Lite time off...

För konferens och shopping i Ullared!
Utan barn, utan dammråttor och smutstvätt!

Så ha en skön avslutning på veckan.
Så ses vi till helgen!

Kramar om!!

Gnisselfritt och toarullar!

Känner ni igen:

- Du ska borsta tänderna, för det har du alltid gjort!

- Men nu är du så stor och kan göra det själv!

- Nej, för tandläkaren har sagt att du ska borsta en gång om dagen.
och då är det så!

Jo det har hon visserligen sagt...och pojkar har sämre motorik
normalt sett. De behöver ju hjälp till ca 12 års ålder.
Emil har ju haft svårt med motoriken men är nu ikapp sen ett bra tag tillbaka.
Men ändå...

- Du ska torka mina ben efter duschen, för det har du alltid gjort
och jag kan inte själv lika bra!

Jag blir tokig.
De mesta tycker jag iallafall att han klarar själv om det ska va.
Vissa saker har verkligen tagit tid innan han självmant har
gjort utan min hjälp.
När ska han då klara dessa moment...
bra dagar går det ju galant, andra dagar kan han ingenting.

Kommer ihåg nu när jag skriver om något en lärare sa till mig en gång.
En person med asberger tex kan koka kaffe ena dagen, men nästa inte veta
vad han ska sätta i melittafiltret. Mur man mår är avgörande!

Ja det kanske är så det är. Vissa dagar behöver han mer hjälp än andra.
Man kanske får nöjja sig med att de bra dagarna är fler
nu än tidigare kanske!

Kom förresten på en rolig sak ang att göra självmant.
Bytte ni toarullar självmant när ni var små?

Det vet jag att jag aldrig gjorde. Min mamma var tokig och skällde ut
kommer jag så väl ihåg.
Själv har jag inte ens sagt till Emil att han ska göra det.
Nej han har bytt ut en tom rulle automatiskt sen flera år tillbaka!

I eftermiddags var vi hemma hos T som bor ute på landet
vid Tomelilla utanför Ystad.
Han fixade mina bromsar, så nu kör man gnisselfritt!

Vägen hem var så vacker, solen sken och började gå ner en aning.
Havet på ena sidan och åkrar på den andra.
Det finns inget så vackert som kusten helt enkelt!

Väl hemma blev det lite fika till nått polisprogram och
Världens bästa Hotell.
Lite av tjeckning med mamma per telefon, som kommer ner i morgon.
Hon och Emil ska mysa när jag åker iväg på konfrens.

Hon ska dessutom få följa med i skolan en av dagarna.
Det ska bli spännande att höra vad hon tycker!
Har ju inte själv varit med och sett på undervisningen.

Tror Emil var lite spänd ikväll, lite rastlös också och
tanborstningen och nattningen blev lite långdragen.

Till i morgon ska jag ordna ett schema till mig själv, så
jag vet vad jag MÅSTE göra. *skratt*
För Emil´s schema är helt tomt.
Han drog ner alla bilder för nån vecka sen.
Sen dess har han inte velat ha några.
Ja vi prövar utan ett tag så får vi se!

Nu ska jag kika runt lite, sen blir det sängen och krama kudden!

Sov gott på er!!

Lite egen klagan

Känner mig enormt stressad.
Har såå mycket jag ska hinna med känns det som.
Är ledig två dagar så det ska väl inte vara nått problem?
Jo faktiskt, det är det.
För orken finns inte där!!

Har en hel lista på saker som är ett "måste", men vad gör man...
Jo slår sig ner på kontorstolen och kör bloggrunda nr....
i ordningen denna förmiddag. Suck!!

Brukar ju få till det i sista minuten, då kör man ett super race.
Och av nån anledning så brukar man hinna med det man ska ändå.
Men med andan i halsen.

Måste till Biltema innan jag hämtar Emil från skolan.
En vän till mig ska ordna mina bromsar.
Så det blir en eftermiddag i sköna Ystad.
Så glad jag blev när han erbjöd sig. Såg annars tusenlapparna
försvinna i vinden.
Och jag som ska till Ullared på onsdag med kollegorna.
Hade inte blivit nån shopping för mig då inte.

Tvätthögen börjar sakta sjunka då jag har tvätt tid, men
dammråttorna virvlar runt fötterna och fönstret i vardagsrummet
skriker på rengöring.

Ja, ja nu tar vi det lugnt!
Allt finns ju kvar tills man tar hand om det..tyvärr! ;)

Ha en skön dag i solskenet.
Kramar om!

Spänd förväntan och jobbig huvud pina..

Tyckte nån kom med förslaget att man inte skulle
ändra tider från sommar till vinter osv.
Hade varit rätt så bra då jag hela tiden glömmer
när och ..hur... fram eller tilbaka.
Jo möblerna ut...fram ..sommar..

Min kära natt kollega påminner mig alltid..
efter att jag ett år kommit in en timme tidigare..alltså kl 6.

I morse var jag så otroligt trött när kl ringde och
man skulle hasa sig upp och till jobbet då man började kl 7.
Det blev lite sent igår då jag var iväg på revy med kollegorna.
Var länge sen jag skrattade så mycket, iallafall i första akten.
Vart år får vi en revy tur som julklapp av jobbet.
Ganska så trevligt faktiskt.

Jag hade inte hört något från lägret där Emil
varit nu i helgen. Var ganska så spänd hur det hade gått!
Även om jag nog visste att det skulle gå hur fint som helst!
Jag sände iväg ett sms, men hade ingen förhoppning om att
få nått svar. Emil är helt ointresserad av telefonen nämligen och anser
att den bara är till för att meddela mig när han kommit hem från skolan.

Mycket riktigt, han hade inte ens sett att jag sänt den!
- Den har legat i väskan!

De hade ätit gott, bowlat och haft en urskön helg.
Allt hade gått riktigt bra enligt ledaren.
Och det var ju väldigt kul att höra!


Emil var väldigt bekymmrad över att hans påse som sovsäcken
låg i hade spruckit lite och ville bestämt tillbaka med
den och få en ny.
Men han lugnade ner sig efter ett tag.
Fick följa med till jobbet idag när han kom hem och hjälpa till att handla.
Men det var lite väl mycket för herrn som körde recer med kundvagnen, hittade honom liggandes på golvet och försökte krypa in under kundvagnen när jag
i en svag minut kikade efter en god ost...

Som jag skrattade för mig själv...men skyndade på lite så
vi fick slut på all tråkig överenergi som verkade samlas under
taket på ICA butiken..

Väl hemma sen, så gjorde vi absolut ingenting.
Mamman hade huvudvärk..så otroligt...har haft från och till
i flera dagar nu.
Så det blev en burk ravioli till en misstänksam son som först petade
i de fyrkantiga pasta kuddarna.
Det gick ner till sist iallafall.

Sen mös vi vid tv:n och glömde helt söndagsbadet, tur vi inte
har så bråttom på morgonen så Emil kan ta en dusch då,
vilket han kors i taket gick med till.
Vet att en hel del där ute har beymmer med både duschning och hårtvättning.
Det har inte varit speciellt svårt att övertala honom att bada,
men det mer och mer med sura miner.
Håret är också ett kapittel för sig, lite svårt att vända bladen där.
Motsträvig, tills han väl står i badkaret och jag är snabb
nog att hjälpa honom så.
Annars går det inte alls.

- Nej det gjorde jag igår.

-Men snälla Emil, du badade inte igår...det var iallafall
tre dagar sen nu!!

Ja ja, man är ju inte ensam om det, de vet jag, och det känns bra!

God natt och sov gott!
Kramar om!!

Nattliga utbrott och ändrad inställning

Jag läste ett inläggg på facebook som en mamma skrivit.
Det handlade om utbrott om natten, och en frågan om
andra kände igen sig.

Jag nickade instämmande.
Oja, det där känner jag mer än väl igen.

De högljudda skriken som skar igenom nattens tysthet.
Den lilla kroppen som var helt stel och alldeles svettig.
Röd i ansiktet, ögonen uppspärrade och lilla munnen vidöppen
i ett hjärtskärande skrik.

Vad berodde det på?
Jag har ju prövat allt.
Hålla om, smeka över håret...blev bara värre då.
Var det tonen på rösten när jag kom in?
Eller inte ljust nog i rummet?
Var det kanske tystnaden i sig eller ensamheten?

När barnet är runt 4 år och inte kan komunicera verbalt
ordentligt, då får man pröva och pröva och pröva...
Om och om igen..varje natt...år efter år...
Är du sen ensamstående och får ta detta helt själv.
Kan ju säga att man var en zombie om dagarna.
Inte konstigt att man inte orkade med sig själv, eller hemmet.
Man andades, så man levde, men mycket mer var det inte.


Hjälp?
Nje, för det första så skämdes man otroligt.
Man la ju skulden på sig själv. Att man inte var en bra mamma,
att man inte gjorde saker på rätt sätt.
Man blev för stolt kanske, eller svag och vågade inte..

Jag kommer så väl ihåg en incident hemma hos min mamma.
Den vände min inställning, men fortfarande så bad jag inte om hjälp..
För ska jag vara helt ärlig. Jag visste inte vart jag skulle vända mig!
Mamma satte ner foten och var så frustrerad över ett utbrott som tagit timmar.
Det finns hjälp sa hon, ni kan inte ha det så här!

Tack mamma, jag har aldrig sagt att det samtalet hjälpte mig mycket!
Tror du vet vad jag menar!

Från ena dagen till den andra var min inställning djupt innom mig att
nu är det nog. Nu orkar jag inte mer, och nu är det jag som tar komandot!


Omedvetet tror jag att jag gjorde vardagen mer tydlig för Emil.
För döm min förvåning när han blev lugnare från en dagen till den andra!
Nu pratar vi nog när han var i 5 års åldern kanske...eller möjligen 4 år.
Ja iallafall dagtid.
De nattliga bestyren fortsatte några år.
Men när han väl blev mer verbal så började också utbrotten på natten avta.
Utan då ropade han istället.

Han sov alltid bäst när han sov i min säng.
Av nån andledning så hatade han sin säng, sitt rum.
Nattliga rutinerna har alltid varit kämpiga. Många utbrott...
Springa rundor.

Men jag var envis. Somna i sin säng och komma till mig på natten var helt ok.
Men just insomnandet kunde ju ta halva natten...
När han vaknade så ropade han, jag kom in och han följde med till min säng.
Han är rädd för mörker och vågade inte gå den korta biten in till mig!

Så hade vi det i 10 år.

Under tio år, sov jag inte en hel natt..



Idag önskar jag att jag varit stark nog att fråga..
Vart vänder jag mig? Vem ska jag fråga så jag får hjälp!

Vi tog oss igenom alla åren och kom ut på andra sidan mycket klokare.
Det är inte en svaghet att be om hjälp!

Ju tidigare man inser att man behöver hjälp desto bättre.
Och inte är det ett tecken på att man är svag som människa,
nej man gör det ju av kärleken till sitt barn.

Det är ju för barnets bästa!

Tack alla fina!!

Vet ni vad!
Jag är så otroligt glad för er som kommer in här,
och hos dem jag kikar in till med jämna mellanrum!

Jag har lärt mig så otroligt mycket om er som föräldrar.
Hur olika och lika vi kan ha det i vardagen. Vilka problem
som andra har som man kanske kan lösa eller ge tips om...

Jag har de senaste veckorna kunnat delge olika exempel
till kollegor..vikarier på jobbet...

- Jag vet en mamma som...
Och dom gjorde så.... de har problem med...

Känns som om jag känner er alla på ett plan.
Ni har hjälpt mig både som mamma men även som profissionell
i mitt arbete. Kunna vidareföra problem och lösningar.
På saker jag inte själv kanske skulle ha haft en lösning på!

Mitt tanke sätt kanske inte är ändrat, men jag känner mig
starkare i min roll. För jag vet att jag har rätt....
jag kan inte ha fel när jag vet att många många föräldrar känner eller
har det likadant!

Jag har jobbat med så många personer som haft utbildningen,
men inte förståelsen...
Som fortfarande efter kurser och lästa böcker, inte kan sluta jämföra
våra och andra funktionshindrade ungd. med "normalt" utvecklade barn.

Ett barn med ev. ODD och AS:
Ett nytt barn kommer som denne inte sett innan.
Det första h*n gör är att hoppa på den nye´s skor och
sparka dom över rummet, slå den nye med en filt
och säga fula ord.

Personal:
Det där är ren jävulskap och ouppfostran....
har väl inget med hans funktionshinder att göra!

Hade denne varit påläst hade man kunnat tackla situationen
helt annorlunda. Och haft en annan förståelse.

Då kanske man hade förstått att h*n blivit förvirrat och upprört då
det kommer nått nytt, som man inte känner till.
Då kanske man kunde ha vetat att denne behöver väldigt god framförhållning
och få veta förändringar i förtid!
Då kanske man hade mer förståelse för att det är viktigt med
saker som de är trygga med, även om man själv kanske inte tycker att
den trygga saken ska vara med jämt. Som en mobil eller PS spel.
Tar du bort tryggheten har de inget kvar och står naket...

En person som inte har kontakt med en funktionshindrat barn på
ett känslomässigt plan, kommer aldrig att förstå...
Hur många böcker man än läser!

Och ibland räcker det inte med kurser, lästa böcker och information.
Har man inte intresset kommer man aldrig ta till sig det man behöver veta!

Men jag är iallafall glad över att ge så mycket information som
jag bara kan till alla som vill lyssna.
Det krävs lite mer fantasi och vilja för att förstå sig på barn med NPF.
Tålamod, vilja...och mer information.

Lite tankar så här på tisdagsförmiddagen.
Här lyser solen, hoppas den även lyser på er!

Kramar om!

Inlärt beteende!

När vi var i Alnarpsparken i söndags
och gick vår sköna promenad.
Då säger Emil:

- Mamma, vet du varför det är farligt att gå
i skogen på våren?

- Nej

- För träden skjuter skott!

Sen flinar han lite försiktigt och jag skrattar.
- Ja den var bra sa jag.



Efter en stund säger han då...

- Mamma, vad betyder det?

- Vad då?

- Ja, för träden skjuter skott!
N säger det hela tiden i skolan, men jag vet inte vad det betyder!

Åh, men där ser man ju ett klassiskt exempel, på ett inlärt beteende!
Nått man kan ta till i sociala sammanhang, men man vet inte egentligen vad orden står för. Bara att man fått ett positivt reaktion tillbaka!

Jag försökte förklara så gott jag kunde, men han var nog inte helt med på
de ändå tror jag!

Att utöva inlärda beteenden är ju en överlevnadsteknik socialt
bland barn och vuxna med någon form av autism.
Har de inövade meningar, frågor så har de något att gå på när de
ska vara sociala.
Vi andra kanske tycker meningarna kommer på fel ställen och
skämten är lite stela. Men man har nått att prata om.

Just det har jag lärt mig av vuxna med diagnos.
Har de inte redan några punkter som de kan ta till i sociala sammanhang
så var det väldigt svårt för dom.

Nångång på habb, eller om det var under utredningen då vi skulle svara
på en hel uppsjö med frågor, så var en fråga om barnet rabblade
meningar, komentarer osv från tex tv reklamen...

Nej det har han ju aldrig gjort...fören nu.

Hela tiden, utan något speciellt syfte, fraser från nån serie,
reklam eller you tube klipp!
Hans viftande på händerna tycks ha ökat, ibland kan ha sitta och
gunga fram och tillbaka om han tänker på nått och göra lite märkliga ljud!
Eller fnittra omämmat med händerna för ansiktet....

Jag undrar just varför. Går det liksom i vågor?
Det är ju ganska så vanliga autistiska rörelser.
Men kan det ha med att han är början till en ny fas, tonåren?
Hmm...

Nej livet ska inte vara lätt..eller?

Ha en skön dag, idag jobbar man kväll med barnen!
Kramar om!!

En liten länk..

Jag älskar Mia Skäringer.
Tycker hon är så otroligt skön som skådespelare
och komiker.


(Bild från Sveriges radios hemsida)

Jag hade dock ingen aning om att hon hade en son med diagnos.

Och jag vill bara posta den här arktikeln som hon skrivit,
läs den HÄR.

Tyckte den var så bra skriven!

Nu ska Emil och jag bege oss till skoaffären och se på nya
vårskor. Ha en skön eftermiddag!

Kramar om!

Vår i luften och på marken

Det var så härligt väder på eftermiddagen,
och lite dumt att sitta inne.
Så vi packade kaffe och smörgås och åkte iväg
för att titta lite på våren.

Så lite skåne vår i bilder från i eftermiddags!









Emil behövde "rastas" och jag med för den delen.
Det var riktigt skönt, så länge solen höll sig
ovanför trädkronorna!





Hoppas ni får en skön söndags kväll!
Kramar om!

Lite inspiration bara!

Lite nytt hemma är alltid kul.
Jag fann den här otroligt söta kakburken
på Netto av alla ställen!


(Netto är en dansk lågpris kedja för livsmedel
som spritit sig väldigt i södra sverige)

De söta ljuslycktan/vasen brevid, kommer från Ellos.

Vänner med diagnos..

Hemma hos P såg vi inte skymten av
killarna på ett par timmar.
De var i full färd med nått projekt ute i tädgården
som innefattade brädor och en skruvdragere.
Lika bra, för P´s pappa, min bästa vän och jag hade
en del att prata om över en kaffe!

P har också funktionshinder som gör att
han ligger efter i utv. samt att han har
tal svårigheter.
Så han och Emil går väldigt bra ihop.
Ja de har känt varan sen de var väldigt små dessutom.

Emil hade glatt sig till att de skulle få spela
biljard inne i stan idag.
Men när vi kom dit så blev han mer sugen på flipperspelen som
hade ett helt eget rum i spelhallen.
Och då blev han okoncentrerad och butter när han dessutom
inte vann biljarden.
Flipperspelen var ju bara för dom över 18..attans då...





Och jag funderade på hur denna kvällen skulle sluta!

Ja det var ju som vanligt. Små tjaffs.
Uppspelthet, sura miner osv osv.
Låtsasbrottas som snabbt blir allvar för Emil,
och jag får gå i mellan konstant.

De fick sitta i varsin soffa tillslut med mig emellan
när vi skulle se körslaget på tv.

Trots tjaffs, missförstånd, småbråk och ständigt
pikande, så trivs de ändå med varann...
Ja jisses...

Men det blir väl så, när de båda har sina begränsningar.

P´s pappa berättade att hans flickvän har svårt att
ta in att hans son inte är tolv till sättet.
Utan betydligt mindre då han är sen.
Och därigenom kommer en hel del konflickter mellan dom.

Det är ju ganska så vanligt tänker jag.
Vi blir ju uttittade ganska så ofta...man har väl vant sig.
Fast visst är det så, de har osynliga handikapp och det är väldigt
svårt att få grepp om. Om man inte har intresset och tar reda på fakta!

Kramar om!

Mjöligt värre

Övernattningen hade gått bra.
Emil hade stukat en tå och ringde på morgonen
för att säga att han nog inte kunde gå hem själv sen.

Men jag ordnade så at han hämtades och följde med till
mitt jobb sista timmarna.
Där spelade han data med en av killarna.

Väl hemma började tjatet om olika saker.
Jag skulle hunnit titta på arkitekt programmet så att
jag kunde berätta hur den funkade.
Hade jag faktiskt helt glömt, och det var ju inte bra..

Så jag satte mig ner en stund innan matlagningen.

Men då var de fel, för han var hungrig...
Då sa jag att han kunde börja med degen till pajen så kom jag.
Men är man inne i ett nytt program så reduseras
andra ljud på nått sätt.
Jag hade ialalfall inte hört honom gorma och grymta i
köket fören det var för sent, och jag möttes av detta:





Bunken till häligheten låg i hallen utanför köket..

Sura miner, gråten i halsen, in på rummet och stänga om sig.

Resten av kvällen var helt enkelt skör.
Är man sen själv trött med lite huvudvärk..ja då kommer
allt annat som ett brev på posten.

Idag skiner solen på blå himmel.
Snödropparna och krokusarna börjar synas här och där
vid husknutarna. Vår!

Fast det kände man inte häromdagen..då det haglade i
ärtstorlek och snöade efter det!

Idag har vi fått "låna" P, tänkte att vi skulle finna på något
roligt tillsammans. Kanske spela biljard. Ja vi får se!

Kramar om!

Vi fick ett brev..

För några veckor sen kom sonen hem med ett brev från skolan
i kontaktboken. Det handlade om en gemensam bio kväll där
killarna gemensamt skulle ut och äta på resturang gå på bio
och sen sova över på skolan de som ville.

Så här skrev de som motivation:

Det finns många andledningar till att vi vill ge eleverna
denna möjlighet, framförallt handlar det om att eleverna
skall kunna uppleva saker som andra barn kan göra på egen hand.
De ska kunna träffa sina kompisar på andra tider än de
vanligtvis gör och göra annat än skolarbete tillsammans.
Vi vill också se detta som en träning för att i framtiden kunna
bygga vidare så att eleverna skall kunna till exempel åka på
klassresa eller i förlängningen som vuxna, bo själva!

Jag är helt förundrad över den kunskap och stark vilja
det finns band personalen, att göra så mycket för dessa barn.
Jag vet ju av egen erfarenhet hur bra Emil mår, sen han fick möjligheten
att byta till denna skola.
Han har växt enormt.

Bara det att han gladeligen står upp på morgonen och vill
till skolan är ju väldigt stort.

Att lärarna ser bortom skolan, och tänker långsiktigt gör
så att man vill krama om dom alla länge.



Idag var den stora dagen.
Vi köpte en ny sovsäck i tisdags som Emil även skall ha med
på lägerhelgerna. Den har han redan "legat" in och myst i framför tv:n.
Igår packade han..hrm..ok jag packade med honom det som han behövde med sig.
Pyjamas, kudde, nallen, mp3, ombyte.

När han låg under täcket igår sa han:
- Mamma, i morgon är den bästa dagen och jag har längtat så!

Åh så varmt detta hjärta blev då, när jag höll hans hand,
kramade om den och sa god natt!

För att det inte skulle bli för lång dag, så fick han sovmorgon idag.
Vanligtvis på helgen så får man väcka honom vid halv tio, tio.
Men i morse hade han redan vaknat kl 7...
Halv tolv hade jag sagt att han kunde komma till skolan.
Lagom till lunch tänkte jag.

Ja det var vad jag tänkte.
Kl halv tio var Emil färdig och hade ingen ro i kroppen mer.
Så vi körde iväg.
Och jag sa hej då till en överlycklig kille, med ryggsäcken full
och sovsäcken i högsta hugg.

Jag har inte hört något på hela kvällen.
Och jag har varit lite rastlös, försökt slappna av men
tankarna är ju där. Hur har det gått?

Ja troligtis ganska så bra, eftersom han inte hört av sig.
Så det är nog bara denna oroliga mamman som få ta och ge sig lite.
och försöka tänka på mig själv...och sova gott!

Ha en jätte skön fredag. Kramar om!

Utveckling..

Idag hade jag ett uppföljningsmöte på Habb.
vi konstaterade att läget var under kontroll.

Emil har vuxit i många anseenden, och börjat ta
lite ansvar själv.
Som att vilja byta rent i sängen och att han
självmant ibland borstar tänder utan att man påminnt.

Hans utbrott har näst intill försvunnit.
Ja iallafall de destruktiva, där han slog sig själv.
Vilket är otroligt skönt.
Ja vi har haft en fin period, så vi avaktar lite med nästa möte!

Kom på att vi ska se om vi hittar ett riktigt program för arkitekter
till Emil som han kan sitta med på fritiden.
Då han intesserar sig just för ritningar.

Sims och andra spel är inte av intresse utan det känns
som om han behöver något mer avancerat.
Så vi får se vad vi kan finna!

Jag fick några timmar över och strosade runt i ett närbeligget
köpcentra. Så länge sen jag bara gick och fönster shoppade.
Jag skulle inte ha nått och handlade endast ett doftljus till toaletten.
Men jag tänkte lite på vad jag ska se efter när man kommer till Ullared.

Åkte hem och åt lunch och fikade innan jag skulle iväg till
Emil´s skola på utvecklingssamtal.
Är alltid så trevligt, mycket disskussion och skratt.
Känns aldrig stelt och konstlat med hans lärare.

Allt gick bra och i de flesta ämnen ligger han på nivå med
hans årsklass 6. Är väl bara svenska, engelska och matte som
han behöver lite extra i.
Särskillt engelskan då, där han inte klarade nivån på det internationella
provet i våras.
och nu började de prata om ett extra språk till hösten.
Ja Emil börjar ju 7:an.
men de var väl mer inne på att de fokuserar på de han
redan har svårt för.
Emil har dock en egen uppfattning, han vill läsa franska!!!

Hmm..ja vi får se vad vi gör med den viljan sen.

I morgon tar Emil och jag sovmorgon.
De ska ha bio kväll och övernattning på skolan.
Så han får komma senare så dagen inte blir så hemskt lång!
Han gläder sig mycket och har redan packat sovsäck och nallen.

Nu ska jag ta och hålla kväll och kika på tv med Emil.

Kramar om!

Lammungar och kycklingar...

Vet ni vad?

Vi ska göra det igen. Med jobbet.
Vi ska på konferens, planera sommaren,
inhandla saker till verksamheten.
Prata allvar men också ha himla trevligt
med god mat och kanske ett glas vin på kvällen!

Vi ska dit igen...Ullared!!

Och jo, det finns lite tid till privat shopping med..hihi!

Jag blev ju genast bekymmrad över vem som kan se till
Emil så länge. Då vi blir borta två nätter.
Jag har bara en vän här omkring som
Emil känner väl men de kunde inte då, och hans far kunde inte
heller komma loss..hmm..!

Då kom Emil´s fina mormor med den geniala idén att
komma ner och få lite kvaliteé tid med barnbarnet.
Hon ska även få vara med en dag i skolan samt göra ett
studiebesök på en näliggande Autistskola.

Hon jobbar själv på en Träningsskola med funktionshindrade
nämligen. Och då passar man ju på att se sig om efter lite
nya ideér vart man än kommer.


Sen har jag redan funderat ut vad vi ska göra på lördagen
innan hon åker hem, fast det har jag inte talat om än.
Ja det är ingen helmlighet. Vet ju att du läser här! :)
Tänkte att vi tar en sväng till Agda´s och
sen fika på Vellingeblomman´s mysiga café.

Emil tycker om att fika där. Sen är det väl mest för oss vuxna.
Men de gör alltid teman för barnens skull. Som nu till påsk.
Både små lamm ungar och kycklingar finns på plats!
Blir nog en trevlig tur!

I morgon ska jag både till habb på ett uppföljningsmöte och sen
på eftermiddagen ha ett utvecklingssamtal på Emils skola,
sen var den lediga dagen förbi då!

Kramar om!!

Helt perfekt..

När jag var liten ville jag bla bli författare,
eller konstnär.
Jag ritade varje ledig stund. Hade teckningar överallt.
Block och penna med mig i väskan vart jag än gick.

Men nånstans där i tonåren tappade jag mer och mer
av det jag en gång drömde om.
Än idag tycker jag om att fixa och trixa både med
text och färg. Men inte i den utsträckning jag egentligen hade velat.
Nej det finns liksom inte ork eller kanske tid..
Eller är det kanske jag som prioriterar dumt.

Ända sen Emil var liten har jag dragit hem pennor och färger.
Papper och saxar, klister och paljetter.
Men han har aldrig varit intresserad.

Har märkt mer och mer att allt som Emil ska göra,
måste vara perfekt. Annars så är det ingen mening att
han ens börjar.
Vet han inte redan innan att han klarar det där.
Då vill han oftast inte börja heller.

Så var det med klätterställningen när han var liten.
han studerade åtalet ggr barnen som klättrade upp och ner.
men försökte aldrig själv.
Fören en dag då han var säker på att nu, nu har han
studerat ingående och nu klarar jag det!
Och klättrade utan problem!

Han studerade hur man åt med kniv och gaffel,
Och vägrade äta med en gaffel fören han var säker på
att han gjorde som jag.
Dagis personalen var förundrade över vilken bra handkontroll
han hade. Precis handhållning och högt över tallriken.

Nuförtiden tror jag Emil funderar på en massa projekt.
Ja det är som jag tror iallafall.
Helt plötsligt i torsdags kväll, tog han papper och penna
och satte sig ensam i köket och ritade.
Han ritade i ett par timmar, helt tyst.

Sen visade han vad det var. En ritning.
Nej han är inte nöjd med den, för den blev inte perfekt.
Hans lärare kommer inte se vad det är, sa han.
Men jag tyckte den var jättefin såklart.



På fredagen tog han med sin mini skate park till skolan igen.
Han vill inte ha den mer utan vill bygga upp en helt ny.
Efter ritningen.

Oj..tänkte jag.
Nej jag ska nog inte lägga mig i begränsningen.
Tror jag lämnar det till skolan faktiskt.

Ha en skön söndag, den här damen ska bege sig till jobb
och underhålla barnen i kväll!

Kramar om!

Medicin nojja...

Emils högkostnads status var nere på noll, när jag
förhörde mig på apoteket idag.
Div att han då får betala allt till normalt pris.

Svetten lackade och jag fick reducera det jag egentligen behövde till honom.
Bara hans ena allergi tabletter går på 300 kr.
Sen skulle han ha cortison och mjukgörande kräm också…



Då passade jag på att diskutera melatonin med apotekaren.

Jag trodde ju att eftersom min läkare skrivit melantonin, så var det de
jag fick när jag kommer att hämta ut tabletterna.
Men se där hade jag helt fel!!

Läkemedelsverket måste ”godkänna” min son först och den medicinen.
Anser dom att han lika gärna kan ta Cirkadin som redan finns ute
på apoteken. Ja då blir de dom han sen får ta.
Eftersom cirkadin innehåller Melatonin.

MEN det är bara det, att högkostnads skyddet gäller INTE för Cirkadin!!



Det är därför man måste ha en licens för att kunna hämta ut melantoninet!

Jag blir ruinerad… tittar på plånboken med rynkad panna.
Ensam är inte alltid bäst ekonomiskt.

Torsdags trött

Idag tänker jag minsann pallra mig i säng i tid.
har lite huvudvärk och är rent trött.


Men ville ju tala om att Emil fick även Kasper kollo
till i sommar, 14 dagar. Tjoho, så glad man är!

Vad Emil sa..
- Mmm....ok!
I mer neutral ton såklart.

Iallafall mer neutral än denna mamman hadde! ;)

Sen har jag ännu en nyhet att förkunna.
Emil var rastlös, och det brukar bara leda till
tjaffs och utbrott. Så jag bad honom borsta tänderna.

När jag väl gick ifrån Lyxfällan som jag satt och slöade till
ja då hade lille mannen klättrat upp i sängen och
låg fint och väntade under täcket!

Sånt händer ALDRIG här..

Och vi som inte ens börjat med Melatonin. *skratt*
Men jag tror det blir bra. För han varvar ju inte ner
som vi andra gör. utan 20.00 då blir han piggare istället.
Och då blir han ju så otroligt ledsen och arg på sig själv
när han inte kan somna.

Jag har dock inga problem med den biten, ;)
Så nu säger jag god natt och sov gott!!

Kramar om!

Internattionella kvinnodagen..eller...

pannkaksdagen...eller fettisdagen?

Ja alla tre iföll denna dag.
Hur ska man då fira?

Pannkakorna tog vi igår iallafall.

Åh idag fick det bli härlig semelbulle till
mellanmålet. :)



Jag har haft ett par kassar urvuxna kläder
Emil inte kunde ha mer som bara stått.
Har försökt sälja på nätet, men tyvärr var det bara
jackorna som var intressanta!
Trist på fina kläder att inte användas tänkte jag,
och ringde på grannen.

Vet att mamman är arbetslös och pappan hoppar in då och då
å kör taxi. De har tre barn och den minsta är en pojke.
Ja det hade ju inte spelat nån roll vad de sysselsäter
sig med egentligen.
Men de blev överlyckliga och det var ju huvudsaken.

Funderar på om det var därför mamman ringde på idag med dessa
härliga tulpaner! Men det var för att det var kvinnodagen menade hon.
Och jag tackade såklart. Älskar dessa fina tecken på vår!!



Och då har jag ju firat internationella kvinnodagen med. *skratt*





Idag var jag och fikade med min syster som var
i Sverige fram och tillbaka.
Hon bor ju annars på Barbados.
Hade ju en hel del att prata om såklart.
Tiden gick så snabbt och jag skulle hämta Emil
tidigare idag då vi hade läkartid!

Satte oss i väntrummet en tid innan.
Emil började att bli rastlös efter ett tag.
Då hade han redan kört omkring med dockvagnarna.
Kört brio tåger flera varv, suttit på golvet och lastat
lastbilen med traktorn. Han hade hunnit springa
lite i korridoren. Tittat sig i roliga spegeln,
Och nästan haft ner den när han skruvat på skruvar som var lösa..
Ropat högljutt att nu var minsann klockan
över 14.00 var är läkaren?
Samt krupit upp i soffan och varit rädd att
han skulle få spruta!

(och jag brukar undra om han verkligen har ADHD..haha)

Måste säga att jag hade väldigt svårt att förstå vår läkare.
Kvinnan bröt otroligt nämligen.
Hon verkade ganska ny dessutom och något nervös.

Började babbla om hur viktigt det var med rutiner???
Öh..ja, som om jag inte visste det vid det här laget?

Men det var inga problem att få Melatonin.
Den är bra, inga biverkningar sa hon.
Så då ska vi prova den, när vi fått hem sertifikatet!!

Ja tänk, man måste ha ett skriftligt godkännande Innan man
får lov att hämta den på apoteket.
Även om receptet rent faktiskt redan ligger i deras system!
Märkligt. Men åh andra sidan är det ett kostsamt preparat.
Tror inte de skrivs ut hur som helst faktiskt!
Och jag var ju lite rädd att den inte skulle gå under
högkostnads skyddet.
Men se det gjorde det sa hon.
Fast hade man fått cirkadin, så hade det inte gjort de!



Emil hade stått och tittat ut genom fönstret när vi pratade,
en stund. Sen hade han byggt torn med klossar, han hade tagit
och ställt sig på en stol för att nå en boll som han sen
sparkade det hårdaste han kunde in i väggen.
Kan säga att den åkte bort rätt snabbt.
Han hade även hunnit rita nått obefintligt på ett papper samt byggt
en pyramid i lego!
Under hela tiden sa han inte ett ljud...

Läkaren undrade om han pratade hemma?
Jo tack, ibland får man ju ha öronproppar..haha!

Han blev mätt, vägt och hjärtljudet kollades.
Allt så fint ut, och vi fick gå hem!

Sen var det lite mys, tv och natta sonen.
Själv använder man sin lediga tid vid datorn,
men nu ska jag också försöka komma i säng!

God natt och kramar om!!

Hur ska det nu gå?

Just nu har en särskole elev "praktiserat" på Emil´s skola.
De ska se om han vill börja där efter sommaren säger Emil,
men vi vill inte ha honom där. Han är konstig!

Emil säger det inte rakt ut utan inne i huvudet säger han.
Hans klass kamrat däremot är lite mer okänslig och
säger det i klassrummet enligt sonen.

Denna elev har gått alla sina 8 år på sär, men vad jag förstår
så ska hela systemet ändras.
Autister utan utv. störning ska inte få gå i särskola mer!!

Barn som oftast behöver enorm struktur, trygga ramar.
Samma rutiner, städigt en hjälpande hand i vardagen...
Ska de bara släppas ut i ett samhälle de inte förstår sig på?

Det är inte det autistiska barnet man får göra om,
det är sammhället omkring det!

Hur ska det gå för dessa barn och unga?

Kika in på Lenas blogg VitaVox, hon har stridsyxan uppe!

Ha en skön tisdag! Kramar om!

Lite att tänka på..

Tro det eller ej....
I morgon har vi tid till läkaren på habiliteringen.


Inte en dag för tidigt, eller vad säger ni?

Hörde en mamma som var trött och less på sin habilitering.
och jag försökte muntra upp med att säga hur bra min var..
ja eller muntra upp vet jag inte.
Tills vi kom fram till att vi hade samma!!

Då förundrade jag mig över hur man kunde ha så olika
uppfattning om något så lika!
det var innan jag råkade be om en tid till läkaren!

Emil har alltid haft sömnrubbningar.
Eller mer insomningsproblem.
Själv har jag ju inte reflekterat över att det
kanske var ett problem. Jag var ju så van...

Men jag har mer erfarenhet nu känner jag.
Fått mer kött på benen och fått veta lite mer om saker och ting.
Då tyckte jag att vi skulle pröva Melatonin för att hjälpa
Emil att varva ner på kvällen.


Melatonin har vi ju naturligt i kroppen, så det är ju
kanske inte en medicin på så sätt.
Men den ska visst vara väldigt kostsam.

Men att det skulle ta 6 månader trodde jag aldrig..
Jag var kanske dum som trodde vår kurator ville boka tid när hon nu
erbjöd sig att göra det.
Nästan 4 månader senare blev hon förvånad när jag tog upp det igen.
Jasså, vill ni träffa läkaren?

Jag ringde själv upp läkarens sekreterare, som blev
riktigt mållös över att vi ville TRÄFFA läkaren och inte
bara ha en telefontid!

Men vad är det här tänkte jag då...ska det vara så?

Men tjatet verkade ju.
Jag fick en tid..men inte till vår läkare
utan nån helt annan..Hmm..!!

Tänkte då på den mamman...
Hon hade också fått slingrande svar, tid till olika
vikarierande läkare..
Till slut bytte hon habb. tror jag.

Så trist att det ska vara så.


Ibland kan jag bara bli så förvånad över Emil.
Man tänker ju inte alltid hur man säger saker,
och att han kanske uppfattar det felaktigt.

Som på tv igår - ni får ta det med en nypa salt!

- Vaddå en nypa salt. Varför ska han ta salt? Vad menar dom?

Ikväll skulle vi klippa naglarna. Det visste han om
och även om han inte tycker om det så vet han att det måste göras.
Jag tar tag i lillfingret och överdrev sättet jag klippte på.
- Oj, nu klippt jag av fingret.. *fniss*

Varpå jag fick en blick av ett par så stora ögon
att man trodde de skulle rammla ut.
Panik!
och med gråten i halsen började han slå med knytnävarna..

Det tog en stund innan han lugnade ner sig och kröp upp
i sängen och under täcket.
Då sa han lite tyst.
- Jag känner mig lite mobbad när du gör så!


Det får en att tänka till, mitt skoj är inte samma som hans skoj!
Och orden har mycket starkare betydelse för honom är för kanske mig!
Det är minsann inte lätt när man inte förstår det osagda!


God natt och ha en skön tisdag!

Solskens söndag

Vilken härlig morgon.
Solen lyste skarpt när man slog upp ögonlocken.

Emil kunde inte sova igår, och tillslut
fall han i so på soffan i vardagsrummet.
Ibland blir han rädd utan andledning.
Ser och hör saker en annan inte gör.
Och igår var en sån kväll.

Så det var ett evigt mammande...
Tur det bara var lördag. :)

Vi värmde morgonbröd i ugnen och te till det,
innan vi körde iväg till habiliteringen på förmiddagen.
Där skulle vi bada varmbassäng med andra föräldrar
och barn med autism.
För en månad sen var vi där första ggn.
Då var det endast två pappor där med varsitt barn.
Nu vimmlade det nästan, och då bli Emil lite skärrad.

Nej för många. Inte bra.
Så jag fick leda honom in. Ja det var ju inte så farligt
när man väl kom ner i vattnet upptäckte han.

Jag hade lovat honom att fika på IKEA när vi var färdiga.
men jag hade fått en extra tid till tvättstugan.
Så det blev lite ändrade planer.
inte för det gjorde herrn så mycket, då kunde han hinna
se nått avsnitt barnprogram han ser på nätet.

Fast vi kom iväg sen ändå.
Men i resturangen var det väldigt fullt och Emil backade.
nej han tycker verkligen inte om när det är folksamlingar.
Så vi gick en runda först, provsatt soffor, stannade vid varje
"lekhållplats"....kurragömma på lagret, sura för att mamman ville
titta i fyndhörnan och fann ett nytt cd fodral till alla hans
älskade Lasse Majas detektivbyrå.

Egentligen var det kanske lite dumt att inte vara
ute i det fina vårvädret. Med en sol som sken...
Men det kommer mer av den varan, jag lovar!!

Jag fann inget på loppisen igår, Petra undrade.
Däremot fann Emil två små gafflar man äter
majskolvar med. Och de ville han ha så..

Helgrillad kyckling til kvällsmat, solsidan och Wallander...

Och nu så är denna damen mör!

God natt och sov så gott!

Lördag i bilder

Åh så skönt när man kan sova tills man vaknar.
Sätta på datorn och en kanna kaffe.
Sitta i lugn och ro och uppdatera sig
i bloggvärlden.
Och det innan sonen vaknar!

Idag fick jag väcka herrn kl 10.
Man behöver ju inte sova bort dagen, även om man kan!

Sen frukost. Emil spelade på sitt rum.
Försöker komma upp i nån level..ja i nått spel.

Idag hade jag bestämt mig för att åka till en loppis
i närheten, som jag inte varit på alls faktiskt!
Har hört den är stor. och jag ville finna kanske nån hylla,
tallrikshylla...eller gamla saker överhuvudtaget.
Men jag är ju ganska så kräsen. För det är ju inte vilket
skräp som helst som får äran att träda min tröskel. ;)

Kan ju säga att sonen var mindre glad för mitt påhitt.
Fick muta med att åka och titta på Autoropa och deras nya
bygge som snart är klar. Samt åka upp till utkiksplatsen
som Emil verkligen tycker om att vara på.



En tur i biltvätten blev det också.
Jag hittade inte min bil på parkeringen,
den var grå istället för svart.








Åh som jag önskar jag hade min camera.
Här ute var det massor med fåglar vid iskanten.
Tyvärr syns de inte med mobilens camera.


Ganska så typisk skåne träd.




Ikväll blev det rostade rotfrukter med kassler
och vitlöksås!


I morgon blir det bad på habiliteringen, och fika på IKEA
där vi även ska köpa en spot light till Emil´s rum.

Nu blir det att sätta på kaffet.
Plocka fram de nybakta hallongrottorna.
Spela en omgång friidrott med sonen och sen
se melodifestivalen!

Ha en skön kväll.
Kramar om!!