Vännskap!

Solen sken så härligt nu på morgonen.

För varmt kan ni tänka er, att sitta på balkongen.

Funderade på hur svårt det egentligen är att skaffa

sig nya bekantskaper på äldre..hmm..dar.

Att flytta till en ny stad är verkligen inte det lättaste.

Och när man liksom inte bär samma mentalitet som de infödda.

Ja då kan det faktiskt vara svårt.

Jag har förvisso få med goa vänner.

Men det känns som om arbetstider och rellationer

sätter större käppar i hjulen nu än tidigare.

Mina vänner är i fasen, uppbyggnad av familj.

Och jag har redan varit där, för många år sedan.

Visserligen kunde jag tänka mig en uppbyggnad av en nära rellation.

Men jag är ju mer begränsad kan man kanske säga.

Man har inte samma frihet och tid att liksom finnas tillgänglig

på marknaden mer. Känns trist att konstatera..

att vid 35 års ålder lever man ofrivilligt ensam.

Även om jag måste medge att det har sina bättre stunder de med!

Men jag tror dock att man nte är skapt för ensamhet.

Utan mänskligheten behöver bekräftelse, värme och närhet!

Men det är inte till villket pris som helst.

man vill bli tagen på allvar.

Har för länge sedan lekt av mig.

och man blir rent ut sagt väldigt ledsen, när man upptäcker

att den man litade på, inte var så ärlig kanske....

När man upplevt det ett antal gånger, känner man sig väldigt osäker.

Och det tar tid att känna tillit.

Tyvärr blir man mistänksam, och kanske vänder den ryggen

som verkligen menar vad han säger!

Ja det var lite skrivna ord så här på middagen.

Kram till er!