Gråzoner!

Idag blev inte schemat som vi hade lagt det igår.
Vi skulle ha planterat frön ute på balkongen.
Men efter att jag hämtade Emil från skolan åkte vi till
min syster och hennes barn istället.
Emil kom inte ihåg att vi hade planerat annat, så det var skönt.

Han tycker om små barn. Det har han alltid gjort.
Ofta har man fått ta honom från främmandes barnvagnar,
då han nyfikethängt över kanten.
Han älskar sin lilla kusin, och var otroligt avundsjuk
när han föddes för lite över ett år sen.
Han ville ju också ha ett syskon...

Men nu när kusinen uppvisar ett förfärligt temprament
och slår när han är glad eller arg. Så tar Emil efter.
Och Emil som har svårt att läsa av vad som är rätt
eller fel, ger tillbaka med samma mynt. Så också idag.
Inget allvarlig dock vilket är tur.
Men när lillkillen blir exalterad, så blir Emil det med.
De körde bla runt runt med gåbilen som på bilden.
Och hans stora kusin suckar högljutt och
spelar vidare på Wii spelet.

Det är ofta ansträngande att gå bort, hem till andra.
För vanligt vis i 11 års åldern så passar de sig själva.
Men jag får alltid ha ett öga på sonen. För är det någon som
skämtsamt säger något han tar som negativt.
Jag då kan man räkna med att han ligger ovanpå och brottas.
Detta beteende har kommit mer nu känner jag.
Han som alltid varit så lugn och hållt sig till mig i ovanda sammanhang.

Men de blir ju större. Och snart stundar tonåren...stor suck...
Min lilla stora pojke. Som vanligtvis blir så missförstådd.
Misstolkad av andra. Andra sätter högre krav på honom än vad han klarar av.
Det är nog det största felet med att ha ett osynligt handikapp.
Hans tankar är inte som våra, vårt rätt behöver inte vara rätt för honom.
Och samtidigt har han så svårt att få till alla tankar han har ibland.
Ibland är det bara kaos i hans lilla huvud.



Ibland kan det vara svårt att urskilja vad som är vilken diagnos.
Om man nu ska prata stämpel...
"De krockar ibland" sa en mamma till en ungdom jag hade för en tid sen.
Hennes son hade dubbel diagnos.
Och man skrattade lite åt hennes komentar..
Men nu vissa tider kan jag förstå vad hon menar!

Livet är inte alltid svart och vitt,
utan har en hel massa gråzoner med!


Kramar om!