Den här söta äggkoppen har jag haft sen jag iallafall
var sådär runt 7 år.
I många år har jag haft grovsalt i den, bara för att påminna mig
om det som en gång var.
Den är handmålad av en mamma till en av de bästa vännerna
jag hade som barn.
De bodde i radhuset mitt emot oss, och vi började i samma klass
då, 1980. Vi hade hemlisar, sov över hos varann.
Gjorde i stort sett allt ihop.
Men då vi flyttade till ett område längre bort runt 1986 så
försvann sakta vännskapen.
Hon som målade äggkoppen blev mormor för andra gången för ett par
veckor sen. Min allra bästa väninna som barn blev mamma igen.
Det är väl tur att Facebook kommit till.
Annars hade jag aldrig fått veta det. Vi har ingen kontakt idag.
Men jag har äggkoppen, och minnena!
Den här helgen har jag jobbat och Emil har varit hos pappa.
Igår fick jag mitt allra första sms av honom.
Han skrev att de laddat in musik på mobilen, bra va.
Vilket framsteg. Varken han eller hans far ringer alls annars.
Nej varför ska de? De behöver ju inte prata.
Så jag hoppas att Emil ska få mycket användning för sin mobil på
olika sätt.
Ny bätte bild på irritations möbeln..
Åh så en aning gnäll...
Emil har atopisk eksem, och de träder fram i full styrka
speciellt om han vistas i mögelhaltig miljö.
Mögel finns ju överallt, men när det är concentrerat så reagerar han
med att klia över hela kroppen. Få stora röda eksem.
Tyvärr är det nog något hemma hos hans pappa som han inte tål.
Och jag har i flera år sagt till honom att han måste kolla upp mögel
i lägenheten. Men inget händer.
Det första Emil gör när han kommer hem, är att vilja bada och smörjas in
för att det kliar överallt och han har eksem.
Hemma behöver jag nästan aldrig smörja in honom, om
det inte är runt okt, då det är som mest mögel i skog och mark.
Idag sa han till och med själv att han sett mögel flera ställen
hemma hos pappa. Igår såg jag det vid balkongdörren, sa han!
Huruvida det är så, vet jag inte, men nått är det han reagerar på.
Och jag vet inte hur jag ska tackla det mer.
Jag kan ju inte annat än att påpeka!
Men har man påpekat flera gånger?? Ja vad gör man...
Det är ju inte alls bra, varken för Emil eller hans pappa!
När jag hämtade Emil vid tåget idag, ville han absolut inte hem.
Han ville göra nått roligt ute i det ennormt fina vädret.
Ja vad hittar man på kl 18 en söndag, jo åker och tvättar bien såklart!!
Om det var roligt? Tja han fick nått att göra iallafall.
Kan ju säga att det verkligen behövdes.
När vi kom hem var det väldigt många barn på baksidan.
Emil går ju aldrig ut. men han är nyfiken på vad som händer där nere.
Så när jag lagade till lite lätt mat stod han helt still och bankade försiktigt med en hammare på den inglasade balkongens ena sida.
Ibland kan han stå och ropa "Hallå", eller sitta på en stol och kika
vid balkongräcket.
Men idag stod han i inglasningens öppna del och bara stirrade, med hammaren i högsta hugg. Jagade in honom flera ggr...men han slank ut igen.
Kan ju säga att man gråter innombords...
Själv känner man ju hur ensam han är. Han har ingen..bara mig.
Han saknar inte vänner på samma vis som vi andra kanske.
Visst händer det att han önskar att han hade en vän.
En vän som han kunde hitta på saker med när han hade tid, kanske nån helg...
Nr man inte har skolan sa han en gång till mig.
Åh som jag bara ville stänga in mig och gråta...för mig var det så himla sorgeligt.
Men man måste komma ihåg, att för Emil så har han många kompisar...
men i skolan. och i veckan så är det helt bra med det!
är så glad att han nu fått chansen att åka på helg läger, och träffa jämnåriga
med liknande diagnoser, träffa nya vänner.
Nu på fredag bär det av för andra gången, och han längtar redan!
Jag hade inte tänkt bli så här långdragen idag.
Är egentligen väldigt trött och kudden väntar.
Det är ju en dag i morgon med har jag hört!
Kram på er och sov gott!!
Ja de där eksemen spökar här med nu igen, jag vet inte vad det beror på just nu, men kanske det är nåt i vår lägenhet? Jobbigt är det iallafall. Det där med kompisar är svårt, man vet ju inte på vilket vis de egentligen behöver vännerna. Om det bara är för att slippa känna sig ensamma eller om det är för att "alla Andra" har vänner, att det pratas så mycket om det på teve och så.
SvaraRaderaMen visst känns det. Junior är mera gåpåig och vill vara med men han fixar det inte så bra. Då blir det ju jag som får vara den "elaka" och säga nej, vilket inte känns bra alls.
Jag hoppas också att det kommer en dag imorgon, för jag är också alldeles för trött för att vara uppe så här sent, som vanligt!!!
Godnatt nu och sov så gott vännen.
Kram kram gumman!
Lena
Hm.. Du får säga att Emil inte kommer förrän han gör nåt åt möglet! Allergi är inte att leka med..
SvaraRaderaDet verkar som Emil saknar vänner även fast han inte uttrycker det på samma sätt som vi skulle gjort?.. Sandra är mer nöjd utan vänner än vad Emil verkar vara, men man märker att hon blir glad ihop med andra, så länge det är någon som klarar hänsynen.
Så för oss är det inte ett bekymmer, men jag förstår att det gör ont för dig att se. Tur han har sitt läger!
Sånt klarar inte Sandra, men hon träffar lite vänner när hon är på korttids iaf :)
Ha en fin vecka!
Kram Nina!
Mmmm det där med kompisar är en jobbig bit. Jag tycker mig märka att egentligen inte saknar vänner, precis som du beskriver det. Men samtidigt när lillebror har kompisar hemma så tittar han allt lite avundsjukt. Undrar ibland om det är så att det inte är vännerna han saknar utan förmågan att kunna. Han pratar inte så mycket om det just nu men det kommer upp ibland. Känner samma sak som du! Vill bara gråta.......... Men så ibland känns det ändå bättre än när han försöker och bara känner att det blev "fel denna gången också "
SvaraRaderaHmmm himla jobbigt är det i alla fall.
Visst kom det en dag idag också. hoppas att den har varit bra!
Kram på dig
en vän till mig har en son med as/adhd och han har aldrig haft vänner..bara de i skolan och han har alltid varit nöjd så.. Nu är han 22 år och fortfarande så nöjd med sin ensamhet.. skönt att höra faktikst..fast vi mammor vill ju så gärna..det känner jag åxå..sam har haft vänner fram till nu i julas då allt bara blev jobbigt..han ville inte ha dem här längre..såg inte nyttan med det..de var ju bara ivägen och förhindrade honom att göra det som han ville..
SvaraRaderaHoppas ditt ex lyssnar på dig när pojkstackanr mår dåligt av att vara där..
stora kramen