Utagerande ADHD..

Igår var jag på en skola.
En vanlig stor skola i ett samhälle, med många villor och radhus.
En lite idyll.
Fin skola, trygga barn.

I denna skola går en lite pojke som jag hade fått äran att
följa denna dag.

När jag kom träffade jag hans assistent som snabbt drog lite
om förmiddagen innan rasten var över och pojken kommer in.

Jag har träffat denna kille innan. Han ska börja på vårat korttids
ochprovsov där med sin pappa förra helgen.

Han går i en klass, men har sitt eget rum.
Han är aldrig med sin klass förutom vid gymnastiken än så länge.
Han har svårt att sitta still, svårt att koncentrera sig en längre stund.
Men han är otroligt begåvad, läser utan problem och är otrolig
på huvudräkning och schak!

Studerar denna kille och kan inte låta bli att se en del
likheter med min egen Emil. Men på ett annorlunda vis ändå.
För min Emil är så mycket mindre i allt än denna kille var.

Träffade hans otroliga speciallärare som han har varje
eftermiddag som berättade en hel del för mig.

Vi satt på middagsrasten ute i solen och följde pojken
bland sina klasskamrater. Många barn är rädda för honom,
och han får ofta inte vara med.
Men idag var han med i leken.
Och det var ett stort steg fram, sa pedagogen.

När hon träffade pojken första gången, var han rädd för dörrar,
han ville inte gå i korridoren för det var för mycket
ljud och höll för öronen. Han vägrade gå in i matsalen,
då det var för mycket lukter som störde.
Försökte man få honom att äta nått han inte ville,
åkte tallrik och glas över golvet.
Och han gömde sig under borden i pedagogens rum
för där var han trygg.

Att få veta det, och se hur han är idag var helt otroligt.
Vilket jobb de haft!
Men det är en vågskål alla dagar. Läsa av hur han är.
Väga varje ord.

Förra veckan hade hans föräldrar fått vara med tre dagar,
för då var han stört omöjlig, kastade saker sa fula ord,
sparkade, slogs.

Kan inte mer än undra om det var för det nya besöket han
skulle göra hos oss på fredagen som gjorde att hans värld gungade.
Allt måste planeras, och helst vill han veta flera dagar i
förväg allt som ska hända.
Annars blir han orolig och det kan snabbt gå över gränsen.

Funderar på hans föräldrar och hur mycket kraft det tar.
Jag vet ju själv hur trött man kan vara efter några dåliga dagar.
Men min Emil är ju Hypo, och väldigt olik denna lilla
kille som har en tickande bomb i sitt huvud.
Att alla intryck rullar runt och vill ut på något sätt.
Och det ända sättet han kan, är att slå,
kasta saker och säga fula ord!

Men denna dag var lugn.
Han till och med fick några belöningslappar i sin
skål när dagen tagit slut.
Kaninskålen töms om fredagen och då kan han läsa vad för
extra bra han gjort i veckan.
Och kanske då får ett "önske fredagsmys",
som denna vecka var fredagsglass!
Han fick en skriven lapp av mig "för att du
var snäll och trevlig och sa hej och hej då till mig".

Kramar om!