I morgon har vi tid till läkaren på habiliteringen.
Inte en dag för tidigt, eller vad säger ni?
Hörde en mamma som var trött och less på sin habilitering.
och jag försökte muntra upp med att säga hur bra min var..
ja eller muntra upp vet jag inte.
Tills vi kom fram till att vi hade samma!!
Då förundrade jag mig över hur man kunde ha så olika
uppfattning om något så lika!
det var innan jag råkade be om en tid till läkaren!
Emil har alltid haft sömnrubbningar.
Eller mer insomningsproblem.
Själv har jag ju inte reflekterat över att det
kanske var ett problem. Jag var ju så van...
Men jag har mer erfarenhet nu känner jag.
Fått mer kött på benen och fått veta lite mer om saker och ting.
Då tyckte jag att vi skulle pröva Melatonin för att hjälpa
Emil att varva ner på kvällen.
Melatonin har vi ju naturligt i kroppen, så det är ju
kanske inte en medicin på så sätt.
Men den ska visst vara väldigt kostsam.
Men att det skulle ta 6 månader trodde jag aldrig..
Jag var kanske dum som trodde vår kurator ville boka tid när hon nu
erbjöd sig att göra det.
Nästan 4 månader senare blev hon förvånad när jag tog upp det igen.
Jasså, vill ni träffa läkaren?
Jag ringde själv upp läkarens sekreterare, som blev
riktigt mållös över att vi ville TRÄFFA läkaren och inte
bara ha en telefontid!
Men vad är det här tänkte jag då...ska det vara så?
Men tjatet verkade ju.
Jag fick en tid..men inte till vår läkare
utan nån helt annan..Hmm..!!
Tänkte då på den mamman...
Hon hade också fått slingrande svar, tid till olika
vikarierande läkare..
Till slut bytte hon habb. tror jag.
Så trist att det ska vara så.
Ibland kan jag bara bli så förvånad över Emil.
Man tänker ju inte alltid hur man säger saker,
och att han kanske uppfattar det felaktigt.
Som på tv igår - ni får ta det med en nypa salt!
- Vaddå en nypa salt. Varför ska han ta salt? Vad menar dom?
Ikväll skulle vi klippa naglarna. Det visste han om
och även om han inte tycker om det så vet han att det måste göras.
Jag tar tag i lillfingret och överdrev sättet jag klippte på.
- Oj, nu klippt jag av fingret.. *fniss*
Varpå jag fick en blick av ett par så stora ögon
att man trodde de skulle rammla ut.
Panik!
och med gråten i halsen började han slå med knytnävarna..
Det tog en stund innan han lugnade ner sig och kröp upp
i sängen och under täcket.
Då sa han lite tyst.
- Jag känner mig lite mobbad när du gör så!
Det får en att tänka till, mitt skoj är inte samma som hans skoj!
Och orden har mycket starkare betydelse för honom är för kanske mig!
Det är minsann inte lätt när man inte förstår det osagda!
God natt och ha en skön tisdag!
Men Maria! Inte får man klippa fingrarna av sina barn, nu var du lite väl hård med bestraffningarna *skrattar*
SvaraRaderaStackars Emil, vad tokigt det blir ibland fast man menar så väl. Jag har själv gjort samma sak när man försöker skoja till något som man vet att de inte gillar att göra. Det är ju så lätt att glömma bort sig ibland.
Men att det ska vara så himla svårt att få den hjäp man vill ha? Det verkar visst inte hjälpa vart man bor. Hoppas verkligen att ni får hjälp nudå med tanke på att det tar sån tid med allt.
Vilka vackra bilder du har, jag gillar verkligen den på Emil och stenarna.
Hoppas att du sover gott nu! Nu ska jag också krypa isäng.
Kram min fina vän och ha en bra dag imorgon!
Lena
Nej det där med de osagda är klurigt. Ibland tänker vi inte ens på att de talesätt vi ibland använder faktiskt är just ett talesätt, för vi har sagt det så många gånger och använder det så frekvent att man glömmer av den egentliga innebörden. Det viktiga är att man faktiskt reflekterar över vad våra pärlor leder oss till. Dom är så kloka och talar om för os när vi "tänkt fel". Det är då som vi tänker till och det ju precis så det ka vara. Vi gör vårt allra bästa och våra barn talar om när det borde ändras. Om vi bara har ordentligt med lyssnarspröt inkopplade.
SvaraRaderaHoppas det går som ni vill hos läkaren
Kram
Men lilla gubben! Jag fick en tår i ögat... Så bra att han ändå kan förklara hur han känner, vad duktig han är :)
SvaraRaderaHabiliteringen ja... Hjälp öht... Det är inte mycket med den! *suckar*
Hoppas det blir bra tillslut iaf.
Kram Nina!