Igår flöt dagen på som lugnt vatten.
Så skönt att fortfarande ha ork
nr man kom hem från jobbet.
Det är inte ofta faktiskt!
Det här med kontaktböcker..
Nån som har dålig erfarenhet?
Mins sons nya lärare (sen efter nyår)
verkar inte veta hur de ska använda den.
Åh, ja men Emil som är så verbal.
Trodde han berättade vad som hänt i skolan.
Ja, det är ju det som är så himla
lätt att tro.
Det är ett av det första man får lära sig
i utbildningar om autism.
Bara för att man är vernbal är inte samma
sak som att kunna återberätta dagen.
Ofta vet han inte vad han gjort i skolan.
Om det inte hänt något som han verkligen
tycker om iof.
Igår hade då en annan ny lärare (aug.)
skrivit att Emil varit väldigt stirrig
och okonsentrerad hela dagen.
Inte kunnat arbeta bra.
Sen så tycker han själv att allt han gör
är dåligt...
Jo det vet jag att han gör här hemma med.
Vet inte hur jag ska öka hans självkänsla.
Det är svårt, för han är även känslig
för för mycket positiv feedback..hmm..
Vi pratade om vad läraren skrivit.
och då började han klandra sitt handikapp.
Det är inte mitt fel, sa han...hade jag inte
det här handikappet så hade jag varit normal.
Usch, det var inte roligt att höra.
-Emil, jag tycker om dig precis som du är.
För du är normal i dig själv.
Många har svårt för saker, och det kan
ta längre tid, men man är inte dålig för det!
Nej det är svårt.
Får hålla ögonen på honom så att han inte
får nån depprission. Är ju ganska så vanligt
vad jag hört och läst!
Shemat gick hur bra som helst igår med.
Han till och med tänkte på vad han ville
göra före och efter maten, på "eget val".
Nej nu ska jag ta en kopp kaffe till.
Sätta mig vid symaskinen, och ta det lugnt.
Ha en skön dag idag!
Stackars fina Emil, det gör verkligen ont i hjärtat när de känner så.Så svårt att veta vad man ska göra/säga. Man vill ju bara göra allting bra och så känner man sig så maktlös. Det där med "lagom" positiv feedback är jättesvårt. Ett tips som jag fick lära mig när en tjej på vår förra öppna förskola filamde oss (martemeo) var att vara uppmärksam på det de berätttar och kommentera, typ oj vilken stor bil du ritat, eller vad många mätare du ritat, vad är alla till. Alltså inte bara säga att de kan , är duktiga eller gjort något bra utan indirekt via intresserade kommentarer på det de gjort eller säger. Ja, du förstår säkert vad jag menar. Sen brukar de må bra av att man berättar vad man gör/gjort själv och om man kan flika in att man önskat att de var med för de hade kunnat göra det bätte eller hjälp till osv.
SvaraRaderaJag har både bra och dåliga erfarenheter av kontaktböcker. Det som är svårast är ju att inte visa för sonen om det står något negativt utan bara försöka berätta att man förstår att de haft en jobbig dag, att det blir bättre imorgon. Så lätt att det lyser igenom att man tycker att det är jobbigt. Vi har en brabok också, som de skriver det som var bäst/roligast under dagen det sista de gör så att det blir den känslan de går hem med.
Våra barn har ju en tendens att ställa allt för höga krav på sig själva, och ta mycket illa vid sig när de misslyckas. Jag brukar överdriva hur klantig jag är och hur illa det går ibland när jag berättar något för sonen och sedan skratta åt mig själv för att kanske få honom att se att det inte gör något. Jag vet inte om det hjälper så mycket att säga att de är bra som de är, vad tror du? Såsvårt ibland att veta vad som är bra. Men att ständigt få höra att man är duktig tror jag kan leda till prestationsångest, så man ska nog ta det lugnt med just ordet duktig.
Sen har jag aldrig sagt att min son ÄR dum, utan verkligen förklarat att det han GÖR kan vara dumt om du förstår skillnaden. Jag tror att sådana små skillnader i språket kan göra stor skillnad i känslan. Usch bara du inte tycker att jag låter som en besserwisser, så var inte tanken.
Oj vad mycket det blev...
Akta fingrarna nu och hoppas att det går bra att sy!
Kramar och ha en fin dag
Lena