Tack alla fina!!

Vet ni vad!
Jag är så otroligt glad för er som kommer in här,
och hos dem jag kikar in till med jämna mellanrum!

Jag har lärt mig så otroligt mycket om er som föräldrar.
Hur olika och lika vi kan ha det i vardagen. Vilka problem
som andra har som man kanske kan lösa eller ge tips om...

Jag har de senaste veckorna kunnat delge olika exempel
till kollegor..vikarier på jobbet...

- Jag vet en mamma som...
Och dom gjorde så.... de har problem med...

Känns som om jag känner er alla på ett plan.
Ni har hjälpt mig både som mamma men även som profissionell
i mitt arbete. Kunna vidareföra problem och lösningar.
På saker jag inte själv kanske skulle ha haft en lösning på!

Mitt tanke sätt kanske inte är ändrat, men jag känner mig
starkare i min roll. För jag vet att jag har rätt....
jag kan inte ha fel när jag vet att många många föräldrar känner eller
har det likadant!

Jag har jobbat med så många personer som haft utbildningen,
men inte förståelsen...
Som fortfarande efter kurser och lästa böcker, inte kan sluta jämföra
våra och andra funktionshindrade ungd. med "normalt" utvecklade barn.

Ett barn med ev. ODD och AS:
Ett nytt barn kommer som denne inte sett innan.
Det första h*n gör är att hoppa på den nye´s skor och
sparka dom över rummet, slå den nye med en filt
och säga fula ord.

Personal:
Det där är ren jävulskap och ouppfostran....
har väl inget med hans funktionshinder att göra!

Hade denne varit påläst hade man kunnat tackla situationen
helt annorlunda. Och haft en annan förståelse.

Då kanske man hade förstått att h*n blivit förvirrat och upprört då
det kommer nått nytt, som man inte känner till.
Då kanske man kunde ha vetat att denne behöver väldigt god framförhållning
och få veta förändringar i förtid!
Då kanske man hade mer förståelse för att det är viktigt med
saker som de är trygga med, även om man själv kanske inte tycker att
den trygga saken ska vara med jämt. Som en mobil eller PS spel.
Tar du bort tryggheten har de inget kvar och står naket...

En person som inte har kontakt med en funktionshindrat barn på
ett känslomässigt plan, kommer aldrig att förstå...
Hur många böcker man än läser!

Och ibland räcker det inte med kurser, lästa böcker och information.
Har man inte intresset kommer man aldrig ta till sig det man behöver veta!

Men jag är iallafall glad över att ge så mycket information som
jag bara kan till alla som vill lyssna.
Det krävs lite mer fantasi och vilja för att förstå sig på barn med NPF.
Tålamod, vilja...och mer information.

Lite tankar så här på tisdagsförmiddagen.
Här lyser solen, hoppas den även lyser på er!

Kramar om!