Igår förmiddags såg Emil att det stod
åka och handla present, sen kalas på schemat.
Och han trodde ju självfallet vi skulle det
direkt efter frukost.
Hade ingen tanke på att sätta en tid.
Kanske jag får göra härdanefter.
Nej det blev en massa tjat om när...
viket jag inte kunde specifisera då jag
höll på i tvättstugan.
Till slut klädde han sig, satte på sin
xbox, och försvann i spelet ett tag.
Då kändes det nästan som när Nina
beskriver om sin speciella känsla vilken ni kan läsa här.
Vanliga föräldrar kanske inte lägger märke till det.
Ja, vaddå, han gick och spelade!
Jo, men förut, hade han inte kunnat det.
Då hade det blivit ett stort utbrott
som hade tagit några timmar att komma igenom.
Hade vi inte åkt med en gång, då hade hela hans värld rasat.
Nu frågade han några ggr, så tog han och
fann på ett tidsfördriv i väntan på.
Och det var sannerligen något nytt!
och bra! *L*
Handla nya skor, presentkort och sen en
tur till Toy´s R Us.
Det hade vi bestämt redan innan.
Och allt gick fin fint!
Men sen var det då kalas.
Så länge det var kända ansikten där
gick allt fint. Så kom det nytt folk och barn
som Emil inte sett innan.
Då började det bli för mycket såg jag.
Hoppa, studsa, vifta med händerna framför
andras ansikten, putta.
Och inte ens när min vän J, sa till blev det helt bra.
Honom har Emil alltid haft respekt för.
Han är rak, bestämd och förhandlar inte.
Emil vet vad för regler som finns hemma hos honom,
och i det får han trygghet och fungerar väldigt bra.
Så J har egentligen inte uppfattat Emil
som autist förut. Och vi har känt varan i 9 år snart.
Igår såg han nog för första gången hur Emil
blir när han är skör och allt blir för mycket.
J´s son P, tog med Emil ut till snickarboden.
Där fick han lugn och ro, hammrade eller sågade i nån bräda.
Eller vad nu killarna gjorde.
Men att det ska så lite till innan det blir för mycket.
Det är väldigt svårt att förutse!
Kvällen avslutade Emil med att se fotboll med
kusinen som sov över.
Han blev så glad när han upptäckte att han inte missat
fotbollen, att han kramade mig hårt och sa,
-Jag älskar dig mamma!
Ha en skön söndag!
Åh.. tack för länken :)
SvaraRaderaJag tycker Emil är otroligt duktig som fixar ett kalas överhuvudtaget. Så bra att han visar när det blir jobbigt iaf, så han kan få hjälp att gå undan. Perfekt med en snickarbod då! :)
Ja, man blir så lycklig över dom små framstegen som dom flesta liksom tar förgivet. Toppen att Emil börjar hitta egna lösningar på den jobbiga väntan.
Använder ni timstock? För oss funkar det kanon när vi inte kan säga en tid. Då kanske vi har en bild för "leka" på schemat och säger till Sandra att vi kommer med timstocken sen. Ja, sen leker hon tills den piper och är (för det mesta) lugn till dess.
Kram Nina!