Grå och trist onsdag!

Igår googlade jag efter något och fick upp ett
forum jag inte kände till.
Satt som försunken och klockan blev väldigt mycket innan jag släckte.

Allt för föräldrar har ett forum för
olika typer av frågeställningar i olika familjer.
Många hade samma problematik som en annan gått igenom, eller har.
Mycket intressant!

Vad vi föräldrar behöver är någon som orkar lyssna.
Någon som förstår, som känner din oro, din sorg.
Det är ju inte alltid andra fmiljemedlemmar orkar.
De har nog med sitt! Och de förstår inte innerst inne heller.

Det är väl därför jag började skriva här.
Iband har man bara så mycket innom sig. Så mycket..
att det bara vill komma ut.

Kom i tankar om föreläsningen jag var på i Lund i
början av månaden.
Jag var helt lyrisk efter den och köpte boken.

Hade önskat att alla som har med autistiska barn, unga, vuxna
att göra, läste den!

Elisabeth Råberg var helt otrolig som föreläsare.
En mycket stark kväll. Hon berättade med skratt och tårar
om hur livet blev efter att okompitent personal av okunskap
gjorde övergrepp efter övergrepp mot hennes söner.
Gå gärna in på hennes verksamhets sida och läs om bakgrunden här.

Elisabet som är journalist och författare startade sin egen Lss verksamhet
när inte komunen hade det som krävdes för hennes pojkar!

Ha en skön dag idag!

Sjukstuga

En orolig Emil undrade om han måste vara hemma från
fritids nu när jag var sjuk.Han hade sett fram emot bowlingturen
och andra utflyckter nämligen.

Men nej jag vill inte röra runt i hans schema för
mycket om det inte verkligen behövs.
Och inte är det roligt när mamma ligger i sängen hela dagen.

Så i morgon blir det fritids för Emil och läkaren för mig.
Chefen höll på att slita håret av sig,
av 6 dagpersonal är 4 sjuka.

Men idag blir det simmhallen för Emil och hans kusin.
Simmningen är som andra saker han lärt sig.
Han var sen, men när de satt så satt det verkligen.
Men inget han gärna använder. Ja om han inte som i
detta tillfälle har sällskap han tycker om.

Han lärde sig cykla när han var 7, och nu kan han, men vill inte.
- varför ska jag cykla, det kan jag ju redan!

Så hans fina nya cykel står nere i källaren och samlar damm.
Däremot älskar han sina sparkcyklar. De får jag byta ut varje år.

Nu får jag se til att göra iordning killarna här.
Ha en skön dag!

Påskpynt

Min syster sov över med sina pojkar och vi tog en sväng till
min verksamhet och köpte påskris på daglig verksamhet.
Sen bar det av till Vellingeblomman och tittade på allt fint, samt
fikade på cafét där.

Det gick sådär med Emil. Fick springa och ha koll hela tiden
då allt va väldigt spännande.
Tror inte min syster helt har förstått vilket jobb man har.
För Emil är som vilken pojke som helst hemma, i trygghet.
Men ute...jisses! Går bra en tid, men sen blir allt för mycket.

När vi kom hem pysslade killarna och påskriset blev så fint.



Tror jag fått dragit på mig nått virus.
Känner mig inte alls bra. Så det blir te och ta det lugnt idag.
Är ledig i morgon med så hoppas att man mår bättre då!
Emil har stora kusinen här hos sig, och då de har tv spel som gemensamt intresse
går det väldigt bra! Och det är lugnt hemma!

Läste Mia´s blogg och känner så med henne. Att vara annorlunda i skolan är inte lätt.
Och barn är mycket elaka mot andra barn.
Har fått erfara en hel del. Tyvärr berättar inte Emil saker för mig hemma.
Inte samma dag, men en tid efter.
Han har svårigheter att komma ihåg saker som hänt om dagen, men kommer ihåg det nån vecka efter. Så när han kom med information, visste man inte om det hänt förra veckan, eller i höstas.

Emil förstod inte alltid att han blev retad, utan kunde fråga mig varför de sa si eller så. Varför en kille låste in honom på toaletten, eller lurade honom att inte låstet fungerade och drog upp dörren när han var i minst sagt pinsam situation där inne.
Varför de stora barnen satte sig på honom och mulade så det gjode ont i hela ansiktet och näsan.

Emil gjorde alltid som man sa till honom, och det kom ju några barn på och försökte få honom att göra saker som var otillåtet.
Hade många samtal med den så kallade "mobbing temet " på skolan och hans lärare.
Men vad hjälpte det? Nej det eskalerade snarare.
Tills vi då fick bytt skola i höstas.



Blir så otroligt ledsen när man hör hur barn kan behandla varann.
Och hoppas att teamen på skolorna blir mer effektiva, och att personalen vågar gå in i konflikter på skolgården. Vilket det inte verkade kunna här!

Kramar om!

Söndag morgon...

Vaknade klarvaken kl 7, och tänkte - men snälla, inte ska jag gå upp nu.
Efter långtförsök att somna om och precis gjort det,så ringer telefonen.

Ja klockan var ju inte så lite som jag trodde, hade glömt ställa den.
Även om jag blev påmind flera gånger igår.
Så helt plötsligt så hade jag inte så mycket tid som jag trodde!

Min syster hämtar Emil i eftermiddag, för jag har ett kvällspass.
Det är det sämsta med mitt jobb faktiskt.
Som tur är har vi önske schema och kollegor som gärna jobbar kväll.
Men ibland så måste jag också ta några pass, vilket ställer till det hemma.
Då får jag fixa med passning av Emil, och har en god vän som ställt upp nu i två år som jag haft detta jobbet.
Så vad hade jag gjort utan honom....

Började tänka på semesterplaner när jag läste Ninas inlägg igår.

Emil vill åka till Hawaii...
Ja det är så att han har ett spel på Xbox, där man köper olika sportbilar
i affärer på Hawaii, och han vill se de affärerna i verkligheten.

Hans mamma däremot tänkte sig mer..Borås djurpark....
Haha..lite skillnad kanske!
Men han är intresserd av djurparker med, och vi har inte varit i Borås.
Så det tyckte jag kunde vara trevligt!
Sen när man ändå var på den sidan av södra sverige kunde man ju ta
Liseberg och Ullared med, på en gång. :D
Får se om det fungerar med Emil. De har iallafall väldigt fina campingstugor där.

Nu ska jag bege mig til arbetet om en stund. Hoppas ni får en fin söndag!!

Schema och sånt...

Jag tänkte börja svara Mia och några till som undrade
vad ett bolltäcke var för några dagar sen!

Ett bolltäcke är helt enkelt ett täcke fyllt med plastbollar.
Tänk er bollar som i ett boll hav men något mindre i storleken.
Den blir tyngre och omsluter kroppen på ett behagligt vis.
Man känner sig lugn och får lättare att slappna av.
Man kan få ett sådant som hjälp medel om man har ett barn med
sömnstörningar och är orolig om natten.
Man kan läsa mer här

Sen tänkte jag visa Emil´s schema.
Han använder sig den på eftermiddagarna när han kommer
hem från fritids. I skolan som dessutom är kombinerad fritids
så använder han sig av en vanlig kalender där de skriver dagordningen.
De prövar även en typ av hand dator också.



Veckodagarna har samma färg i hela sverige enligt teacch modellen.
Ett sett att arbeta med personer med tex autism.
Nina fick ett tips när jag skrev "val tavla" på hennes sida.
Så jag ger en beskrivning av den här.

Emil har en valtavla brevid schemat, då han har en vit bild som
ni kan se på måndagen, då får han välja något av de alternativ
som finns på valtavlan.

På mitt arbete gör vi valtavlan lite mer spännande genom att
förstora en bild av något personen tycker om.
Som tex godis och har den som bakgrund. Just för att valet
ska kännas mer trevligt.
Att välja ger en person mer frihet att kunna lära sig bestämma själv.

Emil klarar att ha tre bilder, andra bara två. Och sen finns det ju de som
inte klarar att välja själv, men då är nog en valtavla onödigt!



Ni får ursäkta att bilderna är av ringa kvalitet.
Tog dem med mobilen då min camera var urladdad!

Idag har vi fått sända en ungdom hem från korttids.
Även hon hade 39 graders feber. Verkar som om det är något som går.
För en av ungdomarnas skola som normalt har 8 elever var det
bara två närvarande denna veckan. Alla ligger med hög feber och hosta.
Kände mig halv krasslig nu i eftermiddags. Så jag ska nog
ta ett bad och vira in mig i täcket sen.
Har en kväll kvar innan jag ska ha lite ledigt!

Var på Panduro outlet idag med två ungdomar och handlade lite
fjädrar och annat kul till pyssel i veckan.
Fick själv handlat lite så jag får ta och skriva ett pyssel kort
till Emil´s schema sen. Så vi har lite att göra nu när vi
kommer vara lediga i veckan!

Hoppas ni får en fin lördagskväll!

Yees sa Emil!

Vilken härlig dag. Ute temperaturen smög sig till
+ 18 mitt på dagen.
Ja fotot är från i sommras då vi var uppe i vår stuga
vid stockholms skärgård med mormor!

Jobbade förmiddag och alla verkar sjuka.
Både barn och personal.
Själv är jag hes, och hoppas det stannar så.
Och inte blir till 39 gradig feber som de flesta hadde.

Kom hem tidigt och packade Emil´s väska.
För den här helgen bär det av till pappa i Köpenhamn.

Åkte och skulle fika på Ikea innan vi skulle möta upp.
Men Emil orkade inte, så det blev en av deras glassar
istället ute i vårsolen.

Idag fick jag glädjande besked av vår LSS-handläggare
att Emil kommer med på Kasper kollo i sommar.
Kolloniverksamheten är inriktad på barn med neuropsykriatiskt handikapp, som tex asperger syndrom, autism och ADHD.
Deras hemsida är här!
-Yes, sa Emil som studerat hemsidan mycket noga!
Det blir kul! :)

Nu vankas tv soffan för mig, med benen upp.
För det känns som om jag varit ståendes sen kl 5.30 i morse.
Är så trött!
Och det är upp åh samma visa i morgon!

Hoppas ni får en skön fredags kväll!

Våffeldagen

Vilken dag vi haft här nere i söder.
Så härligt när vårsolen skiner och värmer.

På kvällskvisten åkte vi en tur upp till ett litet utkiksberg.
Då hade lite dimma bildats över havet. Och bilden kommer inte till sin rätt.
För det var så vackert!

Idag var jag ledig och hade tänkt göra en hel massa måsten.
Men min syster hade tänkt annorlunda så det blev affärer och barnvakt
när hon satt hos frisören och blev fin, istället.

Det är inte ofta jag tar mig tiden att bara titta i affärer faktiskt.
Så det var rätt mysigt, blev en fika och några påsar sen med i bilen hem.

Idag är det självaste våffeldagen.
Och Emil hjälpte till att vispa grädden.
Ska få en lagg till kvällsfikat då han redan mumsat flera i skolan idag.

Hoppas ni får en trevlig kväll!
Kramar om!

Bolltäcke och fritid!

Genom åren har man försökt finna en fritids sysselsättning till Emil.
Och man har prövat fotboll, gymnastik, innebandy, scouter...osv osv.
Till sist fick man ju inse att det där med gruppaktiviteter inte
direkt var hans grej. Och det fick man ju insé då.

Han förstod ju aldrig varför inte han fick bollen.
Och hans lilla kropp hade inte tålamod att sitta stilla
när tränaren gav information.
Information som alltid var för inveklad för Emil att förstå dessutom.
Så jag la ner projekt fritid för en tid.

En gammal klasskompis mamma sa en gång att hennes son
började på skytte.Och att det skulle vara väldigt bra för koncentrationen.
Vi prövade det nån gång, och Emil verkade tycka det var kul.
Nu är det tredje veckan vi åker iväg och skjuter med luftgevär
som medlem.

Det är en enmans sport, och man får bra vägledning.

Det har gått väldigt bra Emil är duktig.
Men idag märkte jag en skillnad. Han satt mellan flera barn.
Det var lite mer rörelse och mer prat.
Och genast så var folket runtomkring mycket intressanta.
Och koncentrationen var ett minne blott.
Det var lätt att se över resultatet han fick på tavlorna.

Men jag tyckte han var duktig ändå.
Så vi svängde förbi Mc Donald´s och köpte varsin glass på väg hem.

Emil tittade på glassen. Gav den ett brett leende.
Så sa han tyst för sig själv i nästan viskande ton:
- Mamma, äta glass före maten. Det är dåååligt!

- Jo Emil det är det. Men ibland kan man göra så!

Nu sover min skytte kung. Idag tog det inte mer än en halvtimme igen.
Åh jag ÄLSKAR bolltäcken!!



Sov gott och ha en fantastisk torsdag!

Kramar om!

Fina vän

Funderade i dagarna om hur ensam man kan känna sig ibland.
Min kära fina vän sen 8 år, mötte en jätte trevlig och kär
flickvän för inte alltför länge sen.

De passar som handen i handsken.
Men med nya rellationer kommer fler nya rellationer med
respektives vänner och familj. Familjesammankomster och fikastunder.

Jag unnar verkligen min vän denna kärlek. Absolut.
Men på något vis så känner man sig lite i kläm,
eller kanske rent bortglömd.
Även om jag vet att så inte är fallet.

Tidigare kunde vi spendera helger tillsammans med båda
våra pojkar, då även hans son har ett funktionshinder.
Och Emil hade iallafall en jämnårig att vara med en stund.

Blev bjuden på påsk middag tidigare ikväll med hans familj
samt nya flickvännen. Gladde mig en hel del faktiskt.
Men bara en kort stund. Då han ringde och ursäktade så mycket.
För även hans flickväns familj skulle visst komma med och då
blev de för många i hans lilla trea.
Utan att låta alltför besviken så sa man ju att det gjorde inget.
Men jag kände mig lite ensam just då, just då efter samtalet.

Emil och jag har mest bara varann. Ja min syster kom visserligen
hem från Barbados och bor egentligen här.
Men annars har vi ingen familj här nere.

Saknar familjelivet, det gör jag.
Hade ju kanske inte tänkt mig livet som det blev.
Men man får göra det bästa utav det.

Känner idag att man isolerat sig mycket.
Det blir kanske så när man vet att ens barn känner sig
otrygg i sociala sammanhang, och inte kan uppföra sig.
Ja så som man själv blev lärd iallafall.

Tror jag är lite avundsjuk faktiskt.
Inte på Jimmy och hans kärlek.
Nej men rellationen och gemenskapen!


Ha en skön kväll!
Kramar om!

Ja tänk....

Försöker komma på hur denna blogg och alla dess olika skepnader kan te sig.
Så bli inte förvånad när jag storstädar här inne!

Ikväll efter fritids ringde Emil till mig på jobbet.
Han ville gärna spela xbox men på schemat stod det tv.
Då sa jag rätt och slätt, men byt plats på tv:n då. Det är ok!

Efter en lång tystnad frågade Emil, - Hela tv:n? men mamma den är ju tung!

Tänk så fel det kan bli!

God natt och sov så gott!

Vår!

Som jag längtar till mer grönt runtomkring!
Idag är det grått och trist här nere i Malmö. All snö har visserligen
töat bort nu, efter en lång vinter!
Det har inte legat så mycket snö så länge på många år.
Har bott här i snart tio och oftast är det bara långa höstar här innan våren kommer!
Bilden här brevid är tagen förra våren i en av Malmös fina parker.
Just här där Emil sitter brukar vara ett väl använd bakgrund till bröllopsfotografier nu i vår!

I förmiddags var jag på utvecklingssamtal. Den gick bra. Man fick bara bekräftat att jag valt rätt skola för min son. Här berättar de ju ärligt om vad som händer när han blir frustrerad, ivrig eller störd i sitt arbete. Och hur de vill jobba på att de negativa beteenden blir bättre.
De arbetar med sociala berättelser vilket jag inte själv har någon erfarenhet av på mitt jobb. Men har hört enbart positiva reflektioner.

Just den här är väldigt fin gjord. Men oftast görs de med enbart sträckgubbar. Då kan vem som helst göra en.
Man tänker, vilken situation händer något negativt, hur ska man göra för att det ska gå bättre!
Sen så läser man denna med barnet, inte en gång utan många gånger.

Fick veta att Emil redan blivit godkänd i gymnastik för årskurs 9.
Det ända krav de har i slutbetyg är att man kan simma viss antal meter.
Och min lilla Emil som går i 5:an, och lärde sig simma i 4:an. Man blir både glad och stolt!

Emil har börjat att skriva vissa delar av nationella provet som är obligatoriskt i grundskolan. Det har gått rätt så bra hittils. Men hans fria text i svenska kommer bli ett problem. Men det visste jag redan på förhand så..
Fantasi och sociala sammanhang, det är där det blir svårt.
Det är så det är att ha autism.

Sen har han sin ADHD som försvårar med. Det där med att sitta stil. Måste bara upp och titta i fösterkarmen. Någon gick i korredoren, vem var de...måste se.
Det är tur Emil sitter själv med en annan pojke i ett klassrum. Att vi fått minimera gruppen. Att hans skolgång blivit anpassad.
Är det svårt att sitta still när man hör lite ljud när man är två i klassen.
Då förstår jag att hans tidigare lärare suckade vid samtalen. Då de var 24 barn i samma rum! För då hängde Emil i gardinerna, klättrade upp i fönstren under lektionerna och skulle se vem som gick på gården.

Ja det är tur att skolor för dessa barn blivit uppmärksammade.
Att många av dessa barn inte fungerar i stora skolor med många elever, hur mycker resurser det än sätts in.

Nu fattas bara korttids till dessa barn med. Här finns ingen, om man inte har utvecklings nedsättning av någon form.
Så vi har fått kontakt med Stödfamiljs verksamheten. Och se om det möjligen kan vara ett alternativ!

Idag arbetar jag kväll och Emil får mysa med Moster Jennie och kusinerna ett par timmar. Ha en skön början på veckan!

Kramar om!

Affärer, nej tack!

Dagen idag har väl mest inneburit spring i butiker med min syster!
Försöker i viss mån skona Emil från affärer.
Men till slut var han tvungen att följa med in ändå.
Det har börjat bli väldigt arbetsamt och man får ha koll hela tiden.
Affärer har varit ett stort bekymmer så länge jag kan minnas.

Som väldigt liten sat han i vagnen och gallskrek när man närmade sin H&M´s dörrar.
Försökte ha honom sysselsatt medan man tog en snabb vända. Men det blev aldrig några lyckade besök.

Nu vill han varken med och se på kläder eller skor. Tur att man som mamma råkar ha samma smak som sonen då. Oftast iallafall.
Många gånger har man fått ta tillbaka plagg och skor som absolut inte gick att få på honom. Men nu har man liksom lärt sig.

Ibland får han dock följa med i matvaruaffären, med lite protest.
Rör på allt, hur många saker som helst kommer i kundvagnen som man sen får sätta tillbaka. Tidigare skällde man ut. Nu vet man, ofta är det ju inte med vilja.
Och det hjälper ingen att man blir arg och höjer rösten.

I eftermiddags ville Emil mysa framför tv:n med mig. Så det blev en Ensam hemma.
Även om han inte är så förtjust i engelska filmer är ändå denna en favorit.
Och vi fick skrattat gott båda två.




I morgon är det en ny dag, en ny vecka.
Utvecklingssamtal på morgonen. Ska bli spännande.

Hoppas alla haft en fin helg!
Kramar om!

Idag ska vi bege oss till Busfabriken i Helsingborg,
med min syster och hennes två pojkar.
Emils kusin Maxwell är den ända han egentligen
frågar efter och vill träffa på fritiden.
Och det har fungerat bra fram till nu, då Emil blivit mer avvikande.

Eller ska man säga, att man nu märker mer på honom
att han har ett funktionshinder.
Men kusinen är medveten om det och försöker på bästa möjliga vis
möta upp Emil.

De har bott utomlands hela förra året, och första perioden var svår för Emil.
Jag kunde inte säga exakt när de kom hem igen.
Och han frågade tiotal ggr per dag.
Till slut, slutade han helt att prata om dom överhuvudtaget.

Nu när de kom hem sa Emil: - Mamma, jag överlevde!



Ha en skön lördag.
Kramar om!!

Så trött....

Åh vilken dag. Kroppen är helt slut!
Och det är en sån där dag man bara vill lägga sig under täcket
och bara ta en bok, eller somna så skönt!

Men nu är det Let´s dance, och fredags mys som hägrar.

På måndag ska jag på utvecklingssamtal på Emils skola.
Ska bli intressant då de bytte ut lärare under jul lovet.
Emil har inte brytt sig så värst faktiskt.
Men jag är än idag så otroligt lättad över att denna skola startade i augusti.
Precis när jag inte visste hur jag skulle göra mer,
jag kunde inte skydda Emil för dem som gick i skolan.
Och inte verkade kunna acceptera att alla är inte lika.
Att det finns de som är svagare och kanske inte gör eller leker som de.

Emil var utsatt för mobbing redan när han började förskoleklassen.
Men han hade en stark tjej som han hållt ihop med sen två års åldern,
då de gick på samma dagis. Hon försvarade honom väldigt mycket.
Men till trean flyttade hon, och Emil var ensam kvar.
Och en väl utsat liten pojke.
Skolan kunde inte göra så mycket.
Ibland kändes det att man inte blev tagen på allvar heller.

Saken blev ju nte bättre av att Emil inte hade förmågan att säga hjälp,
eller att ens tala om för mig att det pågick.
Utan historierna kom långt efter händelsen!

När han fick sin diagnos, så letade vi efter en skola som skulle passa honom.
Och jag hade sån tur att de skulle starta upp en helt ny skola för
normalbegåvade autister, precis i vår närhet.
Och han har blivit så otroligt mycket gladare.
Han älskar sin skola, och huvudvärk åh magont finns inte mer som ett dagligt jämmer.



Nu ska jag återgå till godis och chips skålen innan lånebarnet Philip mumsat i sig allt! Får se nu huruvida Willy blir..eller åker!

Ha en skön fredags kväll!

Mycket gripande!

För precis en vecka sen var jag på en föreläsning i Lund på Habiliteringen där.
Hade önskat alla hade möjlighet att höra denna kvinna.
Elisabeth Råberg, journalist, författare, verksamhetschef och mamma till två söner med autism som utsattes för psykisk som fysisk misshandel av okompitent personal. Besök gärna hennes hemsida och läs bakgrunden.
Mycket gripande!


Omsorg utan våld – boken som lär dig förstå autism!


"Boken beskriver hur man alltid kan bemöta personer med autism
på ett preventivt, kompetent och ödmjukt sätt.

Författaren Elisabeth Råberg är journalist, och mamma till två söner med autism och tilläggshandikapp – men också verksamhetschef för Autismgruppen AB. Hon beskriver ingen ny metod i sin bok – utan förklarar det svåra funktionshindret autism med ett enkelt språk. Hennes mål är att alla som läser boken ska förstå den – oavsett skolning."
Utdrag från Äspereds hemsida.

Hemsidan är: www.aspereds.se



Trött efter en lång jobb dag, får snart se till att komma i säng.
Emil myser redan under sin nya favorit, bolltäcket och lyssnar på Tin Tin.

Vilket täcke!

.


Öppnade balkongdörren och drog in den friska luften i morse.
Jo minsann, våren är här! Man har längtat.

Men så kommer också en period med kliande öga och näsa, nysningar och rinnande ögon.
Och det är lika intressant hur man ska kunna få i Emil medicinen dessa tider.
Men nu ska han pröva en ny medicin, som jag hoppas han ska acceptera.

Vi var på habiliteringen i måndags. Då fick han sitt bolltäcke och data programerbar sportsklocka
Vet inte om klockan var så intressant trots allt, kanske när han blir äldre.
Men bolltäcket fullkomligt älskar han. Första kvällen somnade han på chokerande 30 min. Men kanske var det en sån där första gångstur. Igår hade den ökat till en timme. Men det är otroligt bra ändå.

Ser fram emot lite mer lugna kvällar utan en massa spring fram och tillbaka.
Igår skulle vi på föräldrasamverkan på en närliggande skola där alla autist skolor som tillhör samma rektors område skulle ha föreläsning.
Emil hade xbox spel på sitt schemna hemma, och det var lugnt och skönt. Då han vanligtvis stänger dörren lite in till rummet.
När tiden gått ut, och vi skulle iväg fann jag honom sovandes under bolltäcket.

Tror vi har en vinnare här. Hoppas och håller tummarna!

Våren är här!

Solen sken på klarblå himmel redan tidigt i förmiddags.
Kände hur det började pirra i kroppen. Man fick så mycket energi!
Badrummet städades, nya gardiner i sovrummet efter fönsterputsning.
Så skönt, och doftar rent!

Jag vet inte vart jag egentlgen ska börja.
Har ju levt med detta så länge. 11 långa år. De första 7 fick jag inte en hel natts sömn. Ensam, skamsen för att ha ett barn som inte kan "uppföra sig". Isolerar mig.
Ensam om utbrotten han fick hemma på fritiden, efter dagis, efter skola.

Det har lugnat ner sig, visst har det.
Kände mig som en otroligt dålig förälder. Fick aldrig något gensvar från
dagis eller skola.
Han är bara sen, det kommer nog. Han är nog bara ett barn som vill vara lite för sig själv. Utbrott?? Nää här är han hur lugn som helst.

Det var först i 4:e klass som läraren suckade djupt och sa att hon kunde minsann inte ha honom i klassrummet. För han stör de andra med sina underliga ljud, sen går han rundor i klassrummet mitt under lektionerna...

Jag satt som ett frågetecken. Varför har jag inte fått veta nått?
Varför skjuter alla prolemen framför sig hela tiden. Varför har jag inte fått veta!!

Enligt olika tester visade det sig sen att min son hade autism, och adhd.
Vilket var skönt att veta.
För allt som hänt under åren har jag tagit på mig själv.

En granne undrade en gång om jag slog mitt barn , som han galer ibland.
Röd i huvudet ursäktade jag så mycket men försäkrade att så absolut inte var fallet.
Jag visste ju inte vad som gjorde att han stel som en pinne skrek tills han somnade av utmatning, kväll efter kväll i 3-4 års åldern.
Bara han fick se mig på dagis var det kört.

Har känt en längre tid att jag behövde få ur mig all frustration. Och tankar man tänker på ibland. Så jag hoppas att bloggen används nu (försöker lova)mer än den har gjort!

Idag ville jag sjunka under jorden

Emil har haft eksem ända sedan han var liten. Nu skulle vi göra en ordentlig allergi undersökning. Och åkte tidigare från skolan idag.
Redan när han skulle siga ut ur bilen kände jag att detta kommer inte gå så bra.
Man ser ganska så tydligt när han går in i sin bubbla och skärmar av.
Nåväl, kom in i väntrummet där andra barn och föräldrar satt.
Resarverat tittar han med skeptis på de andra i rummet. Så sätter han sig ner med en duns på golvet och slår till "pop upp" leksaken som är fämst för yngre besökare.
Kon for upp med ett gällt "muuu".
Åh, denna var ju intressant, och han tröck och tröck som en galning.

Själv satt jag med ett leende på läpparna. Men det var innan jag märkte de stirradne ögonen från både vuxna och barn.
En flicka kan ha varit i Emils ålder, ca 11. Hon satt fint brevid sin mamma och hade en kapittelbok i knät.

Att inse att ens barn inte lever upp till sin ålder blev så påtagligt.
Jag ville skona Emil från dessa blickar. Stirrandes, men upptäckte att han inte brydde sig en tumm.

När vi kom til labbratoriet och lite blod skulle lämnas. Då blev det kört. Han skrek slogs och skulle springa därifrån.
Saken var den att jag hade trott de skulle ta ett prick test på honom. Och hade inte nämnt något om ett stick i fingret.
Nästa gång ska jag ringa och fråga först...det blev ingen provtagning idag.

Svettig och röd av att hålla fast honom, lunkade jag ut genom dörren med en glad Emil!
När vi kom till bilen sa han. - En annan dag mamma!
-Ja Emil, en annan dag!!