Läste några inlägg på ett föräldraforum
tidigare idag. Och det satte igång en del känslor.
Det handlade bla om att ens barn inte blev
bjudna på kalas och en som fick sina kläder förstörda
av klasskamrater då assistenten hade en ledig dag.
Åh, då tog jag fram såna känslor som man lagt
ner försiktigt i en mörk säck.
En säck som man helst inte vill öppna.
När jag läste den om kalas, så kom jag på en
händelse som skedde då sonen gick i 3:an.
Då gick han i vanlig klass, och blev aldrig bjuden
på något av sina klasskamraters fester.
En dag kom han hem och sa:
- Mamma, det ska vara kalas i klassen.
Men..jag vet inte när.
För jag väntade och väntade på att få ett kort
men..jag fick aldrig något!
Där stod han alltså med stora ögon och såg
kalaskorten delas ut, mitt framför hans ögon.
Alla fick..men han blev utan..
Åh som ett mamma hjärta blödde, och än idag
känner jag av denna sorg.
En tung sådan men även fruktansvärt ilska också.
Varför kan man inte få vara lite annorlunda,
utan att andra ger sig på en....??
Oj vilka tårar som trillade då jag läste.... Viggo så liten än men det kommer väl. Kramisar!!!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaUsch vad hemskt, det är verkligen sorgligt att det är så. Man bli så ledsen och det gör så ont i hjärtat. när sånt händer.Vi hade lite tur, vid ett tillfälle ringde de hem till mig och ville bjuda sonen på kalas men under samtalets gång förstod jag att de tagit fel på person. Det fanns nämligen två med samma namn. Tur att det var jag som svarade och att sonen inte hörde samtalet.
Och gissa om det blev pinsamt för den förälder som ringde!!!
Ha en bra helg, Kram Lena
Ååh :( Lilla gubben <3
SvaraRaderaSorgligt att vi inte klarar att lära våra barn att vi är olika med lika värde! (Ja, inte du och jag då, utan svenska folket i största allmänhet)
Kramar om!