Lång måndag!

Tror min komun där jag jobbar är den i hela landet
som är så efter sin tid!
Igår var vi på en datakurs, för nu har de äntligen
bestämt att bli mer datoriserade.

Hittils har vi skrivit allt för hand.
Documentationer av sociala journaler, våra OB tider osv.
Ska bli så skönt att slippa pappersarbete faktiskt.
Men inte alla håller med.

Emil var trött efter den sena kvällen igår.
Och hade lite svårare än vanligt att göra iordning
sig på morgonen. Allt tog sån tid.
Tror han hann med fyra saker medan han satte
på sig en strumpa. Stor suck!

Det där med tiden, och att man har nått man måste passa,
ja det är han helt oförstående om.
Han är ju färdig när han är, och då kan han gå!
Skulle man i denna situation stressa på,
ja då tar det onekligen längre tid än om jag låtat bli.
Vi blev inte sena ändå, men jag hade hunnit stressa
upp mig innan dess. Tio djupa andetag. :)












På kvällen hade vi det första föräldra gruppen på
habiliteringen. Jag och två andra föräldrar medverkade.
Dessa hade barn som detta år fyller 18.
Kanske kunde de ha försökt att få till en mer balance tycker jag.
För just nu kunde jag inte rellatera till deras tonårsproblem,
med dryckesvanor och körkortstagning.

Men visst kände man igen mycket som även Emil har problem med.
Dessa pojkar hade bägge AS (asperger syndrom), en diagnos
jag först trode min son hade men inte fick.
Blev förvånad av hur lite dessa föräldrar visste om
sitt barns diagnos.
De pratade om stora problem om ditten och datten, att de inte
lyssnade även om man säger till, att de inte kan uppföra sig som vi....
Hmm..det är ju just detta de har svårt för.
De tänker ju bara ur deras egen synvinkel, har ingen förståelse för
oskrivna regler eller om ens att nån annan kan tänka.
Så är det bara!

Men att inte föräldrar tar reda på saker. Läser och slår upp.
Hur ska man kunna hjälpa sitt barn om man inte vet hur?

Vi ska mötas igen några gånger framöver.
Och som helhet var det ett par trevliga timmar.
Så det ser jag fram emot!


Kramar om!