårdmässa i malmö.
Olika föreläsningar, två av tre hade jag ingen
nytta av. Kände jag då.
Men det var en trevligt inslag, och tröttsamt.

Ikväll gick läggningsproceduren smärtfritt,
men 1.5 timmar senare ligger sonen fortfarande
vaken inne i sängen med bolltäcket.
Nog för att den har reducerat tiden.
Men det är ju inte ok än.

Så svar på Mia´s fråga på inlägget innan,
om insomnings medicinen var melatonin.
Jo så var det ju det! Var bara namnet på
den specifika produkten jag inte kom ihåg.

Den är ganska så kostsam hörde jag.
Och fick direkt anonyma tips på ett forum
att handla det över nätet...billigare,
men inte helt lovligt!

Mm nja, vet inte. Hur ska man veta att det
verkligen är det som finns i?
Och så ge det till sitt barn..nä..
Känns inte direkt pålitligt.

Nu ska jag själv ta och försöka somna.
Har fått lite att tänka på under dagen.
Så vi får väl se...

Sov gott!

Ett tips på kursen..

Tog det lugnt idag.
Fick iväg sonen till skolan, något sent idag
för det var ju nått på tv som han bara måste se färdigt.
Går ju inte åka innan den var slut, liksom...

Satt och drack förmiddagskaffe framför datorn
och synade lite olika bloggar och forumsinlägg.

Fick veckohandlat i stilla tackt.
Åh så skönt det är och inte behöva trängas
med massa människor.

Den här veckan har jag faktiskt gjort en matsedel.
Ja inte för att jag tycker mig behöva.
Men jag har märkt på Emil den sista tiden att det
skulle lugna honom en del.
Om han visste vad vi skulle äta till middag.

Åt lunch för mig själv och läste gratis tidningen
i lugn och ro.
Så jätte skönt att bara va!

Sen var det dax för att åka till Habiliteringen och
kursen på eftermiddagen.
Satte mg i receptionen. Det var bara jag i väntsalen.
Konstigt tänkte jag, och tog upp kallelsen.
Jo det var rätt ingång, rätt dag och tid.

Så nån minut i kom en tjej som också skulle på kursen.
Vi var alltså två??
Dessutom så kände jag den här mamman.
Hennes son har jag på jobbet..haha!
Vilket sammanträffande!

Vi fick veta att gruppen skulle vara på fem personer
men några hade fått förhinder idag.

Började så smått att presentera oss för psykologerna.
Berättade lite om ens barn och vilka beteenden
man hade lite bry med hemma.

Berättade om Emils svårigheter vid läggdax.
hur det är som en jo jo upp och ner,
alfons åberg effekten - ska bara,
Mamma hit mamma dit..eller bara mamma....vet inte..

Då fick jag ett tips, som jag inte tänkt på innan.
jag vill ju helst inte att Emil ska behöva ta
en massa mediciner, om det inte är nödvändigt.
Men den andre mamman föreslog ett preparat för insomning,
som vi redan har i kroppen. Alltså inget konstigt ämne.
och som försvinner ur kroppen under natten.
Fantastiskt!

Men, tror ni jag kommer ihåg vad det
hette nu på kvällen??
Nä..

Enligt psykologerna är det en väldigt dyr
medicin, och läkarna är visst ganska så
restrektiva med att skriva ut den.
Meen värt ett försök.

För igår tog det 1.5 timme...samma idag.
Så fort man nämner tandborste och sova, så är
Mr Hyde på intågande..suck!

Ja, om kursen ja.
Tror kanske den kommer att utveckla sig.
Meningen är ju att vi ska få en början på en process.
Mot ett mål vi själva sätter!

Nej nu ska jag ta och sova här!
Natti!

Kurs

Tjoho. I morgon ska jag på kurs på habiliteringen.
Om problemskapande beteende bland barn med neuropsykriatriska
funktionshinder!
Ska bli så intressant. Den kommer vara över
fyra tillfällen nu under hösten.
Och det är en föräldra grupp med disskussion.
Väldigt kul!

Tror jag kommer få höra mer problem
än kanske vad jag har här hemma. Faktiskt.
Men jag kände att när sonens beteende ändrats
något de senaste månaderna, främst i sommras.
Så kunde det inte skada. För...
han blir ju varken kortare eller smalare!

Och en tendens till själv destruktivitet
och utåtagerande beteende, bör man ta på allvar.
Sätta ner foten med rätta medel så snart som möjligt!
Kan ju vara bra att få tips och idéer då.

Tankar efter utläst bok!

Har funderat mycket nu i dag och natten som var.
Idag läste jag de sista raderna i boken jag fick igår.
Kunde helt enkelt inte lägga den ifrån mig.

Det var mycket i boken som satte ord på saker jag glömt.
Som jag kanske medvetet gjort, för att överhuvdtaget överleva
lagt bakom mig. Just då...

Nätterna man aldrig fick sova igenom.
Tror inte jag fick sova en hel natt på flera år.
Skrik som kunde eskalera till hysteri mitt i natten.
Skriket som började så fort han såg mig komma till dagis.
Som det aldrig fick en ände på...utan slutade
tillsynes enbart när han helt utmattad somnade.
Alldeles röd och svettig.

Det där med isolationen.
Man isolerade sig mer och mer...

Som ensam och nyinflyttad till en stad jag
inte varit i tidgare.
Ja då var det svårt, det där med kontakter.
Det är det än idag.
För man undviker situationer som får både honom
och mig att må dåligt.

Kommer så väl ihåg hur han krampaktigt tog tag i vagnens sidor,
och med skrämda stora ögon gallskrek bara man närmade
sig skjutdörrarna på H&M inne i stan.

Eller hur han blir överaktiv om man fått för sig att
fika på café med en väninna.
Slå i bordet, hoppa upp och ner.
En massa högljudda ljud...
Folk som stirrade storögt, och tittade bistert
på sonens uppförande.

Hur han hade så svårt att somna.
Att jag gick rundor ute med vagnen
sent på kvällarna.
För inne ville han inte sova...
Eller..ja han somande aldrig iallafall. Bara skrek..
I timmar.

Ja han har fortfarande problem med att sova,
och just med rutinbytet...
Men idag sover han natten igenom tack å lov.
Det är till och med så att man får väcka honom
på helgen så han inte sover bort dagen känns det som.

















Petra som skrev boken, beskrev så bra i början.
Om den där konstiga känslan redan på BB.
Att man på något sätt verkade avtrubbad, och inte helt så där
lycklig som man trodde man skulle vara.
Att de där "naturliga" moders känslorna inte helt infann sig.
Känner igen det där. Trodde det var jag som inbillade mig.
För, det är ju självklart man älskar sitt barn...
Men, de där otroligt djupa varma känslan man hört om,
kom aldrig. Ja inte där och då på BB.
Nej det var först senare!

Idag fokuserar jag inte så mycket på det dåliga.
Utan försöker ta tillvara på de fina och roliga istället.
Idag kan jag handla med honom utan att han gallskriker,
kör recer med kundvagnen, drar ner varor från hyllan.

Idag känner han ganska bra själv om han orkar eller inte.
Är det en dålig dag, kan han mycket väl sitta kvar i bilen istället.

De finns alltid en sorg som följer med när man
får ett funktionshindrat barn.
och många frågor...

Visst har jag sett barn i samma ålder, springa skojjandes
och lekandes i lekparken på baksidan.
Pojkar skjuta vattenpistol och leka tjuv och polis.
Fickor som viskade hemligheter. Och skrattade ihop.
Sorgen att mitt barn inte skulle uppleva det, känndes tungt.
Att han inte skulle utvecklas som sina jämnåriga.

Nästa år börjar de 7:an. De barn min son tidigare
gick i skola med.
Brukar se dom i området.
Så tonårsaktiga. Tjejer intresserade av killarna
och tvärtom. Kommer ju ihåg själv hur det var.
Det var bara killar och rock musik som gällde då..
och så böcker för min del.

Tänker då på min egen son som lyssnar på
Astrid lindgren om kvällen.
Ropar - Mamma, ett tiotal ggr innan han äntligen somnat.

Min stora fina lilla pojke. Du är som du är,
och vore du inte så..ja då vore du inte du!
Och det är ju ändå som du är, som jag vill ha dig, så
som jag älskar dig.

Jag brukade drömma om dig!

Jag fick ett tips för ett tag sen om
en bok som var på väg ut i handeln.

Det var författarinnan själv som recomenderade
den på ett föräldra forum jag besöker.

Så jag tog och beställde den. Fick den idag..
och jag kan helt enkelt inte lägga den ifrån mig.




















Petra Holst har skrivit en roman om hur det
är att få ett barn med autism.
Hon skrev att hon ville dela med sig, men kände på nått
sätt att det fanns för många fakta böcker.

Så det blev en roman istället.
Den heter "Jag brukade drömma om dig"
och finns att beställa här.

Har bara läst några kapitel, men den är mycket
bra skriven. Känner så igen mig!

Lite inspiration tack!

Nu är det ju verkligen höst.
Ruggigt ute, mörkret lägger sig tidigt.
Fram med ljusen och stora te koppen.

Man sitter i sina egna tankar och smådrömmer
över de projekt jag håller på med.
Detaljer är viktigt, och mycket inspiration får jag
bla från den lilla nätbutiken Fridas Gård.
Man kan inte annat än att bli försjunken i drömmarnas värld.

Titta bara på den här underbara skylten..














Älskar bara zink...















De har en hel del olika skyltar man bara vill beställa,
jag har fastnat för den här..



















Till mitt köks projekt har jag tidigare funnit
ett par jättefina knoppar på deras sida, men fann dessa
som också skulle fungera riktigt bra.



















Tror bara det är tiden och viljan som sätter
stopp att förverkliga sina drömmar.
Men man ska ju börja nånstans, och då blir det
på Fridas Gård!














Ha en jätte skön lördag!

Autism funderingar

Blir nog ett inlägg till idag..

Emil har ju en form av autism som gör att han
många gånger uppfattas som en helt normal ung man på
snart 12. Andra gånger så märker man direkt att det inte är
kanske som det borde.

Många i min omgivning kanske inte har reagerat att
han är annorlunda, och blev ganska så förvånade över
att han ens har en diagnos.

Men som förälder har man liksom anpassat sig
efter sitt barn.
Rutinerna hemma är som de var när han var 3.
För det är så han vill ha det, och det är då
han mår som bäst samt fungerar bäst.

Emil kan ha ett föredrag om cellerna i kroppen
men lyssnar på mora träsk och tittar i bilderböcker
på kvällen.

Ena dagen kan han en sak, men nästa dag kan han det inte.
Beroende på omständigheterna, dagsformen och humör.

Han kan berätta mycket om ferrari, lambourghini och
andra snabba bilar. Och har modeller fint uppradade i bokhyllan.
Men att ha ordning på mer än sina bilar klarar han inte.
Han klarar inte att städa, om man inte är en hjälpande hand
och talar om exakt vad han ska plocka upp,
eller var han ska dammsuga i rummet.

Tidigare var det alltid stora utbrott och disskussioner
ang just detta. Som slutade med at jag til slut städade.
men vad hjälpte det honom?
Sen var jag på en föreläsning, där det blev sagt
att barn med ADHD ser inte skogen för alla träden.
Men måste hjälpa dom att se!
Så nu sitter jag på en stol brevid, och talar om vad som ska göras.
Och till min förvåning, jo han karar det.
Utan utbrott, utan tjat och fula komentarer.

Emil har alltid haft svårt för sociala kontakter.
men det är ju just det som de med autism har svårigheter med.
Han kunde smälla till ett barn på lekplatsen.
Kasta sand i huvudet, eller en boll.
Det har kanske ändrat sig lite.
Han går helt enkelt inte i närheten av nått barn han inte känner.

Har någon tagit nått han hade tänkt sig att ha.
Ja då är det sparken eller knuffen så personen rammlar.
oberoende om det är en på 1 år eller 15...
Empati i den situationen har han inte.

Jag hade kunnat skriva en bok om alla dessa upp och
ner turer som hans diagnoser medför.
utbrott, föreläsningar och roligheter.

Ibland får man så otroligt roliga komentarer så man
har svårt att hålla sig för skratt.
Även om han är helt allvarlig.

Tänkte på en situation i morse, så värst rolig
var den kanske inte.
men den fick mig att fundera iallafall.
Tänkte att en 12 åring normalt sett är ju gansak så tuff
och vill imponera lite på hur de klär sig och så.
För Emil betyder kläder bara nått som han måste ha för at inte frysa.

Han är den som först har på sig mössa, och den
sista som lägger den på hyllan.

I morsen ville han ha mössa på.
och drog i den så mycket han kunde över öronen.

Mm, nej. Den är inte bra. Den går inte så mycket över öronen.
Mamma, jag vil ha en så där mössa med hundöron, som går ner
ordentligt!

oj, tänkte jag. och fick en assosiation till
Stig Helmer i Skidresan!!
Hade väldigt svårt att hålla mig faktiskt!
inte direkt modernt...men..varmt!!

Ha en skön dag!!

Hopplöshet

Såg nått gamalt avsnitt på Arga snickaren igår på nätet.
Det är ingen serie jag tidigare följt, men jag blev så
tagen. Mitt i prick liksom.

Man har ideér och viljan, men orken finns inte där.
Drivet att komma igång.
Istället stänger man dörren om det hemska.

Är nog ganska så vanligt faktiskt. Att lägga locket på!
Det är jag otroligt bra på!

Stänger man dörren så finns det inte.
Så sa han när han öppnade en garderob och innehållet
bara föll ut på golvet.

Så här är det med allt du gör, sa han.
Du måste ta tag i det här. En sak i taget.

Åh som jag bara fick gåshud.
Ja det är ju så...

Nu hade personen i fråga flera halvfärdiga projekt igång.
Och jag har väl inte kommit dit..men har det i huvudet.
Saken är bara den att mina projekt har legat där i huvudet
flera år. Och man kommer inte till skott.
och nu behöves det verkligen göras något åt det!

Just i denna tanke är det hemmet jag syftade på.
Väggar, garderober och skåp som borde rensas.
Men var finns orken..

När jag väl är ledig, är jag oftast helt slut körd.
Då behöver jag inte ett tapetserings projekt.
jag behöver total avkoppling.

Men...egentligen, hur kan man få det när man inte
trivs i sin omgivning.
När man ser saker som bara byter plats för man inte har
nånstans att ställa dem.
Förvaring, det saknar jag.
Köks skåpen borde målas.
Tapeten borde bytas i alla rum (bara den tanken..suck)

Men jag är inte så säker på att jag vill bo kvar.
Det är nog där skon klämmer.
Jag har bott här, i denna lägenhet alltför länge.
Det skulle bara vara tillfälligt.
Men nu är det tio år.....

Orkar man, och vill man lägga ner tiden då.
Mm..nej tror inte det. Jag äger ju inte ens lägenheten.
Då kanske det kan kvitta då.
Men, man måste ju trivas i sitt hem, ellerhur..

Åh som jag velar i denna fråga.
Bara det är ju depprimerande.
SUCK!