Jag vet inte om det bara är jag.
Eller ensamma mammor med NPF barn
generellt.
Men, så ensam man känner sig...
Kände så idag när vi gjorde iordning
oss för utflyckten.
Gjorde det också under själva
utfärden. Just för att man blir påmind.
Familjer vandrade gemensamt igenom det juliga
landskapet.
Barn skojjandes och lekandes i snön...
Hade gärna delat allt roligt med någon.
Delat detta uderbara...
Haft någon som man kunde få hänga på,
lasta av på, disskutera med..någon som förstod!
Någon som inte tittar snett på pojken
som är för stor att sitta i snön framför granen
och faschineras av kulorna som sitter i.
Som kan vara höjludd och full av enerig
till den grad att tillsägelser inte fungerar.
Ser snett på pojken som undrar - varför det
och vad är det..för femti elfte gången.
Tittar snett för..pojken är ju för stor
till dessa frågor.
Hade önskat att denna någon kunde förstå
min situation. Och stöttat.
Men det är svårt.
Säger man att sonen har autism, så dröjjer
det inte länge fören man inte hör mer...
Fören man är ensam kvar.
Ibland känner man sig så maktlös.
Ledsen..
Nu ikväll började sonen ifrågasätta
varför han var tvingad att åka till
sin stödfamilj.
Han tycker inte om det sa han.
Det börjar klia på kroppen varje kväll..
Ja han har olika allergier (atopisk eksem).
Han sa at han inte kunde sova, för mycket
störande ljud utifrån och att han grät
när han inte kunde sova...men tyst.
För han ville inte störa familjen.
Åh, vad ska jag göra.
Det tyngde verkligen mitt hjärta,
att höra med hans egna ord.
Vet inte om det var för att vi mötte
flera ledare idag, från Kasperkollo.
De var med några pojkar som har lägervistelse,
på julmarknaden och tittade.
Emil blev så glad, att se dom.
Kasperkollo annordnar lägervistelse
en gång i månaden för NPF barn som
inte har korttids eller annan avlastning.
Hade jag vetat det tidigare,
så hade jag sökt om den avlastningen istället.
Jag kanske får tänka om nu.
Känns inte roligt när Emil
ser bilden till stödfamiljen, så
plockar han bort den...
-Mamma..måste jag dit, jag trivs bättre här!
Fina Maria!
SvaraRaderaVad hemskt att höra såna ord från sin son, att han inte trivs. Jag tänkte ansöka om korttids istället för stödfamilj just av den anledningen. Där känner hanigen en del av barnen från skolan där han går, och personalen jobbar ju där (förhoppningsvis) för att de gillar det.
Sen har jag samma tankar som du, det där med ensamheten, den är riktigt tung speciellt när man ser andra. För vem skulle orka med ens barn i längden? Det kanske funkar ett tag, emn sen? När det inte "går över" trots att de blir äldre? Utbrotten, de hårda orden som kommer. Det måste vara någon mycket speciell..
Man känner sig så utsatt, så uttittad när man är ensam i sådana situationer. När folk tittar snett, tror att man inte kan uppfostra sitt barn. Och det skär i hjärtat ibland, just för att man inte kan dela detta med någon.
Jag kramar om dig och hoppas att det gör lite nytta.
Jag känner igen mig så väl i din ensamhet...Lena
Hej Lena! Jo jag funderade förut på korttids. men här har de bara korttids för de med autism och utveckling störning. och nej det känns inte rätt.
SvaraRaderaSå jag valde att söka stödfamilj, men ja..dina tankar omkring det är ju samma som jag.
Man får kanske ta ett snack med LSS handläggaren..
Kramar om!
Jag känner igen det där med ensamhetskänslan. Jag tycker du är en modig och rolig mamma som orkar åka på utflykter.
SvaraRaderaKram
Hm... Nåt gör att han inte trivs, frågan är vad och vad ni (du och stödfamiljen) kan göra åt det...
SvaraRaderaAnnars verkar det ju som en bra idé att ändra till det där andra istället, vad det nu hette... kollo..
För att du ska kunna koppla av så är det ju jätteviktigt att sonen mår bra där han är!
Det är inte lätt att vara npf-förälder, man är väldigt ensam. Lever man dessutom ensam så blir det ju säkert värre. Ändå viktigare att du får en avlastning som fungerar då!
Styrkekramar!
Tänker på dig <3
Nina
Så många gånger jag varit i den situationen. Som sist när de hade sånguppvisning på Viggos skola. Alla barn var med och sjöng medans Viggo låg bland legot en bit bort och lekte på golvet själv. Han gör också ljud som kanske anses inte passa för en sjuåring. Andra tittar lite....man käner sig sååå sorgsen. Varför just min pojke?
SvaraRaderaHa en bra dag, kram