Tänk som dagarna bara rinner iväg.

Har sagt nu många dagar..det gör jag i morgon.

Och nu har man en hel del som måste komma till skott.

Har bara så mycket i mitt huvud just nu...

Känns som om jag får sätta mig själv till sida för en stund,

och verkligen reda ut saker och ting, så att man vet.

Så att man kan ta det lugnt, och fortsätta att blicka frammåt!

Men sen....ja då ska jag njuta mitt kaffe i stillhet.....

Vännskap!

Solen sken så härligt nu på morgonen.

För varmt kan ni tänka er, att sitta på balkongen.

Funderade på hur svårt det egentligen är att skaffa

sig nya bekantskaper på äldre..hmm..dar.

Att flytta till en ny stad är verkligen inte det lättaste.

Och när man liksom inte bär samma mentalitet som de infödda.

Ja då kan det faktiskt vara svårt.

Jag har förvisso få med goa vänner.

Men det känns som om arbetstider och rellationer

sätter större käppar i hjulen nu än tidigare.

Mina vänner är i fasen, uppbyggnad av familj.

Och jag har redan varit där, för många år sedan.

Visserligen kunde jag tänka mig en uppbyggnad av en nära rellation.

Men jag är ju mer begränsad kan man kanske säga.

Man har inte samma frihet och tid att liksom finnas tillgänglig

på marknaden mer. Känns trist att konstatera..

att vid 35 års ålder lever man ofrivilligt ensam.

Även om jag måste medge att det har sina bättre stunder de med!

Men jag tror dock att man nte är skapt för ensamhet.

Utan mänskligheten behöver bekräftelse, värme och närhet!

Men det är inte till villket pris som helst.

man vill bli tagen på allvar.

Har för länge sedan lekt av mig.

och man blir rent ut sagt väldigt ledsen, när man upptäcker

att den man litade på, inte var så ärlig kanske....

När man upplevt det ett antal gånger, känner man sig väldigt osäker.

Och det tar tid att känna tillit.

Tyvärr blir man mistänksam, och kanske vänder den ryggen

som verkligen menar vad han säger!

Ja det var lite skrivna ord så här på middagen.

Kram till er!

Förstår inte..

Det hade varit så lätt.

Förstår inte varför jag råkar ut för det.

Allt var förberett.

Väntade.

Läste tidningen, tog mitt kaffe.

Tittade på klockan. Nu snart...

Visarna visade mer än vi sagt.

Tidningen har jag läst ut. Andra koppen

har åkt ner.

Snart så....

Tyst...

Maten kall.

Kaffet gammalt.

Ingen klocka som ringer.

Satte mig vid datorn.

Undrande. Funderade.

Då såg jag det.

Där var det.

Lyste skarpt grönt.

Tryckte på den.

Den bad om ursäkt.

Nästan två timmar sent....

Jag svor.

Inte en gång till....

Varför ska jag alltid drabbas!

Och jag som ordnat barnvakt.

Nej det här var ett väldigt stort minus!

Har folk glömt vett och etikett?

Ut?

Är det så fel!


Singelmannen undrade varför jag inte hade några intressen!
För honom var vännerna viktiga.
Han valde ut dem som kunde ge honom något i livet.
Inga undermåliga som inte trodde på en spikrak karriär.
Och ifrågasattde dem jag hade som vänner.

För honom var fritidsintressen det viktiga.
Hojjarna, golfen, foto. Sen kom han själv och hemmet.

Jag har visst intressen. Många ligger latent.
Jag har aldrig varit direkt en karriärist.
Måste man vara det?

Min syster beskrev mig som en bullbakande mamma,
trygg och en man alltid kan komma till.
Min hobby är min familj, sonen och hemmet.
Sen kommer mat, foto, grafik och inredning.
Någonstans där emellan kommer träningen.
Ok, den kommer väldigt långt bak... *L*

Jag vill umgås med folk som jag trivs med,
och som jag kan vara mig själv med.
Inte väljer jag mina vänner utifrån status och karriär.
Det är för mig väldigt ytligt!

Singelmannen stressade upp på morgonen och skulle ut
bara solen sken.
Här kan man inte sitta. Men han stressade upp till en nivå
som gjorde honom oförmögen att njuta.

Ta det lugnt. Varför stressa?
Ska du någonstans?

Ofta visste han inte direkt planen med att stressa ut.
Man hittar väl på något på vägen.
Var hans svar.

Jag tog en kaffe på den soliga balkongen.
Läste i dagens tidning.
Jo visst ska vi ut.
Men man får väl njuta livet lite först!

Leva livet!

Lite smågalen måste man vara.

Hur ska man annars livet klara?

Lev livet, ta chanser, var lycklig!

Kryssning!

Jag och en arbetskollega tänkte ta saken i egna händer.

Vi ska åka på en singelkryssning.

Eller iallafall en kryssning, kanske har man turen med sig!

Upptäckte att filmningen av färjan slutar nästa fredag...

Då får vi minsann skynda oss.

Men tyvärr stämmde inte våra lediga dagar. (fniss)

Kollegan trodde minsann att det gick båtar från skåne till Finland och

blev djupt besviken att man måste till huvudstaden för att få en chans.

Jag vet inte ja.

Att åka båten enbart för att ha en chans att synas i tv.

Nej det är inte riktigt min grej måste jag erkänna.

Men jag tar gärna en tur med båtarna. har gjort det många gånger.

Speciellt när man gick på gymnasiet.

Vi tog till och med och mass skolkade hela klassen för att åka med den

flytande nattklubben.

Oj oj, villka minnen. Kommer ni ihåg?

Fint, eller ej!

Vad som är fint för dig behöver inte vara det för någon annan!

Tänker på inredning, prylar, status saker.

Visst kan man känna utifrån ens hem vart i livet man kanske är.

Eller hur man är som människa...

För mig är det viktigt att ha ett hem där man kan få lugn,

efter en hektisk dag på arbetsmarknaden.

Ett hem utan en hel massa krims krams,

men för den delen inte helt avskalt.

Det ska andas, kännas tryggt.

Och för mig så är det en blandning av Carl Larsson´s 1910 tal,

med lite mordernare möblemang.

Åh..så himla trist det här blev då....

Ni struntar ju säkert i vad jag anser..

Men detta är vad som fanns i mina tankar nu så här innan

läggdax en måndgs kväll.

Nynnandes på Norges vinnande bidrag i Melodifestivalen i lördags!

God natt, och ta hand om er!

Att bara vara!

Tunga moln hänger över ett morgontrött Malmö.
Ser ut genom köksfönstret och inte ens fåglarna verkar pigga.
Den tunna gardinen fläktar till inne i sovrummet och jag kan
känna doften av regn på asfalt.

Sitter hopkurad på köksstolen med kaffet i handen.
Radion kör på svag volym i fönstret.
Annars är det stilla.
Undulaterna i vardagsrummet tjattrar på det lägsta.
En lastbil backar någonstans.
Sen är det bara mina egna andetag som jag hör.

Sitter i min ensamhet och bara andas in.
Just nu Är jag bara.
När har man tid att bara Finnas?
Att verkligen känna ut i fingertopparna?
När tillåter man sig att bara Vara?

Vi stressar runt och ska hinna med så mycket i livet att
vi glömmer vårt innersta.
Att lyssna på oss själva.
Vi glömmer det som är det viktigast i livet. Oss själva!

Själv har jag en benägenhet, tänker jag för mig själv,
att tillgodose andras intressen. Och står inte upp för det jag verkligen vill.
Här kommer den dåliga självkänslan in, den som jag byggt upp..
men som kan vakla i vissa ögonblik.

Därför är det så viktigt just för mig att ta det lugnt, att känna av.
Känna av kraven, vad jag själv vill och verkligen lyssna.

Tar och smuttar på det halvkalla kaffet.
Får nog ta och hälla på lite nytt.
Känner med ett finger i blommkrukan i fönstret.
Måste ha vatten.
Suckar, tittar ut bakom gardinen.
Det är måndags morgon. Och jag Är!

Singel i livet...

Kom att fundera så här på kvällen.

Det är verkligen inte roligt att vara ensam när man inte vill.

Däremot har jag faktiskt tröttnat på det här med dejting och en massa människor man lägger sin energi på som inte leder till något.

Inte ens till vännskap.

Den marknaden är så otroligt ytlig.

Hade jag fått bestämma hade Han, funnits i vännkretsen eller möjligtvis via jobbet kanske.

Men det är svårt, när de i vännkretsen är upptagna och på jobbet finns

enbart män som gillar andra män.

Då ligger man verkligen risigt till måste jag säga.

Krogen då?

Nej, jag har aldrig varit en krogen tjej, utan får mer utav en middag hemma hos vänner faktiskt.

Men oftast så rör sig samma människor på sådana tillställningar, tyvärr.

Ja iallafall de jag varit på.

Men det här med rellationer. Är det inte så att vi i dagens samhälle tar det lite för lätt?

Har vi inte för höga krav?

Kan ju känna själv att man ju längre tiden går, så inser man vad man inte vill ha i sitt liv.

Även om man säger till sig själv att utseendet inte spelar roll, så gör den ju det iallafall på ett vis.

Visst måste den andre ha något trevligt i sitt utseende om man överhuvudtaget kan vara attraherad av!

Men jag tycker ändå att min syn har förändrats.

Människor har fel och brister. Och inte som i drömmarnas värld.

Varför inte nöjja sig med en på 90%, som har brister man kan lra sig leva med!

För man kan leta tills man faller i graven efter den som ska överens stämma

med bilden i sitt huvud.

Vad jag vet, så ökar antalet ensamma hushåll i sverige. Alltså måste det finnas en till oss alla.

Till alla som inte vill vara själv!

För mig är det viktigt att man har sin egen tid. Lika mycket som gemensam tid.

Jag vill inte ha någon som hänger efter mig, lika lite som jag vill vara ett pålster på min partner.

Tror att förhållandet växer bättre med lite luft imellan.

Tid att andas. Tid att rå om varann.

Ta hand om er!

Dag ett

Har funderat ett tag men inte kommit till skott.

Tittade in på en väns blogg och kunde konstatera att jag nog skulle börja att använda mina fingrar mer. Pränta ner de tankar man har i vardagslivet.

Har från och till använt my space, men upptäckte att den knappt används mer av folk.

Och även om just det inte är det egentliga målet, att synas. Så var det ändå för mig ett avslutat kapittel. Att synas krävs mod, ett mod som jag nog måste erkänna att jag inte besitter så väldigt mycket.

Jag är den enkla typen, en funderare. En person som väger före och emot innan svar ges.

Vid snart 36 års ålder måste jag konstatera att mitt vägande, gjort att jag tagit livet lite med fega steg. Tagit det säkra före det osäkra.

Man kan ju undra vart jag varit i livet nu, om jag redan vid unga år besatt den självsäkerhet jag nu har. För det har minsann tagit många år att lära sig. Lära sig att ta för sig av livet. Att inte var för godtrogen och för snäll.

Just nu, i detta ögonblick är livet väldigt bra. Kunde ha varit bättre....kunde ha haft den där stora familjen, huset, jobbet..som jag hade velat ha, men som inte har blivit.

Men, jag är inte gammal än. Mycket kan hända på vägen.

Tills dess, väger jag för och emot.