
Ibland blir man så förvånad. Vissa dagar är helt klara andra
innesluten eller helt hopplösa. Man blir förvånad,
helt otroligt glad, eller ledsen, uppiven.
Men man älskar detta barn mer än livet själv, trots sina
egenheter och besvärligheter det ger på resan.
Vill ge er en liten situation som hände för nån vecka sen.
Tror kanske jag berättade den förut men...kom i tankar om den!
Min son kan vara hemma själv ibland innan jag kommer från jobbet,
bara han vet vad han ska göra medans han väntar.
Han tittar på schemat sen ringer han mig.
- Vill inte mamma.
- Vad är det du inte vill?
- Jag VILL inte.
- Vill inte vad?
- Vill inte spela.
- Det är ok.
- Se tv.
- Ja flytta bara tv.n då.
Nu blev det tyst i telefon. Efter en stund sa han.
- Vad menar du?
- Ja byt plats på tv.n och spelet.
- Men....mamma tv.n är så tung, MÅSTE jag det?
Alldeles frustrerad med panik i rösten!
Själv tänkte jag ju på schema bilderna...
Så fel det kan bli!
Annars så har det faktiskt inte hänt så förfärligt
mycket idag. Förrutom jobb och efter det agera frisör
för Emil, min vän J, hans son samt hans flickväns son!
Så nu är jag öm i handen som höll saxen.
För det arbetet fick jag middag, samt kaffe och namnsdagstårta.
Kunde ju inte bli bättre!
Kramar om!
Kul att hitta denna blogg, många saker som påminner mig om min egen son.
SvaraRadera