Sommaren som gick!

Nu har det mesta av sommaren flytit förbi.
Här nere i skåne har regnet tagit dagarna.
Tror jag var på stranden en hel dag på hela min semester!
Känns som om man inte helt har fått fylla på sol depon inför vintern än.
Så vi får väl hålla tummarna för aug och sep.

Tredje veckan Emil inte är hemma.
I år känns saknaden inte så tung.
För jag har gjort det omöjliga. Det jag trodde inte fanns
för mig,fanns!!
Och vem är mer överlycklig än jag!
Kärleken!

Har ju disskuterat vid ett antal tillfällen hur vi med NPF barn
och singlar är så isolerade.
Mycket pga barnet men också självvalt.
Vem, skulle orka stå ut?
Vem skulle kunna förstå och tycka om?

Men helt plötsligt så händer det.
Där stod han.
Den blonda dröm mannen.
Han som har alla stenar jag sökt.
Men var han sann?

Ja han undrade ju det samma och kunde inte för sitt liv
fatta att jag fastnat för just honom.
Vem var mer överlycklig än den andre är svårt att avgöra.
Så vi njuter båda två!

Då detta året med Emil varit lugnt.
Så är jag inte orolig för vad komma skall.
Det har flytit på. Att han sover bra gör ju att dagen blir bra
även den.
Det som tidigare varit problem är minnen blott...just nu.
Men iom tonåren nu så rustar jag för en våg av
oförberedda händelser!

Hoppas solen lyst på er denna sommar.
Det har den gjort hos mig, bara inte utanför huset!

Kramar om!!