Igår var jag på fortsättningen av
föräldra kursen från i höstas.
Ja jag tänkte ge den en liten chans faktiskt.
Två nya föräldrar.
Så de drog all information igen.
Och ja mer blev det inte.
Den ene föräldern hade en son på 12 med AS.
Hennes probblem var att hans beteende
gjorde så att familjen kände irritation
hela tiden.
Det var främst en yngre syster som fick höra
fula ord, taskiga komentarer osv osv.
Ställde sig ivägen för tv:n hån skrattade
när hon kom hem och var så glad för sitt
första alster i syslöjden.
Föräldrarna vågade inte lämna honom ensam med flickan.
De ville inte riskera att nått hände med systern.
En annan mamma med en AS pojke nickade igenkännande.
Så var det mycket hos henne med.
Mycket verbala attacker.
Jag känner också att det känns bekant.
Kanske inte med så mycket verbala komentarer.
Men hånskratt, ställa sig för tv:n.
Sparka till i ren jävulskap..ja så tolkar man det ju!
Men vad psykologen sa då stämde så, tyckte jag!
hon undrade om det var när han inte visste
vad han skulle göra. Alltså hade tråkigt,
som han gjorde de värsta sakerna?
Mm jo det var nog så.
vi pratade om att AS diagnosen skulle försvinna.
Och att de om nått år bara ska beskriva
diagnoserna innom autism som lätt medel svår eller grav.
Ja ungefär!
Innom de olika diagnoserna är det ju sån spridning.
Ingen är den andre lik.
Tänkte på att Emil liknar en med AS i väldigt mycket.
Men han har bara inte lika famträdande special intressen
den verbala förmågan på samma sätt som hans
klasskamrater, om man ska jämföra lite groft.
Jo jag vet att man inte ska.
Alla är enskillda individer, men det är ändå rätt
så intressant kan jag tycka.
Det är bra att sonens skola tar in barn
med autismspectrastörning.
I stockholm hade han inte kommit in på en sån skola.
För på en hel del ska man ha AS som diagnos har jag läst!
men det blir ju lite svårt nu då den försvinner...
Äsch tycker inlägget idag spretar lite.
Har en hel del tankar just nu om kring mycket.
Så det får bli som det blir!
Kramar om!
Massor av krama till dig...!
SvaraRaderaKänner allt för väl igen att ha för många tankar hela tiden.
Linda
Det känns så väl igen här hemma också. Trycka ner lillebror är ett problem som vi dras med dagligen. Det är tufft att ha AS men det är också väldans tufft ha vara syskon till någon med AS. Det är mycket som händer under dagarna som ska ut när han kommer hem antar jag. " Den man älskar agar man" heter det ju. Verbalt då ;) Det är ju svårt för våra barn att "skärpa" sig hela dagen......
SvaraRaderaVilken skola går din son på? Är det en spec. skola för autism / As eller är det för ADHD? Hittar ju inget här nere i södern......
Viggo har ju specialintressen och otroligt verbalt utvecklad tidigt. Men han har ju hittils bara adhd-kombinerad typ. Hoppas allt är bra med dig och Emil? Kramar
SvaraRaderaJa det är mycket som finns att fundera över i denna världen. Jag tror själv att det bara är en tidsfråga innan ADHD kommer att ingå i autismspektrat. Sen kan man ju fundera på det där med konsekventänket på våra barn. Enligt ny forskning är inte konsekvenstänkandet fullt förståeligt/utvecklat förrän vid 20-års åldern. Ändå utgår man väldigt ofta från det när man ska lära barn hur man ska bete sig. Om du gör si händer det så.
SvaraRaderaI mina tankar blir det ju då ännu svårare om man har NPF då man inte kan översätta en situation till en annan när manska lära sig utgången av olika händelser och konsekvensen av dem. Man kanju omöjligt lära sig konsekvensen för samma handling i alla olika möjliga situationer???
Det kanske är dags att hitta ett nytt sätt att förklara denna del av världen för våra barn?
Så nog snurrar det i skallen ibland du Maria, inte konstigt att inläggen "spretar" ibland :-)
Kramar om dig vännen//Lena