Första kvällen....

Hade jag varit mer insatt och vetat mer om det jag vet idag.
Så hade ju vi för länge sedan prövat melatonin.

För Emil har sen väldigt liten haft stora bekymmer med sömnen.
Ja iallafall det där med att somna in.
Själv prövade man ju allt såklart. Sög in program som
Super Nanny, avslappningsmusik, massage, lägga sig tidigare/senare,
sitta brevid, hålla handen...cd-saga...

Det blev ofta så att han kom in till mig och sov i sängen.
Det gjorde han länge...
Jag trodde ju att det var mitt sätt som inte var rätt.
Så var det med allt egentligen och man prövade och prövade..

Super Mommy!!!

Tänk om man hade kunnat samla kapsyler för allt man prövat,
man kunde tapetsera ett helt rum!

Vi började prata om Melatonin i sommras.
Men jag ville först se hur det gick med nya rutiner osv osv.
(som om man inte testat i 12 år redan)
Sen var det ju den där lååånga väntan på en läkartid då...

Men idag har vi hämtat den.
Emil har längtat. För det är jättejobbigt för honom själv
när han inte kan somna fast han vill.
Och han klandrar sig själv då.
I sommras hade han ju en mindre deprission, ja eller kanske början,
då han slog sig själv när nått inte blev som han tänkte sig.
Det gick tack åh lov över efter några månader.

Han fick mycket pepping från skolan, och jag försökte så gott
jag kunde att stärka honom.
Han har fortfarande svag självkänsla, tycker inte han e bra på nått.
Och det håller vi på att jobba på!

Ja, men den här medicinen då.
Första kvällen.
Han hade svårt att svälja kapseln.
Tänkte att han måste prova innan jag tar den enkla varianten
och delar den. Men efter gråt och utspottning av kapsel prövade vi igen
och då slank den ner.

Efter två min, satt han uppkrypen i soffan och kikade på
Jemie Oliver på tv:
- Mamma...jag blir ju inte alls trött, sa han
med ett förvånat ansikts uttryck..

Nu har han legat i sängen ett bra tag, och inget rop....
alldeles tyst, bara sago cd;n som hörs...
Håller tummarna!