Brrrr...

Idag har det varit vldigt kylslaget
men vackert väder.
Hela -10 grader i södra skåne.

Man fick surra in sig rejält i halsduken.
Ni får tänka på att de stackars skåningarna
inte är vana vid denna temperatur!

Jag är ju inte skåning, men ändock
var det ganska så kallt då vinden blåste.














Se så vackra iskristaller...
De satt invändigt i bilen!!
Så jag fick alltså skrapa insidan..hmm.

Snart så ska vi ha utvecklings samtal
på Emils skola. Ska bli intressant att höra!

Annars så flöt både morgon och kväll hittills
i lugn tackt.

Ja för utom när jag var som mest stressad i morse,
ja då försvann han in i sin bubbla och tyckte
han skulle sitta vid datorn.

Där stod jag färdigklädd med ytterkläder
och han satt i långkalsongerna och såg förvånad ut.
- Mm, åka nu. Mmm.. Med håret på ända..

Blev så full i skratt.
Vad tänker dessa barn på ibland..

Ha en skön kväll, nu väntas kvällsfika!

Tänk om..

Åh som jag önskar vi kunde ses över en kaffe,
bara så där.
Bara för att snacka en massa om livet.
om alla roliga episoder, om alla jobbiga stunder.

Som jag hade tyckt det var kul om vi alla, möttes
och kunde få det där rådet och klapp på skuldran.
Någon att luta sig emot när det är som jobbigast,
och man kanske behöver nån som vet hur det är..

Men det kommer kanske inte bli troligt.
Vi bor spridda över landet.
Hade tagit timmar att åka för en kaffe´s skull.
För några timmars prat, skratt och tårar.

Men hade jag fått bestämma.
Då hade vi träffats många gånger.
kramat om varann och sagt, -Du, jag förstår!

Vi är många här ute i bloggvärlden, på facebook..
på Allt För Föräldrar och andra forum...

Vi är föräldrar till barn med särskillda behov.

Vi är föräldrar med särskillda behov av att
få prata av oss om sånt som många inte förstår.
Som många missupfattar, som många ger oss skulden för.

NPF, ett liv i berg och dalbana, för hela familjen!

Behöver en varm kram.
Har fått många, och jag är så jätteglad över dom.
Man känner att man inte är ensam.
Det är man ju inte, det vet man.

Men tänk..tänk om vi hade kunnat mötas...

Kramar om er alla! ♥ ♥ ♥

En våg av ensamhet...

Jag vet inte om det bara är jag.
Eller ensamma mammor med NPF barn
generellt.

Men, så ensam man känner sig...
Kände så idag när vi gjorde iordning
oss för utflyckten.
Gjorde det också under själva
utfärden. Just för att man blir påmind.

Familjer vandrade gemensamt igenom det juliga
landskapet.
Barn skojjandes och lekandes i snön...

Hade gärna delat allt roligt med någon.
Delat detta uderbara...
Haft någon som man kunde få hänga på,
lasta av på, disskutera med..någon som förstod!

Någon som inte tittar snett på pojken
som är för stor att sitta i snön framför granen
och faschineras av kulorna som sitter i.
Som kan vara höjludd och full av enerig
till den grad att tillsägelser inte fungerar.

Ser snett på pojken som undrar - varför det
och vad är det..för femti elfte gången.
Tittar snett för..pojken är ju för stor
till dessa frågor.

Hade önskat att denna någon kunde förstå
min situation. Och stöttat.

Men det är svårt.
Säger man att sonen har autism, så dröjjer
det inte länge fören man inte hör mer...
Fören man är ensam kvar.

Ibland känner man sig så maktlös.
Ledsen..


















Nu ikväll började sonen ifrågasätta
varför han var tvingad att åka till
sin stödfamilj.
Han tycker inte om det sa han.
Det börjar klia på kroppen varje kväll..
Ja han har olika allergier (atopisk eksem).

Han sa at han inte kunde sova, för mycket
störande ljud utifrån och att han grät
när han inte kunde sova...men tyst.
För han ville inte störa familjen.

Åh, vad ska jag göra.
Det tyngde verkligen mitt hjärta,
att höra med hans egna ord.

Vet inte om det var för att vi mötte
flera ledare idag, från Kasperkollo.
De var med några pojkar som har lägervistelse,
på julmarknaden och tittade.
Emil blev så glad, att se dom.

Kasperkollo annordnar lägervistelse
en gång i månaden för NPF barn som
inte har korttids eller annan avlastning.

Hade jag vetat det tidigare,
så hade jag sökt om den avlastningen istället.

Jag kanske får tänka om nu.
Känns inte roligt när Emil
ser bilden till stödfamiljen, så
plockar han bort den...

-Mamma..måste jag dit, jag trivs bättre här!

1:a advent

Vid lunchtid gick vi ut och sopade fram
bilen, för att köra upp till Höör.
Skulle på en julmarknad vid Bosjökloster.

Fick tanka lite innan, och mitt framför
ögonen på oss stod två poliser och
pratade med en man.
- Har du sett poliserna säger jag och pekar.

Tror ni inte mannen de stod och pratade
med började springa för livet.
Hoppade över staketet och ner på motorvägen.
Ja han kom ju inte långt fören han blev tagen.
Men så snopen man blev.
Och Emil var ju eld och lågor!

Så dagen började bra iallafall.



















Väl uppe i Bosjökloster snöade stora flingor.
Nere i klostrets gångar var det hantverks basarer.
Så där riktigt mysigt.
Doftade kanel och glögg.



















När vi ändå var uppe i Höör, passade vi på
att ta en tur till Skånes djurpark.
Hade för mig att även de hade julmarknad
bland tomtar och troll.































Oj så förvånad jag var när det endast var
vi och några familjer till i hela parken.
Marknaden var ju såklart igår, och vi såg
bara kronhjort, mård och vildkatter.
Djurparken har enbart nordiska djur.
Men så skönt ändå att vara ute i luften!


















Emil somnade gott i bilen hem.
Och väl hemma satt en kopp kaffe och
lussebulla fint.

Nu ska här grillas kyckling med potatis
brunsås och svartvinbärsgelé, mums!

Ha en skön kväll!!

Deg kastning...

Det blev ingen tur in till stan idag.
Emil kände sig krasslig, och ont i huvudet.
Så det blev att fixa saker hemma.

Som att baka lussekatter.
Hans humör och energi nivå började skvalpa
över frammåt eftermiddagen,
och ibland kom det små deg klumpar
farande genom luften. När inte saker och ting
blev som han hade tänkt sig.
Allt var fult och han gjorde allt fel..osv osv..

Men tillslut fick vi till det och han
lugnade ner sig.















När jag sen ordnade lasangen bestämde jag att
vi nog fick ta en snabb promenad i kvälls
luften. Och medan maten stod i ugnen,
tog vi på oss ordentligt och gick en snabb
tur i grannskapet.
Vilket var jätte skönt.

Nu kan vi förhoppningsvis få en lugn skön
kväll med godis mys och film på tv:n.

Lite fix

Igårkväll fixade vi med lite av varje
och det blev så lugnt och skönt.




















Lite choklad tillverkning.




















Det blev lite över och då passade vi på
att doppa lite cementiner!
































Sen lagades det till en Pizza!

































Snön, den yrde utanför fönstret, och
det var riktigt skönt att krypa upp i soffan
med levande ljus, lite glögg och pepparkaka
med castello på!



















Emil, han satt mest vid datorn och tittade på
program han missat undet veckan!

Idag har vi lite ärenden ute på stan.
Får hoppas att det är glada miner över det.
Kanske kan muta med lite lördagsgodis om inte annat!

Ha en skön lördag!

Ojsan..

Öppnade försiktigt ögonen i morse.
Kände mig ovanligt utvilad, det var ljust ute..

Ljust ute??

Nått sa mig att här är det väldigt fel nånstans.
Mycket riktigt, av nån anledning just i dag
så hade jag tänkt att ..klockan behövs inte ställas..
och vi fick sovmorgon!!

men att glömma ställa klockan..vakna när
sonen skulle varit i skolan..
rusa upp, och försöka inte stressa sonen.
Det rä ju en vetenskap i sig..
Behålla lugnet ,men ändå skynda på liksom..

Han var lite förvånad att han inte fick se tv
som han brukar, men det gjorde inte så mycket!

Vi kom till skolan bara 40 min efter att
de börjat, och möttes av en leende lärare.
- Nämen, se god morgon!

Handlade lite saker och hämtade ut ett paket
med en adventskalender från LEGO.
Hem, sätta på kaffe, slå på datorn..
Så..lugnt och skönt!

Nina undrade om våra kvällar brkar se
ut som gårdagen.
Nja, nu är det inte så vanligt mer.
Men det fanns en tid då det var varje kväll.
Då episoden kanske tog 3-4 timmar..
med skrik, ropandes osv osv.

Nu händer det inte så ofta att han blir
så frustrerad som igår.
men många gånger är han så besviken på sig själv
att han inte kan somna...och blir ledsen för det!

Katt och råtta springet är dock vanligt.
Flera gånger i veckan iallafall.
När vi andra varvar ner..så varvar han upp..

I helgen har vi planerat lussebak och julmarknad.
Får se hur det går!

Ha en skön fredag, nu ska här drickas kaffe!

kramar om!

Stackars lille...

Emil började trillskas i morse då han
kom på att han själv skulle gå hem
från skolan.

Vi bor så nära att han klarar det.
Men han springer det fortaste han kan
om han inte har sin sparkcykel.
Och är genom svettig när han då kommer
innanför dörren.

Ibland är det så att han går hem
då jag slutar lite senare.
Ja han kanske är hemma 15 till
45 min själv. Och det funkar bra.
Bara han vet vad han ska göra.

Men nu är det så mörkt.
och han gillar inte mörker...

Vi hade en ibnkörnings period i våras,
då hans lärare följde med honom på vägen
för att se hur han klarade det.
Och det har gått bra, tills nu!

Innan körde skolan honom hem.

Och jag kan verkligen förstå honom.
Det är himla mörkt kl 17, även om det
är hus hela vägen och gatlycktorna tända!

Får kanske prata om att han får sällskap
då jag inte själv kan komma.

Nu blev det så att jag kunde gå lite tidigare
så jag hann plocka upp honom.
och det var han överlycklig för, lill killen.

Kvällen flöt på, tills läggdax.

Näpp, inte borsta tänder.
Näpp, inte sova.
Näpp, näpp, näpp...

Men så fick jag lirkat med en bok,
att jag borstade tänderna och då gick
det lite...ja lite bättre.
Lite spring hit och dit, hoppa i soffa,
hoppa i säng.

Så kom då pyjamasen på och ner under bolltäcket.

Näpp inte den boken.
- Men du valde den själv, då tar vi den.
Näpp inte den, annan bok...

Åh, vid denna tid, över läggdax...kan det
tära på nerverna ordentligt.

men boken blev läst, sago cd satt på.
nattar, går ut...och
som vanligt hinner jag inte ens sätta mig
i soffan fören första - MAMMA, kommer..

Inte det täcket.
Öppna fönstret.
En kram till...

Satte mig till rätta vid datorn.
värmde lite glögg..

- MAMMA...

in igen.
Den här gången har han ont i ena skinkan.
Spänner och spänner...
-Känns konstigt..åh, känns konstigt...

Går upp sätter sig i soffan.
Blir frustrerad, då det är spänningar i skinkan,

- Kan inte sova, vad e det för FEL på mig...

Sliter sig i håret, slår med knytnäve
på benen..på skinkan..i huvudet..

- VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG!!!

Försöker lugna ner.
Tar hans hudkräm och masserar ganska
så hårt på stället.

Och funderar på om det nu blir ett stort,
stort blåmärke.
Hoppas han har byxorna på i morgon...
vad kommer de att tro annars! :/

Blev inte så värst bättre, men värmde
vetekudden och la på under täcket..

Och jo, tänk han somnade till sist, den lilla
stackarn...

Glöggen är kall...programmet på tv..slut...
Idag tog det 1.5 timme..mm jo ganska så bra.
men inte ok..

Har inte hört nått om någon tid till
läkaren på habb. Får kanske ringa
i morgon och skynda på..

Nu ska jag värma glöggen, och sätta näsan i
Bo Hejlskov´s bok, en liten stund iallafall.


Kramar om!!

Det snöar...

Emil har hållit koll på smhi´s hemsida
ett tag nu. Så han har varit medveten om
väderförändringen länge.

Idag när han vaknade låg det snö på marken.
han blir så till sig, så han inte vet vart han ska
ta vägen. Och kryper upp på soffkanten och bara
studerar världen utanför.


















Här kan han sitta många timmar på vintern.

- Det blir den kallaste vintern
på många år. De har sagt det på tv, och
då blir det så!

jo, måtte det bli det då...

För Emil är ju det som sägs, sant.
Det där med, kanske...eventuellt...
och ironi är inget han känner.

Och han blir så förbaskat ledsen och arg
om det som sagts, inte blir.
Så är det många gånger med saker han inte förstår.

Biggest Loser - Sverige, har gått varje måndag
i höst. Och varje måndag blir han arg och ledsen.

Det har att göra med procenten.
Han förstår ju inte procent, och kan inte
heller förstå att den som gått ner
mest inte vinner..

Det blir skrik åt tv:n, banka i bordet och soffan.
- De ljuger, de ljuger...

Till slut när han blir så uppe i varv
och får en tillsägelse.
Blir han ledsen och bankar på sig själv istället.
- frustration. För att inte ha förstått.

Igår hämtade jag hem en bok jag beställt
på biblioteket. Vet att den är läsvärd.
Har varit på föreläsning med författaren.
Och han är vida känd.

Emils personal i skolan har honom som handledare
dessutom. Bo Hejlskov Elvén
- Problemskapande beteende, vid utvecklingsmässiga
funtionshinder!

















Det är mer en handbok, än ren fakta!
Så den ska jag sätta näsan i, när jag får tid!

Igår flöt det på utan utbrott.
Men han var lite skör.
Och blev besviken på sig själv, när kemi
läxan inte gick som han ville.
De hade med ett experiment hem nämligen.

Men annars blev det både mysig middag
och fika vid tv:n.

Lite tomtar och så..

Mamma, istället för en bok,
kan vi inte titta i jul lådan?

Ja klart vi kunde rycka på rutinerna
när han själv ber om det.
Så försiktigt öppnade vi lådan med massa
tunt tunt blommpapper virat runt tomtar
och kott kreationer från dagis.

De här tre kom till nått år då vi pysslade
innan jul.
Brukar ha iallafall en dag då jag köpt
något färdigt material som vi tillsammans kan
fixa med.














Det blev lite spring i lägenheten, men
försiktigt försiktigt, då det var spring
för att sätta de små tomtarna på plats.
Där de brukar stå..år efter år.

En nyhet iår är denna lilla sak
Emil köpte förra veckan.
Så den har stått så fint på fönsterbrädan.














Har lagt fram lite "att göra idag"
på köksbordet. Strykning!















Funderade på det här med julklappar.
och presenter över lag.
Det är ett svårt kapittel.
När man inte är intresserad av saker...
men ändå vill herrn ha många klappar.
Man får verkligen vrida hjärnan varje år.

Lego som är så roligt..tycker jag då.
har inte varit det minsta intresant.
jo, med ritning, men sen när han byggt saken.
Ja så får den va.

Men, det gick upp för mig nu för ett tag sen
då en kollega pratade om sin bror, som har
ett funktionshinder.
han vill alltid ha en legobil i julklapp.
Han bygger den. Men sen sätter han den på
hyllan som "prydnad".

Tänkte att så är det med Emil också.
Allt som görs, ska sättas på hyllan.
Då är man färdig, den är byggd.
och inget man ska förstöra för at bygga upp..

Det är kanske inte själva saken i sej,
utan det att följa ritningen.
Göra som det står.

Men i år så har jag nog några bra alternativ
till julen.

Men jag ska ordna advents paket med.
brukar vi alltid ha.
Till en början ordnade jag paket kalender..
men oj..det blev paket hela tiden i dec. då
Lille mannen har födelsedag med!

Han fixade inte det. Och jag förstår ju nu varför.
men då visste man ju inte.
Men paket på söndagarna är ett måste!

Så här är hans paket tavla som han haft sen
han var väldigt liten.
Lite 3D effekt blev ganska så nöjd av resultatet.
men nu lite sliten!




























Ha en skön tisdag vänner, nu ska man ner en
omgång till i tvättstugan!

Öm fot och schema fundering

Då var det måndag, vardag!
Men för mig fortsatte helgen.
Ledig från jobbet ännu en dag.

Hade en underbar lördag.
Mycket skratt och sammvaro med vänner.
och dessutom fick jag ett minne..
ont i fötterna!
En tå är fortfarande avdommnad.
Och jag hade inte för små skor...

Men ska man ha roligt, ja då får
man kanske offra nått! *skratt*

Emil var på gott humör när han
studsade in i bilen efter pappa helgen.
Ja vi skulle ju sätta upp ljusstakar
och stjärnor i fönstren!
Och det är han så glad för att hjälpa till med!

Jag vet inte vad det är som gjort att
kvälls rutinerna flyter på ovanligt bra.
Till och med efter pappahelgen...

För kanske en månad sen, var det skrik, spark
armfäcktning, katt och råtta spring i lägenheten.
Men nu har han lugnat sig så att man undrar när
stormen ska sätta i gång igen.

Men jag njuter så länge det varar!

Var på föräldrakursen på habb idag.
och..det är mycket lättare för mig,
det förstår jag.jag jobbar ju med detta.
Jag har gått många föreläsningar och
utbildningar.

Jag trodde jag hade problem med min son
förut. Men det finns de som har det tre
dubbelt värre..det har jag ju insett!

Att ha ett barn som måste få styra hela familjen
så att den håller på att gå i upplösning.
utan att ta reda på vad man kan göra för
att få det bättre.
Vad man kan läsa för att förstå.

Det är mig en gåta!
Ja, iallafall efter att man fått en diagnos.
Men vi äro alla olika.
Och det är väl för väl ändå.

Jag kan ändå känna att dessa grupper är
roliga att gå på.
För jag kan faktiskt få lite ideér, även
om det nog är mest jag som kommer med olika
förslag och kreativa tips!

Här var den en flicka som hade sånt
kontroll behov att hon hela tiden måste
veta vart alla i familjen var.
Till och med på natten..
De hade inget schema till henne hemma.
Förbluffande säger jag.

Har man ett barn som behöver struktur
och veta vad som händer konstant.
Varför tar man inte reda på sånt?

Jag hade gått hemmifrån om jag inte
fått de hjälpmedlet.

Men som mamman sa, dessa grupper är guld värda.
man lär sig så otroligt mycket av andra föräldrar!

Kramar om och god natt!

Egentid!

Så då ska jag ha lite helg.

Jag har tagit mig ledig för en gångs skull.
Så inget jobb att tänka på.

Åh som man behöver denna tid, sin tid..
egen tid.
Stod och tittade på dammet som samlats
på en byrå, ja ja....
Bättre lite skit i hörnen än ett rent hlvete!
Vi överlever nog lite damm och stök..faktiskt!

Sitter med färg i håret och har
en hel lista på saker jag ska hinna
med innan några vänner hämtar mig
i eftermiddag.

I kväll blir det fest, tjoho, på österlen!

Åh, ska blir så skoj...
Hoppas bara denna huvudvärk släpper.
Apoteket ska också hinnas med.

Ha en super helg, kramar om!!

IKEA vs xxxl Lutz???

Efter skolan idag hade jag lovat
Emil at vi skulle åka och se det nya
möbekvaruhuset som öppnat inte långt
från oss.

Xxxl Lutz - ett tyskt sådant.
(hittade ingen svensk sida ens)

I ikeas gamla lokaler. Ja de flyttade
ju för ett år sen till det nya snygga
huset, som är störst i....europa.
(tror jag det var)

Ni vet att Ikeas lokaler brukar vara
ganska så stora över hela landet!
Lite mysigt med gångar i snittslad bana.

Tänk er att man blåser ut alla väggar.
Så det blir öppet från ena sidan till
den andre. De nöjde sig inte med kanske
20 olika soffor, nejdå..vi pressar in
några tusen olika så man kan välja brett...

Fyrkantigt, brett, plastigt...var min känsla.
Blev ganska så förvirrad av alla olika
möbler de hadde. Dessutom var orienteringen
katastrof. Man visste inte om man skulle
till höger eller vänster, för att komma ut.

Vårt ikea här nere hade en , ja kanske
20 tal kassor. Och jag menar det behövdes.
Ni kan tro att jag fick stora ögon när
de hade ynka 5.. varav 3 var öppen.

De hade ett system (hur krångligt kan det bli)
när man tagit det man vill handla,
går man till en info disk. personen
scannar av dina varor som registreras på ett kort.
Som du sen tar med till kassan...hmm..
och där betalar du för sakerna i vagnen!!

Emil tyckte det var så fina saker.
- Fast du tycker bara om gamla billiga saker
så det är klart du inte tycker om det här lyxiga..

Åh, fina Emil. Kunde knappt hålla mig för skratt.

Van vid fikat på IKEA där vi både kan få mat
och fika tillsammans, så fick man inse att detta
var nått helt annat.
75 kr, för en väldigt liten, dålig kopp kaffe,
två tyska bitar tårta som var smaklösa
och ett glas fanta!

Nej, nästa gång jag kommer dit. Ska det vara i
värsta nödfall faktiskt!!
Jag håller vårt IKEA troget, vad än Emil säger!!

Emil städade hans rum idag.
Han ville inte först, men då jag brukar
hjälpa honom så gick det bra ändå.

Jag gör inget i hans rum, jag säger bara
vad han ska göra. Då är det inget krångel.

Så många år vi tjaffsat, bråkat, fått utbrott
om detta med att städa.
Så var det så enkelt, att han inte visste,
vad han skulle när man sa städa.
Lite som, man ser inte skogen för alla träd!

Och när allt var dammsugat och torkat var
han så stolt över sig själv.

Ovan på detta blev det panerad torsk..
åh min älskingsmat sjöng han och studsade
upp och ner.

I morgon är det fredag, och pappa helg.
En vecka har snart gått, och det mesta
har flytit på.
Så jag har ingen aning om vad jag ska fylle i
dom där papprena till habb på måndag. Hmm...

Hoppas ni alla får en skön fredag!!

Självkänsla...

Igår flöt dagen på som lugnt vatten.
Så skönt att fortfarande ha ork
nr man kom hem från jobbet.
Det är inte ofta faktiskt!

Det här med kontaktböcker..
Nån som har dålig erfarenhet?

Mins sons nya lärare (sen efter nyår)
verkar inte veta hur de ska använda den.
Åh, ja men Emil som är så verbal.
Trodde han berättade vad som hänt i skolan.

Ja, det är ju det som är så himla
lätt att tro.
Det är ett av det första man får lära sig
i utbildningar om autism.
Bara för att man är vernbal är inte samma
sak som att kunna återberätta dagen.

Ofta vet han inte vad han gjort i skolan.
Om det inte hänt något som han verkligen
tycker om iof.

Igår hade då en annan ny lärare (aug.)
skrivit att Emil varit väldigt stirrig
och okonsentrerad hela dagen.
Inte kunnat arbeta bra.
Sen så tycker han själv att allt han gör
är dåligt...

Jo det vet jag att han gör här hemma med.
Vet inte hur jag ska öka hans självkänsla.
Det är svårt, för han är även känslig
för för mycket positiv feedback..hmm..

Vi pratade om vad läraren skrivit.
och då började han klandra sitt handikapp.
Det är inte mitt fel, sa han...hade jag inte
det här handikappet så hade jag varit normal.

Usch, det var inte roligt att höra.

-Emil, jag tycker om dig precis som du är.
För du är normal i dig själv.
Många har svårt för saker, och det kan
ta längre tid, men man är inte dålig för det!

Nej det är svårt.
Får hålla ögonen på honom så att han inte
får nån depprission. Är ju ganska så vanligt
vad jag hört och läst!

Shemat gick hur bra som helst igår med.
Han till och med tänkte på vad han ville
göra före och efter maten, på "eget val".

Nej nu ska jag ta en kopp kaffe till.
Sätta mig vid symaskinen, och ta det lugnt.

Ha en skön dag idag!

Vilket flyt vi hade idag.
Var inte en tillstymmelse till utbrott
förens precis vid läggdax.
Även om det kom på avägar den också.

Idag tänkte jag att vi skulle ha olika
aktiviteter innan Emil fick välja själv
vad han ville göra från sin tavla.

man vet ju inte om det var det som
gjorde honom mer lugn..men..
Ja idag funkade det!

Så det blev sopsortering först innan
vi skulle baka.
Han går ner till vårat soprum precis
nedanför och sorterar det jag lagt i en påse.
Åh han är så noga.
Och kommer upp och klagar på hur andra
inte gjort som man skulle där nere.

Sen tvättades det händer inför pepparkaksbaket.
















Ja, man måste ju smaka på kvalitén först!




















Emil ville inte använda formarna, utan
själv rita mönster i degen.
Ganska så koncentrerad!


















Lite bilder och en korttids, för nu blir
det sängen nästa här. Börjar jobba ganska
så tidigt i morgon bitti!

Mm, nja...

God förmiddag!

Fann mina papper som jag fått från
föräldrakursen som skulle fyllas i.
Den om problemskapande beteende.

Jag skulle skriva in olika problem,
när de uppstod, hur länge..

Men jag har helt glömt den.
och av nån anledning tycker jag Emil
verkar lugnare nu än tidigare.
Hmm..har en vecka på mig att skriva i nått,
får se hur det går i eftermiddag då
vi ska baka pepparkakor.

Igårkväll var jag på en föreläsning som
habiliteringen i Lund hade annordnat.

Dr Vivian Nordin vid Sachsska
barnsjukhus i Stockholm, föreläste om:

"Evidensbaserad eller alternativ
behandling vid autism - när man vill göra
allt för sitt barn"

Som jag skrev igår, visste jag inte
vad jag skulle förvänta mig.
och på ett vis kanske det kändes lite
spill av tid.

Jag fastnade dessutom i en kö på motorvägen,
ja ni vet..man sniglade sig fram.
10 m på 15 min..suck.
Så jag blev lite sen.

Vad den här föreläsningen var.
Jo hon tog upp olika behandlingar
som det samlats in fakta omkring.

Många alternativa behandlingar.
Och den värsta jag hörde var att man
la ner ett barn med autism i en tryck kammare,
och att det på de viset skulle bli bättre..hmm..

och vet ni, det finns inget underlag alls
att detta skulle ha nån inverkan.
Ändå, kände läkaren till föräldrar
i Stockholm som lagt ner otroliga summor
på såna här resor främst till Turkiet.
ja för att försöka "bota" sitt barn.

Jag vet inte. men...det känns väldigt långsökt
om ni frågar mig!

En i salen kände till ett föräldrapar som
använt 76.000 kr, på olika alternativa
behandlingar på sitt barn, för att försöka bota.
Eller göra det bättre!
Resultatet...ja något förbättrad,
men inget mirakel!

Varför kan barnet inte få vara
normal i sig själv?
Ungefär så hade visst nån föreläsare
som själv hade autism sagt.
Tycker de orden är så bra.

Varför ska de pressas till att vara
"normalstörda"?

Hela föreläsningen i Lund igår kan
man sammansluta så här:

Ta allt med en nypa salt.


Kramar om!

Lugnt och skönt

Även om det tog emot och var segt att vakna idag.
Så flöt morgonen på i lugn tackt.

Helgen hos stödfamiljen hade gått bra.
Trots avsaknad av badrum och fungerande
toalett.
De hade blivit lovade att renoveringen skulle
vara klar till på fredagen men det snöt sig.

Så det blev en dusch utan komentar på
kvällen, för det hade ju Å sagt till honom
att han fick göra när han kom hem igen.

Idag bär det av till Lund igen, på en föreläsning
som Habb annordnat.
Handlar om Evidens baserad behandling av autism.
Vet inte vad jag ska förvänta mig.
Men hoppas det blir intressant iallafall.

Ha en riktigt skön måndag!

Pappas dag!

Egentligen tycker jag inte att såna här dagar
är värda något. Är väl mest för affärernas
girighet över pengar kan jag tycka.

Köp det här köp det där...
en hel dag om året firas pappa.
Tycker at man ska fira honom fler dagar.
Så länge man nu har en pappa på jorden.

Men jag kan trots lite motstånd till själva
fars dags idén, inte låta bli att skänka
min egen pappa en varm tanke.

Livet blir inte alltid som man tänkt sig.
Ibland ser man inte fören det är för sent,
och då kanske man är för svag att ens bry sig..

Saknar dig här på jorden.
En gång var du mitt allt lilla pappa.
Vet att du ser oss, är med oss.
Och det gör mig lugn!

Kramar om i tanken fina älskade pappa,
idag är det din dag!!

Söndag

Ja då får man hem trollet idag då.
De skulle på bio och äta på Mc Donalds
i eftermiddag, innan jag hämtar honom.

Brukar gå bra hemma hos stödis, ja de har
ju tre små hundar som är Emil´s allt!
Han ska ju aldrig hem till familjen, nä...
hem till hundarna! *L*

Ska dricka min andra kopp kaffe, och
bege mig hem till en vän som ska hjälpa
mig med att få på vinterdäcken.
Sen får jag nog ta en rejäl omgång här hemma.
Ser ut som om man släppt en bomb....suck!

Jag får kanske ta tag i projekten, så man
kan bli fri från lådor och saker på hög!
Nåja, det blir en annan dag!

Ha en skön söndag!!

Tiden går i blixtens hastighet..

Idag var en dag jag hade tänkt gå
omkring i morgonrocken,
tjocksockar, ruffsigt hår...

Men 08.15 ringer min moster och undrar
om jag ska med till IKEA!!
Ja klart jag ska...
Så det blev en timme där, fika..
vidare till tygbutiken, sen till en secondhand.
Handla mjölk på vägen hem...

Väl hemma, laga till nått ätbart.
Prata med en kollega, sitta vid datorn..
Sy lite..
Sen är kl snart kväll..














Tiden bara rullar iväg..
och vet ni..två veckor till första adent!!
Så nästa helg får man kanske plocka fram
ljusstakarna och davids stjärnan!

..undrar varför?

Ibland disskuterar vi innom min arbetsgrupp
det här med hur vissa har större benägenhet för
att få ett barn med handikapp.

Ofta är det ju slumpen faktiskt.
Men sen finns det föräldrar där
generna helt enkelt inte passar ihop.

Jag vet ett föräldrapar där bägge barn fått
svårare handikapp, och det visade sig att
båda föräldrarna bar på en defekt gen.
Som tillsammans inte fungerade ihop.
Men var för sig
hade det inte gjort någon skada.

Så tragiskt. De hade fått friska barn,
men inte ihop..

Sen har vi en grupp vi ser mycket i habiliteringen.
Det är de grupper där föräldrarna gift sig med en släkting.

Arbetade en gång med en familj som hade 6 barn.
5 var funktionshindrade, varav 2 multihandikappade.
Känner till tre familjer nu där det är kusingifte.
Alla barnen har någon form av utvecklingsstörning
eller fysisk handikapp.

Den ene av familjerna är det så att
de inte var kusiner i första led utan i andra led.
och det ska visst vara mer säkert..
Men alla deras 3 barn går på särskolan idag.

Jag vet inte om det är en myt.
Men det är något man funderar på...
Eftersom man ser det så ofta.

Lite info...

Jag var nog inte helt tydlig i vad
kursen jag gått idag handlade om.
Har ju inte sagt annat än att den var ganska så
ointressant...
men den handlade om hälsa bland barn och
unga tillknytna socialtjänsten.

Så det var egentligen inget med autism,
även om det kom på tal de med såklart!

Ha en fortsatt fin helg!

Lönlös kurs och BF helg, tjoho!

Jag skriver nog bara ett kort inlägg idag.
Är helt slut efter kursen idag.

Mellan 9 och 16 lyssnade vi på olika föreläsare
som inte hade något rellevant att säga varken
mig eller mina kollegor.
Och vi undrade nog vad detta var egentligen.

Det enda som höll oss vakna var att den siste
forskaren hade en sån otrolig humor..
men det var statestik och statestik, på
olika behandlingmetoder och program...suck!!

Det var ju knappast något som vi vanliga
hade någon nytta av faktiskt.
Men socionomerna i salen verkade lyriska...

Ja ja, nu blir det lite gott att äta och
ett glas vin.
Jag har nämligen BF = barnfri helg.
Då Emil är hos stödfamiljen.

Så jag ska bara ta det lugnt..och sätta på
vinterdäcken förresten.
Jo vi hade inte gjort de här nere.
Är ju fortfarande runt 10 grader.

Ha en jätteskön kväll mina vänner.

Det är det lilla i vardagen som håller oss samman!


Ja just det.
Mitt ena vinterdäck hade fått punktering.
Och som man alltid gör så är man
sen och i sista minuten.
jag lämnade in den på lagning igår.

Hämtade den idag, och mekanikern sken upp
som en sol...hihi!
- Dig känner jag igen.
(ja efter gårdagen alltså)

Så bar han ut däcket och erbjöd sig
att sätta på den också.
men det gick ju inte då man inte hadde de andra.
fast då fiskade han lite och sa..
- Ja då får din gubbe sätta på dom.

-Jo, om jag hade nån. Nej jag har väl
vänliga vänner som kan ge mig en hand.

Med stort leende såg han när jag körde iväg..

Är det så man "raggar" idag?
Byter däck på bilen? Hihi!!

Julbok och fel med ADHD diagnos?

Det är jobbigt att vara på kurs.
Man är inte van att sitta flera timmar i sträck.
Även om det var intressant så höll man på att
nicka till mot eftermiddagen!

Överläkare Lena Nylander var en otroligt duktig
föreläsare, även om man nu visste det mesta redan.
Tänkte så här mitt under kursens gång, att det är
ju märkligt att vanligt folk inte kan få
komma och lyssna.Det hade många behövt.

Men hon sa en sak som jag fastnade för.
Hon menade att diagnosen ADHD som koncentrations
svårigheter i samband med autismspektratillstånd
många gånger är en fel diagnos.
Då koncentrations svårigheter även finns inom
autismspektrat!

Kanske att Emil då felaktigt fått ADHD
diagnosen. Hmm...

Föreläsaren efter lunch pratade om det
pedagogiska arbetet.
Men det var ju inte så mycket nytt där heller..
Och det sa hon till mig i pausen när
jag hade nån fråga.

- Det här kan du.

Jo jag kan…lite synd att man inte kan få sin
kunskap på papper utan att ha gått på skola.

Nästan när jag nickade till, när luften blivit
så där tungt syrefattig. Då spetsades mina öron.

Kristin Nolén som varit med och startat ett
projekt i lund för några år sen,
på en daglig verksamhet, bad
Lena Nylander att berätta om Magnus Julbok!

Magnus är överläkare Lena Nylanders vuxne son,
som har autism och utvecklingsstörning.
Han har precis som många andra med autism en nervös
tid framför sig, december och julen!

Lena funderade många gånger hur hon skulle få
Magnus mer lugn under denna tid!
Då kom jag att tänka på Nina med bloggen
Livet i stort & smått
,så här kommer ett tips till dig vännen.

Hon gjorde en bok om vad som hände var dag
i december. Från första advent till nyår.
Och det viktigaste var att han kunde se, att efter julen
Ja då blev allt som vanligt igen!
Den boken åker fram varje år berättade hon.

Här blir det bad, sen fika och lite tv tittade
innan Emil ska i säng.

Ni får ha en skön fredag.
Ska på ännu en kurs i morgon, denna gången
ang boendestöd innom LSS.
Får se hur den blir!

TEACCH

Hösten 2009 fick jag och mina kollegor
ett oväntat Ja, för att få pengar till
att gå en TEACCH utbildning.

Jag var så glad för det!
Har hört så mycket om just den här
utbidningen.Många arbetgivare uppskattar
att man har just den här,I alla fall om man som jag
arbetar med funktionshindrade.
Och i en hel vecka lärde jag mig otroligt
mycket på Nimbus Gården i Lund.

TEACCH är ett arbetsredskap för oss som
arbetar med personer med någon form av autism
eller annan npf.

Men vad är TEACCH?

“Teacch står för Treatment and Education of
Autistic and related Communication handicapped Children.

Teacch-metoden är en metod som framförallt är
användbar för människor med autism och är en
individuellt anpassad pedagogik som utgår
från en helhetsyn av människan.
Den används framförallt vid habilitering och
undervisning av barn med autism och autismliknade
tillstånd som t.ex. Aspergers syndrom.
Metoden bygger på struktur och visuellt stöd samt
på ett nära samarbete mellan föräldrar och
professionella.

I testerna tittar man inte bara på vad personen
kan eller inte kan utan man tittar också på vad
personen håller på att lära sig.
Målsättningen är att förstå konsekvensen av personens
kognitiva brister och använda sig av den kunskapen
för att minska skillnaden mellan personens sätt att
tänka och det som krävs för att kunna fungera på ett
tillfredsställande sätt i samhället.
Målet är inte att normalisera individen utan snarare
att acceptera de skillnader som finns.
Den enskilda individen skall hjälpas till ett
självständigt liv utifrån sina egna förutsättningar.”


Informationen är hämtad på Neuro nätet.

Jag började mitt intresse som väldigt liten.
Hade vänner som var funktionshindrade på ett
eller annat vis.
Och vi hade en tjej med Downs syndrom på mitt
fritids tex. Det var ett sånt naturligt inslag
i min vardag.
Dessutom arbetade min mamma inom särförskolan.

Kanske inte så konstigt att jag intresserade mig
för dessa barn som behövde lite extra när jag
arbetade på dagis.
Har haft en lång och krokig väg dit jag är idag.
Men det här känns ändå så rätt.

Att jag sen fick en son med svårigheter har ju
inte minskat mitt intresse kan man ju säga.

Men, även om jag har läst och disskuterat en massa.
Ja så är jag även mamma. Jag har också mina svagheter
och brister. Man kan inte bara vara på topp,
nej det orkar man inte.

Jag kan också bli trött, säga saker i en ton
jag sen ångrar.Hotar med konsekvenser när han inte
förstår, och slår bakut….
Säger Nej, för många gånger..
när jag vet han tar det som deffenitift..

Åh som jag tänker på en föreläsning jag var på i våras.
Elisabeth Råberg, ni måste läsa hennes bok…

Hmm…sitter i tankar, funderar.
Det är en märklig värld vi lever i.
Lasermannen i Malmö..Peter 38 år, Asberger syndrom….
Var det så nödvändigt att sprida hans diagnos?

Hade han haft klumpfot hade de nog inte gjort
så stora rubriker kanske.
Blev ganska så upprörd att de bara slängde
ut sig det..faktiskt!

Nej..nu tar jag mina funderingar och
försöker vila en stund.
I morgon ska jag på en kurs som special
pedagogiska skolmyndigheten
anordnat. Ska bli intressant.

”Vuxna och ungdomar med autismspektrastörning
och utvecklingsstörning - bemötande och
pedagogiskt arbetssätt”

Ni får ha en fin torsdag, en dag kvar till helg!!

Tomtar, klart de finns!

Hur tror du annars att paketen hamnar under granen.

Ja det var Emil som ville informera mig förra julen,
då det pratades om tomtar i något program.

Klart de finns, vi får ju paket varje år!

Emil tror på tomten än.
Trodde ju att det skulle vara över för flera år sen.
Men nej då...

Ja hemma hos farmor, där är en falsk tomte.
Det är ju grannen som tagit på sig en röd mössa,
sa han med bister min.

När Emil firar jul med mig vart annat år,
så har vi aldrig haft någon utklädd tomte.
Så att "vår" tomte skulle vara mer "äkta" vet jag inte
vart han fått ifrån!

Ett år hade jag köpt mig ett eget paket och
skrivit från tomten.
Åh så besviken lille mannen var.
Han hade ju inte fått nått av tomten, bara jag!!

Tänk att han då inte har kopplat ihop detta med
alla paket han fått..att de inte kom från någon tomte.
Nej det har han inte refflekterat över!

Det bästa med julen och paketen är de
stora kartongerna. Ju större dessto bättre...
För dom kan man ju krypa ner i.

Det är det första han gör när vi släpar upp granen,
ja vi har faktiskt en i plast då vi sällan är hemma!
Han kryper ihop i lådan granen förvaras i.

Många år var han knappt intresserad av vad
paketen innehöll.

Han är sällan intresserad av leksaker över lag faktiskt.
oj så svårt det var att hitta nått, mannen var intresserad av
när han var mindre..
Man ville ju att ens barn skulle leka som alla andra.
Så man köpte, och provade....och det blev liggande..

Han var mest intresserad av det som plingade, blinkade
och rörde sig.
Men jag tror det mest var själva ljuden och ljuset.
Att man skulle ha nån annan användning av saken..
ja det kunde han inte förstå.

Man ser saker nu som var så avvikande då.
Men man levde ju med det, man såg inget konstigt i att
han gjode saker på sitt sätt.
Han var bara så, han var bara lite sen...

Vi hade en spec ped i förskolan några gånger
som skulle försöka få med Emil in i barngruppen.
Han var inte intresserad av de andra.
Och personalen tyckte att han gjorde framsteg,
och såg inget konstigt med det.

Själv tror jag kanske att de andra barnen blev
mer uppmärksamma och drog med honom och sa till
vad han skulle göra i leken.
Men det är spekulationer.

Emil gick på en helt underbar förskola.
En gammal villa med äppelträdgård.

Nåja...nu snurrade jag in på nått helt annat...
vi var ju vid tomten...ja, det är klart de finns!

-Mamma, du behöver inte bry dig om att den kostar
för mycket, det är ju tomten som betalar!

Ja så länge vi tror, då finns han!

Eget intiativ

I söndags var jag ju en sväng för att
inhandla LEGO till födelsedagen.
Huset Emil önskat var ju såklart slut.
men jag fick tag på något annat som också
fanns med på önskelistan.

Det var ju lite tur, då de köpt just de huset
till skolan. Så igår satt han och byggde när
han skulle hämtas.
Och nu önskar han inte den mer sa han, så han kikade
noga i LEGO katalogen när han kom hem.

Han har vanligtvis svårt med fantasi, men när det
finns en manual att följa blir leken så otroligt rolig.
Han fick nya ideér då han byggde i skolan.
och tänk, det fortsatte här hemma.

Av eget intiativ,och utan ritning,
tog han och byggde ett fint
två våningshus med balkong!
Ja av det han hade hemma så...

-nje, den blev ful,sa han.

Men det tyckte inte stolta mamman.














Lägg märke till trappan och pelarna.
Hade inte ens jag tänkt på tror jag!

...förstår du väl!!

Ett intresse min son haft i flera år
är dyra sportbilar.
Han har samlat de flesta av de märken
som intresserar honom i fina rader på en hylla
i bokhyllan.

En dag sa hans lärare att han uttalat sig
att det där intresst inte var så stort mer.
Han skulle bli arkitekt, rita hus. Och det är det
som är det intressanta.

Så när vi var en sväng i leksaksaffären
i fredags, och han går fram till de lite
dyrare samlar bilarna och önskar sig
en väldigt fin Chevrolet Corvette från 1965,
så var min komentar:
- Men, du var ju inte intresserad av bilar mer,
skulle du inte rita hus!

Då tittar han på mig som om jag var helt bakom flötet.
- Jag måste bli arkitekt, för att kunna
köpa bilarna förstår du väl!

Mm jo det har han kanske lite rätt i. *skratt*

Social?

Jag satt och funderade omkring sociala situationer,
som jag skrev om i förra inlägget.
Hur kan det se ut och varför?

Kom på en ganska så bra situation förra julen.
Stor släktmiddag. Många barn.
Och även en kille på min sons ålder.

Barnen konverserade med varan, och var ganska så
intresserade av vad de andra gjorde.
De diskuterade julklapparna, såg på tv eller
spelade data tillsammans.
Skrattade och hade en rolig tid.
Ja precis så som man ju brukar när man är i
liten och det är jul.

Men var befann sig min son i detta mysiga?

Han hade lagt ett skyddande filter runt om sig.
Såg inte de andra barnen.
Satt mitt på hallgolvet och lekte med en motorcykel
han fått av värdparet precis när vi kom.
Svarade entonigt, enstavigt.

Han fick nån slags mani på att öppna altandörren
i köket hela tiden. För där ute var det ju så
otroligt vit och fint med snö, och granen på
tomten lös så vackert med sina dioder i slinga.

Man satt på spänn hela tiden, och kunde inte riktigt
koncentrera sig på pratet vid matbordet.

Här var situationen okänd för honom.
Men även i vand miljö kan det inträffa att
han bara sluter sig när det blir för mycket.
Eller så kan det bli ohållbart, och han får ett utbrott istället.
Då är det svårt att komma i kontakt också, men då innehåller
bubblan skrik, slag och att slå sig själv.

Det skyddande filtret och utbrotten är ju många
gånger en form av skydd. Då omgivningen blir så ohållbar
för dom att de skyddar sig själv med att gå in i sitt skal.

De förstår inte de outtalade regler vi har i samhället.
Eller vad personers kroppsspråk säger.

Därför är det svårt med vänner i skola tex.
Där allt hänger på att vara social. Där det gäller
att vara spontan och påhittig.

Många gånger är det just i skolan man märker om ett
barn kanske har en högfungerande autism.
Och då är det på rasten man kanske först ser det avvikande.
För i de mindre klasserna är lektionerna ganska så planerade.
Det är schemalagda, man vet vad man ska göra, eller
så säger läraren till vad man ska göra.

Det blir lite ändringar av det i 4:e klass.
Och då har jag fått en förståelse för att utredningarna ökar
bland dessa barn.
Och så var det för oss.

Lektionerna blir mer fria och eleven ska själv ta initiativ och det
är inte lika strukturerat.
För någon som behöver ordning och reda, och som måste få veta
vad som krävs och vad kommer att hända. Är detta väldigt svårt!
Och vardagen blir kaos, även i skolan.

Själv tycker jag att det var super att få en diagnos.
Min son har inte mått så bra som efter han fick den.
Men även på den punkten är folk så olika!

Men det diskuterar jag inte idag.

Nu ska jag till Toy´s R us och handla LEGO till sonens
födelsedag den 10 dec. Innan jag ska till jobbet.
De hade nämligen 25% rabatt den här helgen!
Och Emil önskar sig ett LEGO hus.
Ja han är ju inne på att bli arkitekt,
så det kanske blir bra. *ler*

Ha en skön söndag!

Fakta

Ibland när jag läser inlägg på forum och andras bloggar.
Kan det slå mig så oupplyst en del är.
Jag kan förundras över föräldrar i föräldragrupper som habiliteringen anordnar, som inte har en aning om vad funktionshindret deras barn har innebär!

Jag menar, när man får en diagnos, tar man inte reda på fakta då?

Själv läste jag ju bok efter bok redan innan. Jag hade ju en aning om att det kanske kunde luta åt autism, kanske AS, men samtidigt såg jag att han inte var så säregen som de nu kan vara.
Fast, de med AS är ju så olika varann också förstås.

Jag vet bokstavligen vad detta innebär. Men, det är i praktiken som det är svårt.
För att vara professionell hemma….det går inte alls.
Jag ska ju vara tryggheten, den stabila stolpen. Personen som ska stå stadigt hur mycket turbulens mitt barn än skapar. Och det är minsann ett 24/7 jobb…

Åh ni ska veta vad jag har hört mycket fördomar, och prat bakom föräldrars ryggar.
Att våra barn är bortskämda, de får allt vad de vill. Föräldrarna trippar på tå för dom. Barnen är lata och får allt serverat. Och att vi har svårigheter att sätta gränser…..!!
Samtidigt som de uttalar att de inte hade orkat att ha ett sådant barn hemma.

Ord, komna från så kallade ”kompetent” personal.
Men hade den kompetenta personalen satt sig in i hur detta funktionshindret uttrycker sig, och vilka svårigheter de har, hade de haft samma syn då?
Undrar om de orkat en vecka i våra kläder…?

Våra barn tänker ofta bara i ”ego”. För dom finns inget annat så direkt.
Och det är ju inte för att de medvetet är själviska. Absolut inte. De tänker inte som vi bara!
De har ofta svårt för vän relationer, sociala situationer överhuvudtaget faktiskt.
Ofta känner de inget behov av att ha en vän på fritiden.

Ofta pular de med sina intressen, eller hänger runt föräldrarna för det mesta.
Min 12 åring har svårt att hitta på saker att göra på fritiden. Samtidigt är han väldigt smalspårig i sina intressen. Och det är svårt att ge förslag, för man får alltid ett nej.
Så vi började med fritids schema med bilder och text.
Då blir han mer självständig och behöver inte fråga konstant vad han ska göra.
Visst uttalar han sig om han vill göra nått annat. Och då kan man ju byta bilder tex.

Det som jag har svårt för är dessa utbrott som förekommer. Och har gjort sen han var väldigt liten. Visst, man är mer van nu, och man ser på honom när han är på G… Ja oftast i alla fall.
Och det gäller att veta när man ska bryta ett beteende.
För det är inget tjafs som ”normala” barn, där man trots allt kan kommunicera och reda ut saker.
Här går i alla fall min son in i en bubbla av okontaktbarhet. Blir stel, uppspärrade ögon och hyperventilerar och skriker, samt slag som tillkommit det senaste halvåret.

Många föräldrar blir anmälda till de sociala, för grannar och andra tror att ens barn far illa i hemmet.
Jag var nog på väg att bli anmäld jag med, långt innan jag visste eller vågade tro att nått var ”fel” på mitt barn. Hade en granne som starkt nog frågade mig om jag slog mitt barn, för han skrek så mycket.

Ofta på natten fick han stora utbrott.
Och vad gör man då för att få honom att sluta skrika?
Vad gör man när man inte fått sova ut en ända natt på kanske 5 år?
När ens barn inte är kontaktbar och att prata hjälper inte. Snarare tvärtom..

Jo, man gör allt, som står i ens makt att få barnet tyst. Så inte grannar hör, så att man själv kan få lugn och ro, så att man får sova…

Jo man ställer sig där sonen pekar. Man hämtar vatten. Man öppnar fönstret. Man läser boken. Man lägger sig bredvid, eller tar med barnet in i sin egen säng och håller om!

Då visste jag inte vad som orsakade utbrotten. Ja det vet jag inte idag heller många gånger, men jag har en förståelse för det nu.
Jag har tagit reda på fakta, letat på nätet, skrivit på ett forum, vågat fråga och kräva svar.

Idag vet jag att varje dag är som en vågskål. Dagen kan blir hur bra som helst, beroende på hur min son har det. Vissa dagar är bara såna man vill riva ur kalendern och på andra lyser solen starkt!
Han kan ha intressen och vetskap om sådant som är otroligt komplicerat, samtidigt som han på andra plan kan vara långt under sin normala ålder utvecklingsmässigt!

Det är detta som gör att funktionshindret är så komplext, det finns ingen mall över hur man skall vara när man har någon form av autism. Alla är olika!
Och det är det som gör det så otroligt intressant!

Men ta reda på fakta, och ha ett öppet sinne!

Ännu en lyckad dag!

Idag lämnade jag Emil vid golfträningen.
Åkte hem och gjorde..absolut ingenting.
Ja, surfade och surfade...

Men jag la alla måsten, städning, klädhögar
avtorkning och dammning på vänt.
Kände att jag behövde en dag att bara va!

Och det var så skönt.

Efter hämtningen plockade vi upp
en väns son för att tillsammans besöka
tekniska museét.



Höstlovet till ära, hade de en flygsimulator
som bägge killarna fick pröva.
Oj som det surrades om den sen.











Här sitter han i "kontroll tornet".
Bilderna blev lite sådär.
Men man får ta vad man har när man glömt kameran.

Blev både lek och fika hemma hos våra vänner efter besöket
bland flygplan och tekniska finesser!

I morgon är det avslutning på golfen.
och Emil tycker det är så synd.
Han trivs verkligen.

Det här med fritidsintressen är ju så otroligt svårt
för dessa barn. Märker man att de visar lite
intresse är man som förälder genast på...

Och golf är ju väldigt bra.
För kan det få min son att vilja vara ute
i friska luften så..
Ja nu får vi se!

Och vet ni vad.
Ikväll sa han till och med att han var trött...
Och det är verkligen värt att komentera. :)

Min lilla golfare

Som Emil hade längtat till den här dagen.
Då var det så förargeligt att det näst intill
stormade då vi vaknade.

Mörkt och grått. Regnet stod som spön i backen.

SMHI hade varnat för stormbyar, och hastigheten på
Öresundsbron var nedsatt.

Men det är klart vi åkte iväg iallafall.
och tur var väl det. För himlen blev ljus.
Regnet slutade och precis dessa timmar de skulle träna
var det hur fint som helst.

Jag passade på att fika hos min moster, som
även hon var ledig.

Och när man skulle hämta sonen igen, ja då öppnade sig
den mörka himlen igen och regnet öste!

Blev en tur till biblioteket, ganska så snabbt
då jag hade glömt att lämna en bok igår.

Emil var så nöjd och satt vid datorn..lite för länge.
Tänkte att han gott kunde det, då jag
sprang som en spoling upp och ner till tvättstugan hela kvällen.

I morgon fortsätter roligheterna, sa han med ett leende!

Höst lov

Ja då var vi lediga resten av veckan.
Efter uppvaknandet idag, är jag glad över att Emil
ska på dagläger ons-fred.

Konflikt redan på morgonen. Suck..
Verkar som om herrn somnar och vaknar
med negativitet på senare tiden.

Vi ska till biblioteket lite senare,
kanske på tekniska museét också vi får se.

Kanske det kan få honom mer glad och
lite mer smidigare att ha att göra med!

Nej ledighet, och inte veta vad man ska göra
är inte kul överhuvudtaget!

Ha en skön dag!