Vi fick ett brev..

För några veckor sen kom sonen hem med ett brev från skolan
i kontaktboken. Det handlade om en gemensam bio kväll där
killarna gemensamt skulle ut och äta på resturang gå på bio
och sen sova över på skolan de som ville.

Så här skrev de som motivation:

Det finns många andledningar till att vi vill ge eleverna
denna möjlighet, framförallt handlar det om att eleverna
skall kunna uppleva saker som andra barn kan göra på egen hand.
De ska kunna träffa sina kompisar på andra tider än de
vanligtvis gör och göra annat än skolarbete tillsammans.
Vi vill också se detta som en träning för att i framtiden kunna
bygga vidare så att eleverna skall kunna till exempel åka på
klassresa eller i förlängningen som vuxna, bo själva!

Jag är helt förundrad över den kunskap och stark vilja
det finns band personalen, att göra så mycket för dessa barn.
Jag vet ju av egen erfarenhet hur bra Emil mår, sen han fick möjligheten
att byta till denna skola.
Han har växt enormt.

Bara det att han gladeligen står upp på morgonen och vill
till skolan är ju väldigt stort.

Att lärarna ser bortom skolan, och tänker långsiktigt gör
så att man vill krama om dom alla länge.



Idag var den stora dagen.
Vi köpte en ny sovsäck i tisdags som Emil även skall ha med
på lägerhelgerna. Den har han redan "legat" in och myst i framför tv:n.
Igår packade han..hrm..ok jag packade med honom det som han behövde med sig.
Pyjamas, kudde, nallen, mp3, ombyte.

När han låg under täcket igår sa han:
- Mamma, i morgon är den bästa dagen och jag har längtat så!

Åh så varmt detta hjärta blev då, när jag höll hans hand,
kramade om den och sa god natt!

För att det inte skulle bli för lång dag, så fick han sovmorgon idag.
Vanligtvis på helgen så får man väcka honom vid halv tio, tio.
Men i morse hade han redan vaknat kl 7...
Halv tolv hade jag sagt att han kunde komma till skolan.
Lagom till lunch tänkte jag.

Ja det var vad jag tänkte.
Kl halv tio var Emil färdig och hade ingen ro i kroppen mer.
Så vi körde iväg.
Och jag sa hej då till en överlycklig kille, med ryggsäcken full
och sovsäcken i högsta hugg.

Jag har inte hört något på hela kvällen.
Och jag har varit lite rastlös, försökt slappna av men
tankarna är ju där. Hur har det gått?

Ja troligtis ganska så bra, eftersom han inte hört av sig.
Så det är nog bara denna oroliga mamman som få ta och ge sig lite.
och försöka tänka på mig själv...och sova gott!

Ha en jätte skön fredag. Kramar om!