Då och då kikar jag in här. Ibland har det gått väldigt länge. Jag har inte skapat mig en ny blogg som jag för länge sedan skrev. Och ikväll loggade jag till och med in här, och upptäckte hur mycket som gjorts om sedan jag dagligen använde mig av mitt innersta rum.
Mycket har hänt, och ibland känns det lite ledsamt att jag inte skrivit om allt vi upplevt, jag och E. Mycket har hänt.
Hur skulle det gå för min älskade E i framtiden. Vad skulle det finnas för alternativ?
Redan då han började 7:an fanns tankarna där. Men det är först nu som de börjar ta form. Och ganska så rejält, då det är tid att söka till gymnasiet i februari -14.
E går i en anpassad skola för barn med högfungerande autism. Han verkligen älskar sin skola. Han har knappt haft någon frånvaro sen han började i femman.
Att koncentrera sig har alltid varit ett problem för min lilla kille. Men eftersom inte skolan antydde att det var ett problem så fanns inte tanken på att medicinera heller, då vi kunde kontrollera det bättre på fritiden. Tills våren i 8:an. Då de började bli jobbigt för E´s klasskamrater, pga oroligheterna E hade.
Vi bokade till för medicin konsultering med läkaren på habiliteringen. och skulle få prova Ritalin. Den medicinen hade jag hört var bra för man kunde göra uppehåll, om man nu inte kände (som vi) att det behövdes på helger och lov.
Kanske, sa hans mentor på skolan, så kanske kunde E förbättra sina betyg då. Speciellt grundämnena svenska, matte och engelska haltar efter och inte får godkänt i.
Efter en sommar som har varit den härligaste på många år skulle vi sätta in daglig dos.
Men först åkte jag och E på en veckas semester till Turkiet som en present till mig själv då jag fyllde 40.
E spelade golf i handikappsföreningen och hade golfläger flera gånger med andra funktionshindrade ungdomar.
När vi startade terminen satte vi in Ritalin. Och första dagen kom en mycket glad kille hem.
- Mamma, all "pirr" i kroppen är borta, sa han
Och lärarna kan bara instämma. Vilken förändring sa hans Engelska lärare förra veckan. Det är som natt och dag.
Matten klarar han nu, men haltar i svenska och engelska gramatiken. Det är de saker man lärde sig i trean och fyran som inte sitter. Trean och fyran som var E´s värsta år i skolan.
Han vill komma in på teknisk linje, och måste få ihop betyg i dessa. Det blir till att ge gärnet. Tack åh lov att han har läxhjälp i skolan. För hemma funkar det inte...
Kram så länge, jag hoppas att skrivlusten i bloggen kommer tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar