Social?

Jag satt och funderade omkring sociala situationer,
som jag skrev om i förra inlägget.
Hur kan det se ut och varför?

Kom på en ganska så bra situation förra julen.
Stor släktmiddag. Många barn.
Och även en kille på min sons ålder.

Barnen konverserade med varan, och var ganska så
intresserade av vad de andra gjorde.
De diskuterade julklapparna, såg på tv eller
spelade data tillsammans.
Skrattade och hade en rolig tid.
Ja precis så som man ju brukar när man är i
liten och det är jul.

Men var befann sig min son i detta mysiga?

Han hade lagt ett skyddande filter runt om sig.
Såg inte de andra barnen.
Satt mitt på hallgolvet och lekte med en motorcykel
han fått av värdparet precis när vi kom.
Svarade entonigt, enstavigt.

Han fick nån slags mani på att öppna altandörren
i köket hela tiden. För där ute var det ju så
otroligt vit och fint med snö, och granen på
tomten lös så vackert med sina dioder i slinga.

Man satt på spänn hela tiden, och kunde inte riktigt
koncentrera sig på pratet vid matbordet.

Här var situationen okänd för honom.
Men även i vand miljö kan det inträffa att
han bara sluter sig när det blir för mycket.
Eller så kan det bli ohållbart, och han får ett utbrott istället.
Då är det svårt att komma i kontakt också, men då innehåller
bubblan skrik, slag och att slå sig själv.

Det skyddande filtret och utbrotten är ju många
gånger en form av skydd. Då omgivningen blir så ohållbar
för dom att de skyddar sig själv med att gå in i sitt skal.

De förstår inte de outtalade regler vi har i samhället.
Eller vad personers kroppsspråk säger.

Därför är det svårt med vänner i skola tex.
Där allt hänger på att vara social. Där det gäller
att vara spontan och påhittig.

Många gånger är det just i skolan man märker om ett
barn kanske har en högfungerande autism.
Och då är det på rasten man kanske först ser det avvikande.
För i de mindre klasserna är lektionerna ganska så planerade.
Det är schemalagda, man vet vad man ska göra, eller
så säger läraren till vad man ska göra.

Det blir lite ändringar av det i 4:e klass.
Och då har jag fått en förståelse för att utredningarna ökar
bland dessa barn.
Och så var det för oss.

Lektionerna blir mer fria och eleven ska själv ta initiativ och det
är inte lika strukturerat.
För någon som behöver ordning och reda, och som måste få veta
vad som krävs och vad kommer att hända. Är detta väldigt svårt!
Och vardagen blir kaos, även i skolan.

Själv tycker jag att det var super att få en diagnos.
Min son har inte mått så bra som efter han fick den.
Men även på den punkten är folk så olika!

Men det diskuterar jag inte idag.

Nu ska jag till Toy´s R us och handla LEGO till sonens
födelsedag den 10 dec. Innan jag ska till jobbet.
De hade nämligen 25% rabatt den här helgen!
Och Emil önskar sig ett LEGO hus.
Ja han är ju inne på att bli arkitekt,
så det kanske blir bra. *ler*

Ha en skön söndag!