Sen flera år tillbaka har vi inövat en rutin
på morgonen då jag ibland börjar att jobba tidigt.

Frukost står framme på soffabordet,
kläder ligger redo.
Mobiltelefonen framme och inställd
på flera olika larm.

Äta, klä på sig och gå till skola.

Egentligen skulle han kunna använda
sin Handy som han har fått låna av
habiliteringen.
Men tyvärr så används den inte i
skolan..och ja här hemma funkar shemat
så pass bra tycker jag.
Och så finns mobilen tillhands också.

Jag tog bort min fasta telefon som
så många andra har gjort.
Abonemanget kostade mer än vad jag ringde för.
Så nu får vi ha mobiler bägge två.
Det har funkat bra hittils.
Ja till idag...

Emil brukar ringa mig på jobebt efter
att första larmet gått, för att få
veta vad han ska göra.
Ibland klarar han det själv, ibland inte.

Men idag ringde han inte.
Så jag ringde upp.
Han var orolig, ville inte klä på sig,
var rädd men visste inte för vad.

Ja vad gör man när man står på jobbet
och inte kan få iväg honom?

Jo ringer världens underbaraste skola.
Klart hans lärare knallade hem och
hämtade honom, inga problem.



På eftermiddagen satte jag Emil till att
pyssla lite. Och jo det gick bra faktiskt!
Så nu ligger det fina apelsiner och doftar
gott i köket!

Lång läggningsprocedur.
Timmar.. eller ja det känndes så illafall.
Kanske bara var 1.5 men länge nog när man är slut.

I morgon blir det nog en tur och skaffa
klappar till mina kusiner jag besöker
en sväng på julafton.

Emil har skolavslutning och efter den ska vi
nog köpa nått paket till hans pappa.

Ja han var så orolig över det.
Han måste ha ett paket. Pappa hade sagt att han
också ville ha ett. Det paketet
kostade 100 danska kronor, och
det hade han ju inte!

Kan säga att Emils pappa hade skämtat om detta.
men ja, skämt är ju inte så lätt att förstå sig på.
och han tog det bokstavligt såklart!
Fina Emil!


Sov gott och kramar om!