Kom att fundera så här på kvällen.
Det är verkligen inte roligt att vara ensam när man inte vill.
Däremot har jag faktiskt tröttnat på det här med dejting och en massa människor man lägger sin energi på som inte leder till något.
Inte ens till vännskap.
Den marknaden är så otroligt ytlig.
Hade jag fått bestämma hade Han, funnits i vännkretsen eller möjligtvis via jobbet kanske.
Men det är svårt, när de i vännkretsen är upptagna och på jobbet finns
enbart män som gillar andra män.
Då ligger man verkligen risigt till måste jag säga.
Krogen då?
Nej, jag har aldrig varit en krogen tjej, utan får mer utav en middag hemma hos vänner faktiskt.
Men oftast så rör sig samma människor på sådana tillställningar, tyvärr.
Ja iallafall de jag varit på.
Men det här med rellationer. Är det inte så att vi i dagens samhälle tar det lite för lätt?
Har vi inte för höga krav?
Kan ju känna själv att man ju längre tiden går, så inser man vad man inte vill ha i sitt liv.
Även om man säger till sig själv att utseendet inte spelar roll, så gör den ju det iallafall på ett vis.
Visst måste den andre ha något trevligt i sitt utseende om man överhuvudtaget kan vara attraherad av!
Men jag tycker ändå att min syn har förändrats.
Människor har fel och brister. Och inte som i drömmarnas värld.
Varför inte nöjja sig med en på 90%, som har brister man kan lra sig leva med!
För man kan leta tills man faller i graven efter den som ska överens stämma
med bilden i sitt huvud.
Vad jag vet, så ökar antalet ensamma hushåll i sverige. Alltså måste det finnas en till oss alla.
Till alla som inte vill vara själv!
För mig är det viktigt att man har sin egen tid. Lika mycket som gemensam tid.
Jag vill inte ha någon som hänger efter mig, lika lite som jag vill vara ett pålster på min partner.
Tror att förhållandet växer bättre med lite luft imellan.
Tid att andas. Tid att rå om varann.
Ta hand om er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar