Så trött....

Åh vilken dag. Kroppen är helt slut!
Och det är en sån där dag man bara vill lägga sig under täcket
och bara ta en bok, eller somna så skönt!

Men nu är det Let´s dance, och fredags mys som hägrar.

På måndag ska jag på utvecklingssamtal på Emils skola.
Ska bli intressant då de bytte ut lärare under jul lovet.
Emil har inte brytt sig så värst faktiskt.
Men jag är än idag så otroligt lättad över att denna skola startade i augusti.
Precis när jag inte visste hur jag skulle göra mer,
jag kunde inte skydda Emil för dem som gick i skolan.
Och inte verkade kunna acceptera att alla är inte lika.
Att det finns de som är svagare och kanske inte gör eller leker som de.

Emil var utsatt för mobbing redan när han började förskoleklassen.
Men han hade en stark tjej som han hållt ihop med sen två års åldern,
då de gick på samma dagis. Hon försvarade honom väldigt mycket.
Men till trean flyttade hon, och Emil var ensam kvar.
Och en väl utsat liten pojke.
Skolan kunde inte göra så mycket.
Ibland kändes det att man inte blev tagen på allvar heller.

Saken blev ju nte bättre av att Emil inte hade förmågan att säga hjälp,
eller att ens tala om för mig att det pågick.
Utan historierna kom långt efter händelsen!

När han fick sin diagnos, så letade vi efter en skola som skulle passa honom.
Och jag hade sån tur att de skulle starta upp en helt ny skola för
normalbegåvade autister, precis i vår närhet.
Och han har blivit så otroligt mycket gladare.
Han älskar sin skola, och huvudvärk åh magont finns inte mer som ett dagligt jämmer.



Nu ska jag återgå till godis och chips skålen innan lånebarnet Philip mumsat i sig allt! Får se nu huruvida Willy blir..eller åker!

Ha en skön fredags kväll!