Kloka ord om ADHD!

Jag läser en hel del på forumet Allt för föräldrar.
Och där fanns ett inlägg, eller snarare ett svar
till ett inlägg.
Som jag gärna vill dela med mig till er.

Linda Fridholm, med nick -sl-, svarade en mamma
som undrade vad man kunde kräva av en kille med
ADHD och AS, på tio år och
som var otroligt slarvig, nonchalant och grisade
ner överallt. Hon ville ha lite råd!



Barn som KAN uppföra sig, gör det!!

Jag skulle vilja rekommendera Bo Hejlskov och Ross Greene!

Han gör inte det han gör på pin kiv, för att vara elak eller dum.
Han har inte en utan två funktionsnedsättningar.
Han behöver hjälp. Inte bannor. Inte oövermäktiga krav.
Han behöver guidning och ledning och där är ni
som föräldrar centrala!

För ett barn med de här funktionsnedsättningarna kan man
inte tala om vad de INTE får göra.
De här barnen behöver veta vad de förväntas göra.
De behöver en mall för vad man gör i olika situationer.
Har ni bildstöd för hur man gör på toa, hur man duschar,
städar, plockar undan efter sig?
Nä, det har inte vi heller för våra barn med samma och liknande funktionsnedsättningar, men vi borde ha det
och det är på gång. Även om han är jätteduktig verbalt
och ger ett intryck av att förstå hur och vad han ska göra,
så är det inte alls säkert att det fungerar
i en "skarp situation" sedan.

En annan sak som är central är att motoriska automatiska
processer/färdigheter ofta är försenade hos våra barn och
det påverkar dem otroligt mycket i vardagslivet.
Sitta, stå, gå, springa, skriva - ja allt vi inte kan
från födseln är motoriska färdigheter som vi lär in och
som för de flesta blir automatiserat efter ett tag,
och våra barn kan ofta men det kräver koncentration,
vilket påverkar deras förmåga att göra annat och dessutom
påverkar det deras ork och gör dem trötta!

Eftersom barnen inte har rörelserna automatiserade,
kräver det hjärnkraft och aktivt tänkande varje gång
de ska göra något och det medför att barnet använder
mycket kraft till det andra människor inte behöver
anstränga sig för och samtidigt har barnet inte särskilt
mycket kognitiv kraft över att göra något annat.

Om barnet använder det mesta av sin hjärnkraft till att
försöka samordna och få till själva sittandet på toa
utan att trilla av så kanske det inte finns kognitiv
kraft att klara av att _också_ torka sig och om det som
skulle torkas hamnar fel, komma på en lösning för hur
man gör för att rätta till.

Ett barn med adhd har ofta svårt med att planera och
organisera och om det då samtidigt inte har sina rörelser
automatiserade blir en sak som städning,
att plocka undan efter sig, lägga tvätt på rätt ställe etc
ett oöverstigligt hinder.
Det är inte barnets ansvar att göra - det är vår uppgift
som föräldrar att lära barnet att göra och att ge barnet
förutsättningar för att klara av!

Ett barn i rullstol som inte kan gå – inte kräver vi väl
att det ska gå i trappor eller springa maraton?
Det är samma sak för våra barn!
Vi behöver ge dem de hjälpmedel som behövs för att de
ska kunna lära sig/klara sig/kompensera för sina svårigheter,
och i vårt fall är det ofta bildstöd, ett enormt tålamod
och på en nivå där barnet är.

Lyssna till barnet. Fråga. Jag slås ofta av att min dotter
ofta har alla svaren på ett problembeteende,
det är bara det att jag har frågat fel, eller gjort
antaganden som varit fel och försökt göra på mitt sätt.

Lita på att barnet vill. Och det vill, om det kan!
Om det inte finns förutsättningar för att barnet ska
kunna och det upplever enorma krav
(och det är barnets upplevelse som räknas!)
så är det väl helt klart att det får utbrott?
Vanmakt är ingen rolig känsla. Dessutom kommer ett barn
som hela tiden möts av för höga krav att sakta nöta ner
sin självkänsla och sitt självförtroende genom
små misslyckanden längs vägen.

Jag säger som Gunilla Gerland:
Begär inte av barnet en färdighet det inte har.
Begär inte en färdighet av barnet om du inte vet vad den kostar!


Tyckte inlägget var så bra, så jag fick lov att
använda den här! Tack Linda!