Varma lågor och örontvätt.

Se så vackert det var på vägen till mitt jobb igår.
Var bara tvungen att ta ett foto, även om jag hellre hade
velat ha en närbild så fick denna duga!
Kände inte att det var läge att kravla runt med mobilen intill
gångstigen som var väl använd av fotgängare denna dag!



Härliga Valborg!
Dagen började som sevanligt
med regn och otroligt kvaft.
Men det sprack upp frammåt kvällen.
Sån tur vi hade!

Iår tog det inte en evighet för scouterna att tända på
som förra året då det hade spöregnat precis innan!
Emil älskar de oranga lågorna, och det sa han flera gånger.
Tyvärr bidde det ingen korvgrillning.
Nej det var för osäkert med vädret helt enkelt!













Men han blev tvättad i öronen av en söt och
vänlig hund istället.
Emil som älskar hundar var överlycklig!
Kusinen höll sig däremot på avstånd.










Kramar om!

Höjdar skola!

Jag skulle tro att vi får en massa grillade korvar i morgon.
OM vädret håller, OM det inte regnar, OM vi får parkering
Är mest orolig för att det ska regna faktiskt.
För det är ju Valborg, och då vet man aldrig!



Annars är det just nu ganska varmt här nere i söder.
Skulle kravla sig uppåt 19 grader idag, även
om det är lite smågrått ute.

Emil har haft en höjdar vecka i skolan.
JAG älskar den skolan..haha...
Igår hade han och en lärare idrottsdag
och hade bokat tennis, badminton och pingis banor,
i en idrottshall i centrala malmö.
Sen mötte de upp de andra från skolan som
varit iväg på andra håll, och åt på BurgerKing.

Idag har de packat grillkol och filtar, och ska
till ett strövområde utanför Lund, och ha femkamp
samt bågskytte! (jag vill också med...)
Håller tummarna att regnet håller sig borta!














Nu ska jag ta på gå skorna och gå till jobbet.
Måste röra på mig mer. och idag lånar min syster bilen.
Då får jag passa på.
Blir annars så himla lätt att man kör istället!

Ha en skön dag
Kramar om!

Lång måndag!

Tror min komun där jag jobbar är den i hela landet
som är så efter sin tid!
Igår var vi på en datakurs, för nu har de äntligen
bestämt att bli mer datoriserade.

Hittils har vi skrivit allt för hand.
Documentationer av sociala journaler, våra OB tider osv.
Ska bli så skönt att slippa pappersarbete faktiskt.
Men inte alla håller med.

Emil var trött efter den sena kvällen igår.
Och hade lite svårare än vanligt att göra iordning
sig på morgonen. Allt tog sån tid.
Tror han hann med fyra saker medan han satte
på sig en strumpa. Stor suck!

Det där med tiden, och att man har nått man måste passa,
ja det är han helt oförstående om.
Han är ju färdig när han är, och då kan han gå!
Skulle man i denna situation stressa på,
ja då tar det onekligen längre tid än om jag låtat bli.
Vi blev inte sena ändå, men jag hade hunnit stressa
upp mig innan dess. Tio djupa andetag. :)












På kvällen hade vi det första föräldra gruppen på
habiliteringen. Jag och två andra föräldrar medverkade.
Dessa hade barn som detta år fyller 18.
Kanske kunde de ha försökt att få till en mer balance tycker jag.
För just nu kunde jag inte rellatera till deras tonårsproblem,
med dryckesvanor och körkortstagning.

Men visst kände man igen mycket som även Emil har problem med.
Dessa pojkar hade bägge AS (asperger syndrom), en diagnos
jag först trode min son hade men inte fick.
Blev förvånad av hur lite dessa föräldrar visste om
sitt barns diagnos.
De pratade om stora problem om ditten och datten, att de inte
lyssnade även om man säger till, att de inte kan uppföra sig som vi....
Hmm..det är ju just detta de har svårt för.
De tänker ju bara ur deras egen synvinkel, har ingen förståelse för
oskrivna regler eller om ens att nån annan kan tänka.
Så är det bara!

Men att inte föräldrar tar reda på saker. Läser och slår upp.
Hur ska man kunna hjälpa sitt barn om man inte vet hur?

Vi ska mötas igen några gånger framöver.
Och som helhet var det ett par trevliga timmar.
Så det ser jag fram emot!


Kramar om!

Rutiner!

Så jobbigt det blir när man har olika rutiner
hos de olika föräldrarna.
Hos mig håller jag på sängtider även på helgen.
För Emil är inte nådig att ha och göra
med om han är uppe för länge.
Men hos hans pappa är det inte så noga.

Ofta på söndagarna har de haft "sovmorgon"
vilket innebär tonårsfasoner och sova bort förmiddagen!

Sen har en trött mamma, efter en hel lång dags jobb
ett mycket stort jobb att få sonen nervarvad.
För inte är han trött när det är dax för sängen.

Usch dessa kvällar är jobbiga.
Och man blir arg, det är klart man blir.
Men allt är mitt fel.

Mitt fel att han inte får fortsätta ett avsnitt
på ett ptogram på internet. Även om jag i god tid
meddelat tiden som är kvar.
Mitt fel att jag blir arg för han har inte gjort något.
Trots rundor i lägenheten, och kliver upp ur sängen
17 ggr på tio min som en jojo. När man väl fått
honom i pyjamas och ner under täcket.

Att hota att ta bort något han gärna vill, gör bara
situationen ännuvärre. Och då hakar han upp sig...
Vifftar med armarna mot mig och kanske får in ett slag eller två.

- Så gör ju mitt barn med ibland, kanske nån säger.

Men för mitt barn gäller det inte ibland, utan alltid.
Eller iallafall i mildare och starkare grad, beroende på
dagsformen.

Det är svårt att förklara för dem som inte själv vet.
Som inte själv känt frustrationen..














Snart hoppas jag att vår handläggare på stödfamiljs
verksamheten hör av sig.
Vet inte hur jag ska tolka hennes ton sista gången jag
hade henne i telefonen.

Emil hade fått erbjudet en stödfamilj. Vi har fått beslut om
en helg i månaden.
Jag funderade mycket omkring detta.
Och så gick jag med till ett möte.
Tänkte att jag iallafall kunde träffa familjen.
Men det kändes inte rätt, inte rätt alls.

Jag ringde sen och tackade nej till mötet.
Och en vecka efter så bad jag handläggaren om att försöka se
sig om efter en annan familj.










Jag stod i en otrolig sits, det sa mina chefer med.
Hur skulle jag på bästa sätt tacka nej till denna familj...
Men jag sa sen på ett fint sätt att det helt enkelt inte skulle passa.
Utan jag ville nog ha en familj med samma bakgrund.
Vi hade nämligen fått erbjudet en familj från afganistan...

Och med dessa ord loggar jag ut från bloggen denna söndag.
Bilderna kommer från vår semester förra året
i Karlskrona!

Ha en fin början på veckan.
Kramar om!

Med pensel och roller i hand...

Efter morgonkaffet rullades armarna upp och jag
fortsatte mitt arbete här hemma.





Den lilla handukshållaren var obehandlad trä
innan den fick en omgång med färg.
Blev så ivrig att jag inte tog något foto på den
innan förvandling.


























Det ena sängbordet är nästan färdigt.
Ska se mig om efter riktigt fina knoppar bara!
Blev en del skillnad faktiskt!

Före!









Under!











Och efter!









Solen skiner här i Malmö.
Och jag ska snart bege mig till mitt arbete.
Vi ska grilla nu på eftermiddagen.
Ska blir så gott även om vi får äta innomhus än så länge!

Denna helgen har vi fullt hus med tonåringar.
Och det blir lite extra kul då, sång och dans till
mama mia på kareoke tex.


Hoppas ni alla får en skön lördag!
Kramar om!

Fredag!

Idag har jag varit och köpt sandpapper, färg och annat
jag behöver för att komma igång med mina sängbord.
Sonen ska hem till sin pappa, så jag har kvällen för mig själv.
Har satt mig för att jag ska ta och börja då iallafall!



Igår ringde sonens arbetsteraput på habb. vi har haft
en prövotid med bolltäcket och en digitalklocka som man
kan programera via datorn.
Hon ville höra hur det gått.

Ja bolltäcket är helt fantastiskt, att tiden för att somna
gått från 2-4 timmar till 1/2 säger ju en del!
Men klockan var inte någon hitt, ja inte just nu iallafall.
Så vi kom överens att den skulle tillbaka.

Däremot ska vi få pröva en Handii, en hand dator.
Emil använder en sådan i skolan redan.
Men den får han inte ta med sig hem.
Så nu blir det spännande och se om det är något
han kan ha med sig hela tiden.

Jag är ute efter en mindre kökssoffa!
Håller ögon och öron öppna, och ska runt på lite olika
ställen för att kika efter en.
Men det är ju inte brottom, kanske ska hålla mej till
ett rum åt gångn kanske!


Nu ska Emil hämtas från skolan.
Sen är det bara att kavla upp ärmarna!



Ha en skön fredagskväll!
Kramar om!

Vad menar du?

Ibland blir man så förvånad. Vissa dagar är helt klara andra
innesluten eller helt hopplösa. Man blir förvånad,
helt otroligt glad, eller ledsen, uppiven.
Men man älskar detta barn mer än livet själv, trots sina
egenheter och besvärligheter det ger på resan.

Vill ge er en liten situation som hände för nån vecka sen.
Tror kanske jag berättade den förut men...kom i tankar om den!

Min son kan vara hemma själv ibland innan jag kommer från jobbet,
bara han vet vad han ska göra medans han väntar.
Han tittar på schemat sen ringer han mig.

- Vill inte mamma.
- Vad är det du inte vill?
- Jag VILL inte.
- Vill inte vad?
- Vill inte spela.
- Det är ok.
- Se tv.
- Ja flytta bara tv.n då.

Nu blev det tyst i telefon. Efter en stund sa han.

- Vad menar du?
- Ja byt plats på tv.n och spelet.
- Men....mamma tv.n är så tung, MÅSTE jag det?

Alldeles frustrerad med panik i rösten!

Själv tänkte jag ju på schema bilderna...
Så fel det kan bli!

Annars så har det faktiskt inte hänt så förfärligt
mycket idag. Förrutom jobb och efter det agera frisör
för Emil, min vän J, hans son samt hans flickväns son!
Så nu är jag öm i handen som höll saxen.

För det arbetet fick jag middag, samt kaffe och namnsdagstårta.
Kunde ju inte bli bättre!

Kramar om!

Suck..

Har haft några långa dagar på jobbet nu i början.
Och man har varit helt slut.
Emil har känt av min trötthet och varit lite
mer rastlös och orolig.
Då är han ofta svår att få ner i varv, och det blir
en slags katt och råttalek, speciellt vid rutinbyte som läggdax.

Även om jag arbetar med barn med fysisk och eller
neuropsykriatriska funktionshinder och agerar
proffessoinellt på jobbet.
Ja så är man ju inte det hemma. Verkligen inte.
Man behöver slappna av emellanåt, och det är ju hemma man
ska kunna ha den tiden. Även om jag nu kanske måste
planera in den tiden mer än andra dödliga kanske.

Ibland i vissa svåra situationer kanske frågan har slagit sig,
- är det ok att binda fast sitt barn bara för att få lugn och ro! ;)
Visst är det fruktansvärt, men man är mänsklig så är det.
Otroligt oproffessionell känner jag mig när man trött
höjjer rösten för 111:e gången,
-sitt ner och var tyst....suck!
Vet ju att dessa ord triggar mer än det hjälper.

Har ett tag irriterat mig på några komentarer jag hört.
Att dessa barn är fruktansvärt bortskämda!!
* Att vi ger dom vad de vill ha.
* Att de får äta bara det de vill.
* Att de bara får göra vad de vill.

Bortskämda är så otroligt fel.
Hade dessa personer, som nu jobbar innom detta dessutom, hade de
fått prova på att leva som vi gör/har gjort, då hade de också släppt
på sina regler.

När du har ett barn som gallskriker och är helt okontaktbar,
du vet inte vad som är fel. Och det är mitt i natten!
Vad hade de gjort då?

Om de börjar riva ner saker i en affär, skriker och slår sig själv.
Vad hade de gjort då?

När mattallriken flyger genom rummet, barnet får utbrott och
börjar kasta allt i sikte. Vad gör de då?



Våra barn tänker inte som vi. De kan inte sätta sig in
i hur andra vill ha det ellertänker.
Vissa av dessa barn är så överkänsiga när det gäller perceptionen
att minsta lilla kan vända upp på hela världen.
Med skrik, bråk, utagerande beteende!

Nu tänker jag speciellt på en situation med mat.
Ett barn som totalvägrar äta en hel del saker.
Jag vet grunden till det, men nog inte dessa personer.
Som då anser att barnet var fruktansvärt bortskämd och kräsen!

Kräsen hade de också varit om de hade ett luktsinne
som var otroligt mycket större, att vissa dofter
gjorde en illamående.
Att viss koncestens av mat i munnen kändes som
sand eller bara rent obehaglig.
Att bara synen av ihopblandad mat gjorde så man
tappade matlusten.
Eller bara att alla intryck vid ett matbord var för rörigt,
för att man skulle kunna få lugn och ro för att
kunna koncentrera sig på att äta överhuvudtaget!

Hade du velat äta om någon slog på en trumma brevid
dig för fulla muggar, och på tallriken ligger en salig röra
av det du verkligen inte tyckte om?

Oj, jag behövde visst skriva av mig lite...

Sovrums renoveringen står stilla just nu. Fortsatt rensning i röran
i morgon då jag är ledig.
Sen ut och handla spackel, färg och sandpapper.
Så ska jag gå igång på mina sängbord!


Här är det fina uppläggningsfatet jag fyndade!
Försökte verkligen få til fotot...

Måste fixa min camera med, det blir likosm inte det samma
att fotta med en mobil. Haha! :)



Se så stora Emil´s solrosor blivit på en vecka.
Ser ut genom fönstret och suckar över ett grådassigt Malmö,
där regn och hagel öser ner omvartannat.
Nu vill jag verkligen ha sommar!

Kramar om!

En söndag...

Idag har det inte skett så mycket faktiskt.
Jag har mest rensat i röran.
Och sen så har jag då börjat rensa...
på tio olika ställen. Som jag brukar.

Så när dagen är slut står man med saker upp till knäna.
Men vi har fått åkt en runda till den lokala second hand,
och lämnade lite saker vi inte mer skulle ha iallafall.
Och där var jag ju bara tvungen att titta runt, och fann
ett jättefint uppläggningsfat som det måste ha stått mitt namn på!
Gick rundan fort, men ändå fick jag stoppa Emil flera gånger
med attgöra saker man inte ska.
Hoppa på en trampolin med skor, öppna en påse med bilar för
att leka på golvet, snurra på ett klädes stativ så det nästan
välte och gömma sig bland klänningarna och lekte tittut...



Hade tänkt åka till en loppis till men ångrade mig när vi väl kom dit,
för det var så mycket folk att vi inte ens parkerade.
Utan åkte hem til min bästa vän J och tog en kaffe.
Han höll på med potatissättning och hans flickvän låg på soffan
och kände sig krasslig.
Så vi stannade inte så länge!


Lite fler inspitrations bilder från danska tidningen Bolig´s hemsida!
Hoppas ni får en skön början på den nya veckan!
Kramar om!

Inspiration..

Idag fick vi stanna hemma.
Blev ingen utflyckt till skogen som vi hade tänkt.
Nej det var grått och trist ute när vi vaknade.
Dessutom är Emil inte bra, så han ligger nerbäddad i soffan, stackarn!

Emil´s sådd häromdagen börjar titta fram. :)










Så spännande det är, att följa från frö till blomma!











Själv bev jag rastlös när sonen somnade i soffan, och började dra i tapeten i sovrummet.


























Har tänkt i flera år om jag skulle ta och förnya.
Men jag har även haft tankarna om att byta bostad. Så det har
liksom blivit som det är. Så här ser det ut efter att jag
varit igång med en skrapa!
Detta var början, nu finns ingen återvändo..hihi!

Men nu så får jag insé att jag bor ganska så bra, med tanke på
att Emil kan cykla till sin nya skola och bara behöver gå över en väg.
Så, så länge jag är ensam och ingen prins på vit häst är i antågande. ;)
Ja då får jag kanske göra något åt hemmet, man ska ju iallafall trivas
så länge man bor där, ellerhur!

Har sett en massa inspiration på olika bloggar som har ungefär min smak.
Tex. Inspiration i vitt som jag även lånade denna bild ifrån.
Kom även på att jag bara behöver köpa spray färg och lite sandpapper, så har jag flera möbler som blir som nya! :)

Sjunker ner i stolen, med kaffet i högsta hugg.
Och ska se mig om efter lite mer inspiration...

Pärlspånt i kök och hall....nya tapeter i vardagsrum..
Loppis, pensel och vit färg...

Kramar om!!

Radio morgon

Idag var det inga problem alls att få upp Emil.
Hans kusin skulle vara med i en barntävling på P4 Malmöhus.
Och Emil närmast sprang in i min säng och kurade in under täcket.
Hans alltid följeslagare Bruno fick givetvis följa med.




Före tävlingen så var nyheterna.
Emil som är så intresserad blev väldigt orolig över
vad smhi sa om askan som far över sverige nu.
Han hoppas verkligen inte den rammlar ner på oss idag.
Och det var ett samtalsämne ända tills jag lämnade honom
vid skolan!

Barntävlingen i P4 ja, kusinen förlorade mot en något äldre tjej.
Så synd, Jag kunde ju varje fråga..hihi!

Nu ska här förberedas för en arbets eftermiddag,
och ta fram till middagen ikväll.

Hoppas ni får en jätteskön fredag!
Kramar om!

Utagerande ADHD..

Igår var jag på en skola.
En vanlig stor skola i ett samhälle, med många villor och radhus.
En lite idyll.
Fin skola, trygga barn.

I denna skola går en lite pojke som jag hade fått äran att
följa denna dag.

När jag kom träffade jag hans assistent som snabbt drog lite
om förmiddagen innan rasten var över och pojken kommer in.

Jag har träffat denna kille innan. Han ska börja på vårat korttids
ochprovsov där med sin pappa förra helgen.

Han går i en klass, men har sitt eget rum.
Han är aldrig med sin klass förutom vid gymnastiken än så länge.
Han har svårt att sitta still, svårt att koncentrera sig en längre stund.
Men han är otroligt begåvad, läser utan problem och är otrolig
på huvudräkning och schak!

Studerar denna kille och kan inte låta bli att se en del
likheter med min egen Emil. Men på ett annorlunda vis ändå.
För min Emil är så mycket mindre i allt än denna kille var.

Träffade hans otroliga speciallärare som han har varje
eftermiddag som berättade en hel del för mig.

Vi satt på middagsrasten ute i solen och följde pojken
bland sina klasskamrater. Många barn är rädda för honom,
och han får ofta inte vara med.
Men idag var han med i leken.
Och det var ett stort steg fram, sa pedagogen.

När hon träffade pojken första gången, var han rädd för dörrar,
han ville inte gå i korridoren för det var för mycket
ljud och höll för öronen. Han vägrade gå in i matsalen,
då det var för mycket lukter som störde.
Försökte man få honom att äta nått han inte ville,
åkte tallrik och glas över golvet.
Och han gömde sig under borden i pedagogens rum
för där var han trygg.

Att få veta det, och se hur han är idag var helt otroligt.
Vilket jobb de haft!
Men det är en vågskål alla dagar. Läsa av hur han är.
Väga varje ord.

Förra veckan hade hans föräldrar fått vara med tre dagar,
för då var han stört omöjlig, kastade saker sa fula ord,
sparkade, slogs.

Kan inte mer än undra om det var för det nya besöket han
skulle göra hos oss på fredagen som gjorde att hans värld gungade.
Allt måste planeras, och helst vill han veta flera dagar i
förväg allt som ska hända.
Annars blir han orolig och det kan snabbt gå över gränsen.

Funderar på hans föräldrar och hur mycket kraft det tar.
Jag vet ju själv hur trött man kan vara efter några dåliga dagar.
Men min Emil är ju Hypo, och väldigt olik denna lilla
kille som har en tickande bomb i sitt huvud.
Att alla intryck rullar runt och vill ut på något sätt.
Och det ända sättet han kan, är att slå,
kasta saker och säga fula ord!

Men denna dag var lugn.
Han till och med fick några belöningslappar i sin
skål när dagen tagit slut.
Kaninskålen töms om fredagen och då kan han läsa vad för
extra bra han gjort i veckan.
Och kanske då får ett "önske fredagsmys",
som denna vecka var fredagsglass!
Han fick en skriven lapp av mig "för att du
var snäll och trevlig och sa hej och hej då till mig".

Kramar om!

Blev en bra dag iallafall..

Åh så inspererad jag blir av vissa bloggisar på nätet.
Tittade in till denna vita sida, och fick sån lust att bli lite mer kreativ.
Egentligen har jag mycket kreativitet innom mig, som
visade sig mest innan min son kom till världen.

Målade, sydde, pysslade, tapetserade, påtade med blommor
bakade, och skrev en massa...

Men med en son som är lite mer än andra, tar tid.
Och jag som är ensam, har väldigt lite tid.
Tid till mig själv, tid till kreativitet och andra
mera måsten!

Men, idag hade jag skrivit "så frön" på Emil´s schema.
Och han hoppade glatt upp och ner.
Kom då på att jag glömt att inhandla så backar.
Men vad kom då väl tillpass om inte en ägg kartong. :)


Lite jord!



Lite vatten!








Så nu hoppas vi att det kommer en hel del tagetes
och gulbrun solros upp ur jorden, så vi får lite färg ute på
balkongen till sommaren!!

Tror jag en av dagarna när solen lyser, ska ta mig till en loppis
och se vad jag finner där. Kanske något brunt, som kan bli vitt! :D


Kramar om!

Trött

Så trött jag varit de senaste dagarna.
Även om solen skiner har jag inte så mycket ork.
Till och med Emil frågade om vi kunde gå en sväng igår.
Vilket aldrig händer!

Ska åka en sväng med min syster idag innan jag hämtar
Emil från skolan.Idag ska vi plantera frön ute på balkongen
innan det är skytte träning ikväll.

Har haft en längre tid som morgonrutinerna funkat otroligt bra.
Inget bråk och irritationer.
Frukost vid tv:n, och allt är hur bra som helst.
Framlaggda kläder precis brevid och precis kl 8 ska de på,
och tänderna borstade.
Funderar på att köpa en batteridriven tandborste,
blir nog renare tänder då!

Kramar om och ha en skön tisdag!

Framtidsplaner..mm jo då....

Min son har dyra intressen.
Och hans funderingar är stora kring hur han ska kunna
förverkliga sina drömmar när han är stor och har jobb.
-I villket jobb får man mycket pengar mamma?
Kan jag bli chef för Bauhuse kanske?

Min sons största intresse är bilar.
Men, inte vilka bilar som helst. Onej...
Utan Lambourghini och Ferrari, Masserati...

Han kom sen på att det inte räckte med att bara
ha pengar till bilen,
utan vi måste ju ha ett hus att bo i.
Sen ska ju både hans och min bil få plats.

-Det måste vara ett stort hus mamma. Med dubbelgarage.

Mm det kommer säkert dröjja några år tror jag.. :)
Och tills han får sin bil och hus, så håller han koll
med bygget av europas största bilaffär för Ferarri och Land rover
som de håller på att bygga inte långt ifrån där vi bor.

Idag hade han turen att se på bilarna i Köpenhamn med hans pappa.
Fick ett fint mms, tyvärr kom jag inte på hur jag kunde
få över den till datorn.
Hans far tyckte det var lite dyrt,
men man ska ju ha lite höga drömmar. :)

Idag vaknade man till en otroligt fin morgon.
Solsken och fåglarna kvittrade.
Åkte hem till min bästa vän som snällt bytte till mina

sommardäck på bilen. Medans jag satt och höll hans flickvän
sällskap när hon bakade för fulla muggar.
Så det blev kaffe och nybakt ute på gårdsplanen.
Här är bilen otvättad och med vinterdäck utan däckskydd, vilket ser för hemskt ut!

Kvällen bjöd på kvällsarbete, och mys med fyra ungdommar,
som var mer intresserad av godis skålen och körslaget
än mig som personal. :)
Blir kudden tidigt ikväll, då man ska upp med tuppen och
jobba vidare innan man hämtar sonen som varit med sin far denna helg!

Skön söndag!
Kramar om!!

Gråzoner!

Idag blev inte schemat som vi hade lagt det igår.
Vi skulle ha planterat frön ute på balkongen.
Men efter att jag hämtade Emil från skolan åkte vi till
min syster och hennes barn istället.
Emil kom inte ihåg att vi hade planerat annat, så det var skönt.

Han tycker om små barn. Det har han alltid gjort.
Ofta har man fått ta honom från främmandes barnvagnar,
då han nyfikethängt över kanten.
Han älskar sin lilla kusin, och var otroligt avundsjuk
när han föddes för lite över ett år sen.
Han ville ju också ha ett syskon...

Men nu när kusinen uppvisar ett förfärligt temprament
och slår när han är glad eller arg. Så tar Emil efter.
Och Emil som har svårt att läsa av vad som är rätt
eller fel, ger tillbaka med samma mynt. Så också idag.
Inget allvarlig dock vilket är tur.
Men när lillkillen blir exalterad, så blir Emil det med.
De körde bla runt runt med gåbilen som på bilden.
Och hans stora kusin suckar högljutt och
spelar vidare på Wii spelet.

Det är ofta ansträngande att gå bort, hem till andra.
För vanligt vis i 11 års åldern så passar de sig själva.
Men jag får alltid ha ett öga på sonen. För är det någon som
skämtsamt säger något han tar som negativt.
Jag då kan man räkna med att han ligger ovanpå och brottas.
Detta beteende har kommit mer nu känner jag.
Han som alltid varit så lugn och hållt sig till mig i ovanda sammanhang.

Men de blir ju större. Och snart stundar tonåren...stor suck...
Min lilla stora pojke. Som vanligtvis blir så missförstådd.
Misstolkad av andra. Andra sätter högre krav på honom än vad han klarar av.
Det är nog det största felet med att ha ett osynligt handikapp.
Hans tankar är inte som våra, vårt rätt behöver inte vara rätt för honom.
Och samtidigt har han så svårt att få till alla tankar han har ibland.
Ibland är det bara kaos i hans lilla huvud.



Ibland kan det vara svårt att urskilja vad som är vilken diagnos.
Om man nu ska prata stämpel...
"De krockar ibland" sa en mamma till en ungdom jag hade för en tid sen.
Hennes son hade dubbel diagnos.
Och man skrattade lite åt hennes komentar..
Men nu vissa tider kan jag förstå vad hon menar!

Livet är inte alltid svart och vitt,
utan har en hel massa gråzoner med!


Kramar om!

Härliga vår!

Åh lediga dag!
Tog förmiddagskaffet på balkongen.
Som efter vintern behöver en rejäl rengöring...men..
nej inte idag. Kan bli till helgen kanske!

Solen sken och det var så varmt där i lä.
La mig en stund på sängen för att läsa, men vaknade upp
nån timme senare. Men så skönt det ver!

Fick inte gjort något jag hade satt mig för att göra hemma idag.
Bara en sån där slappa dag, skrev i ett forum och tittade bland bloggarna.

Hämtade Emil och vi åkte och tvättade bilen.
Brukar ta en tvättomat tvättning innan jag byter däck.
Annars så gör jag det alltid för hand.
Har hört att man annars sliter på lacken..hmm..jag som vet så hemskt mycket om bilar!! ;)

Emil myser, när dörrarna stängs och vattnet sprutar på rutan.
Lite skräckblandad förtjusning, och han sätter igång med sina speciella ljud.
Men är helt med för varje moment i tvätten.
- Hur vet du de frågade jag.
- Men mamma, schemat finns ju där, och så pekar han på maskinens sida.

Skrattade för mig själv, ja schema ja..ibland behöver även vi bild schema för att förstå!


Kramar om!

Samtalsgrupp..

Äntligen fick jag inbjudan till samtals grupp på habiliteringen.
Har eftersökt det. Efter att man fått diagnos behöver man få reda på att man inte är ensam. Visst vet man det egentligen, men man behöver höra andras hantering, frågor och tips. Så nu fick vi 4 ggr med start nu i april.
Ska bli väldigt intressant!

Sen kom det där efterlängtade eller hatade brevet från skatteverket.
Kännde på mig att jag skulle hata den detta år, så jag tog först och öppnade den när sonen var i skolan nu på morgonen.
Men jag kom att älska de gula papprena istället!
Så nu ska jag beställa service till bilen! :)

Igår arbetade jag kväll. Och då hämtar alltid en god vän Emil på skolan.
Men igår blev det att hans flickvän fick passa alla barnen.
Då han fick åka ilfart till sjukhuset.

Jag blir så arg när jag hör hur sjukvården fungerar...
En sån ignorans för äldre personer har jag inte varit med om.
Tar det från början...

Min bästa väns far går i aug. till läkaren då han har ont i höger sida.
Blir hemsänd - muskelsträckning.
Återkommer flera ggr under höst och vinter. Då han uppvisade
andningssvårigheter. Hemsänd - astma.
I jan. hade han andnöd, hemsänd - lunginflammation.
Peniccilinet fungerade inte och han åkte in akut, fick syre sen hemsänd.
Dagen efter, fick inte luft, åkte in akut fick syre, ville sända hem men nu sa hans barn stopp. Ta prover, vad är fel!!

För fyra veckor sen togs prover, lungcanser långt framskridet.
I går var hans tillstånd så skröpligt att de räknar timmarna.

Har min bästa vän i tankarna denna förmiddag.

Kramar om!

Funderar...

Låg och tänkte på saker igår kväll.
Min syster har en bedårande 15 månaders kille.
Men han slåss, vare sig om han är glad eller arg.
Får han inte som han vill så slänger han saker runtomkring.
Och det värsta är att han börjat att bitas.
Min syster frågade mig hur hon skulle göra.
Han bara skrattar när hon säger till honom.
Och han är ju inte så stor så han förstår.

Jag har inte varit ute för det här på så små barn innan.
När de är ett par år så har de ju en annan förståelse.

Saken är den att jag dessutom börjar märka en skillnad på Emil med.
En negativ sådan, som han börjar visa nu.
Just med att slänga saker omkring sig,
eller slå när han blir frustrerad och arg.
Så har han aldrig gjort innan.
Igår blev jag till och med rädd när han tog upp
"hallon ljusstaken från kostaboda" (som väger enormt)
och höll den som om han skulle kasta den på mig....
Nu gäller det att sätta ner foten rejält.

Men hur ska man då göra detta på bästa sätt,
när han inte förstår handlingen i sig.
När jag blir arg och tar tag i honom, så är det alltid mitt fel...
Han har ingen insikt i att han gjort något som utlöste situationen.

Ibland blir man fundersam.

- Varför är han så otrevlig när jag är trevlig mot honom?
Det undrade Emil när hans lilla kusin slog honom med en leksaksbil.
Och Emil putade honom så han föll baklänges.

Vi pratade om situationen på kvällen. Och jag förstod där
att Emil inte har insikten om rätt eller fel, stor eller liten.
Han tyckte rent av, att slår han så gör jag det med!


Men att det är 10 års skillnad....den insikten finns inte!

Att i vissa situationer är min son väldigt klipsk.
När det gäller fakta om teknik och djur. Då är han suverän.
Ibland märker man inte att han har ett funktionshinder.
Man ser det inte på honom.

Men jag märker, när han vill hålla handen när han ska sova,
när han vill att man ska läsa Byggare Bob eller ,
när det bästa program han vet efter alla faktaprogram är Anki och Pytte.
När han vill leka bland de yngsta på lekplatsen och
alla föräldrarna tittar storögt. När han stel och okontaktbar
drar kundvagnen i affären eller springer med den och varor vi
inte skulle ha läggs ner.
När man får säga till honom att inte klättra på
varuhyllorna eller upp på kassabandet...tio gånger.
Eller när han blir uppspelt blir omöjlig att lugna ner.
Ett skämt är inte roligt en gång för Emil..utan 21 ggr på rad....



Kramar om!