Vår!

Som jag längtar till mer grönt runtomkring!
Idag är det grått och trist här nere i Malmö. All snö har visserligen
töat bort nu, efter en lång vinter!
Det har inte legat så mycket snö så länge på många år.
Har bott här i snart tio och oftast är det bara långa höstar här innan våren kommer!
Bilden här brevid är tagen förra våren i en av Malmös fina parker.
Just här där Emil sitter brukar vara ett väl använd bakgrund till bröllopsfotografier nu i vår!

I förmiddags var jag på utvecklingssamtal. Den gick bra. Man fick bara bekräftat att jag valt rätt skola för min son. Här berättar de ju ärligt om vad som händer när han blir frustrerad, ivrig eller störd i sitt arbete. Och hur de vill jobba på att de negativa beteenden blir bättre.
De arbetar med sociala berättelser vilket jag inte själv har någon erfarenhet av på mitt jobb. Men har hört enbart positiva reflektioner.

Just den här är väldigt fin gjord. Men oftast görs de med enbart sträckgubbar. Då kan vem som helst göra en.
Man tänker, vilken situation händer något negativt, hur ska man göra för att det ska gå bättre!
Sen så läser man denna med barnet, inte en gång utan många gånger.

Fick veta att Emil redan blivit godkänd i gymnastik för årskurs 9.
Det ända krav de har i slutbetyg är att man kan simma viss antal meter.
Och min lilla Emil som går i 5:an, och lärde sig simma i 4:an. Man blir både glad och stolt!

Emil har börjat att skriva vissa delar av nationella provet som är obligatoriskt i grundskolan. Det har gått rätt så bra hittils. Men hans fria text i svenska kommer bli ett problem. Men det visste jag redan på förhand så..
Fantasi och sociala sammanhang, det är där det blir svårt.
Det är så det är att ha autism.

Sen har han sin ADHD som försvårar med. Det där med att sitta stil. Måste bara upp och titta i fösterkarmen. Någon gick i korredoren, vem var de...måste se.
Det är tur Emil sitter själv med en annan pojke i ett klassrum. Att vi fått minimera gruppen. Att hans skolgång blivit anpassad.
Är det svårt att sitta still när man hör lite ljud när man är två i klassen.
Då förstår jag att hans tidigare lärare suckade vid samtalen. Då de var 24 barn i samma rum! För då hängde Emil i gardinerna, klättrade upp i fönstren under lektionerna och skulle se vem som gick på gården.

Ja det är tur att skolor för dessa barn blivit uppmärksammade.
Att många av dessa barn inte fungerar i stora skolor med många elever, hur mycker resurser det än sätts in.

Nu fattas bara korttids till dessa barn med. Här finns ingen, om man inte har utvecklings nedsättning av någon form.
Så vi har fått kontakt med Stödfamiljs verksamheten. Och se om det möjligen kan vara ett alternativ!

Idag arbetar jag kväll och Emil får mysa med Moster Jennie och kusinerna ett par timmar. Ha en skön början på veckan!

Kramar om!