Trött efter dagens möten

Just nu hade en sån här stund varit så välkommen.
Bilden är tagen på landet utanför nynäshamn.


Idag känns det som om jag bara varit på möten
hela dagen.
Med början i förmiddags då en tjej från
habbiliteringen kom till Emils skola.
Vi skulle gå igenom hans nya hand dator, och hans
lärare skulle berätta deras erfarenheter med den.

En riktigt fin sak faktiskt.
Och Emil kan den nästan bättre än lärarna.
Men så brukar det ju vara kanske!
Sen tog vi två flugor i en smäll, och
hade utvecklingssamtal.

Det går ganska så bra faktiskt.
De internationella proven har de kämpat med
hela våren känns det som.

Ja Emil, han säger ju såklart ingen ting här
hemma. Även om man frågar.
Kanske man kan få fram att det är svårt.
Med hjälpmedel och stöd så kanske han klarar
nästan alla.
Vilket är bra. För jag hade inte hoppats för mycket.

Ja det kanske låter lite dumt.
Men efter de tidigare åren med nederlag i
den andra skolan, så hoppades jag bara att
det hade gått lite frammåt.
Vilket det ju har. Och bättre ändå, och det
är ju ännu bättre!

Vissa saker tar väldigt lång tid för honom att klara.
Inte så mycket för att han inte kan. Nää..det är för att
det inte intresserar honom.
Och det är ju så typiskt för hans handikapp.

Nu i kväll var jag i föräldrasamtal´s gruppen
på habbiliteringen igen.
Ja, faktiskt samma visa. Men snäppet värre denna gång.
Fick ingen syl i vädret, även om personalen försökte
brya. Nej en man satt och pratade i oändlighet
om hans barnbarn som bodde hos dom.

Skulle gjort som hans fru.
Satt vid bordet och slummrade till i mellanåt. :)
Förstår mig inte på folk ibland.
Visst måste man ta hänsyn tycker jag, vi var
ju trots allt fler vid bordet!

En gång till, sen är den gruppen över.
Tyvärr så är samma känsla nu som vid första mötet.
Jag har nog inte fått så mycket ut av det.
Men ja en kaffe stund med andra vuxna är ju trevligt.
Ännutrevligare om man hade fått tillfälle att
prata jag med! :D

Nu ska det bli så skönt att bara vila
huvudet på kudden!