Funderar vidare...

God kväll alla fantastiska föräldrar!

Jag har funderat lite och spinner vidare på gårdagens inlägg.

När kommunen satte stopp för sonens älskade kollo, så vägrade han att åka på något annat.
Det betöd att det inte blev någon avlastning under sommaren. Och som förälder fick man fixa och trixa.

De flesta som har barn med NPF diagnos vet att de där med vänner är svårt. Därför var sommarkollo så viktigt, för det var där han hade sina vänner.

E gör inget utanför lägenheten om inte jag är med. Och här finns ingen vän som ringer på dörren eller telefonen för att höra om han ska med någonstans. Det har det aldrig gjort förövrigt.
Man blir väldigt låst som vuxen.

Har man dessutom en son som får ångest när han är själv så blir det genast svårare.
Tack åh lov att vi fortfarande har fritids enligt LSS upp till nian. Vad hade man annars gjort?
E har gått på fritids i sin skola sen femman tillsammans med ett par andra elever.

Men vad kommer hända sen?

Den här sommaren lappade jag ihop ett dagligt schema där golf var en viktig del.
E tränar golf med FIFH, föreningen idrott för funktionshindrade. Och de har provapå golf näst intill hela sommaren på en närliggande golfbana.
Hans hemma klubb anordnar dessutom flera dagläger under sommaren för ungdomar med funktionshinder, kostnadsfritt.
Så golf varvat med fritids fick det bli.

Sen åkte vi på en resa till Turkiet, vilket gick riktigt bra.
E fick nämligen bestämma en del själv. Hotell och aktiviteter.
Man fick liksom vara nöjd med att han iallafall inte fick stora utrott under veckan.

Att det var enformigt..tja..det är man ju van vid sen innan då.
Vi hade våra rutiner.
Frukost. Upp och byta om. Ner till poolen, kasta boll i vattnet en halvtimme. Sen fick jag sola en halvtimme.
Sen i och kasta boll igen en halvtimme..osv osv..
Det som förvånade mig mest, det var att han duschade automatiskt när vi kom upp på rummet....tre ggr om dagen!!! De ni.
De lär jag ju inte se mer.

Hotellet var väldigt stort. Det blev aldrig någon riktig mysfaktor, och man kom aldrig till att prata med andra.
Vilket jag nämnde för E en kväll.

- Prata med andra? Varför då, du känner inte nån här. Du pratar ju med mig!!

Ja så var det med det.

Det här med sysselsättning. Det har varit svårt för E.
Det har det alltid varit. Innan har vi haft en aktivitetstavla till honom.
Men idag går det fint att bara skriva ner tider och byte av aktivitet på ett papper.
Mest på helgerna då.
Under veckan går det sin gilla gång, med rutiner osv.

Hur vi kom in i den lunken, får bli en annan dag.

Kram på er!